Detta är  det mest personliga inlägg jag skrivit hittills. Det berör mig i djupet av min malmöitiska själ och för att verkligen förstå allvaret så måste man känna till en viktig grundregel:

En äkta malmöbo cyklar alltid!

Oberoende av snöstorm och blixthalka tar man sig fram genom staden, medlidsamt blickande mot de stackare som anlitar de kommunala bussarna. Integritet börjar på sadeln.

Därför var det med stor smärta jag lämnade in min cykel för service förra torsdagen (Ja, jag är slarvig och sköter inte mina saker) Den vänlige cykelhandlaren lovade att cykeln skulle vara klar på onsdag.

Fem dagar utan cykel är en bild av både helvetet och skärselden – men så kommer äntligen onsdagen. Ägaren lägger huvudet på sned och säger
– Jag menade nästa onsdag!

Nu har jag nästan lärt mig att tycka om att gå till jobbet. (Det tar fyra  minuter)

Nästan.