Så heter Skolportens årsbok där 20 nya avhandlingar om barn, skola och lärande presenteras. Ofta är det mer författarna och deras väg in i forskningen vi får möta. De egentliga resultaten är ibland lite vaga och undflyende medan personerna bakom framstår som levande och spännande. Jag tror Anna Lytsy har valt rätt väg om hon har haft som syfte att avmystifiera forskningen. Journalisten hjälper oss att sortera undan de ängsliga metoddiskussionerna och ibland verkar forskarna ha behövt visst stöd för att formulera sig i användarvänliga termer.

Boken är spännande bildsatt av fotografen Melker Dahlstrand och här spräcks ramarna för det vetenskapligt neutrala en gång till. Oförutsägbara bilder inbjuder till tolkning på ett sätt som kanske utmanar ett vetenskapssamhälle som delvis är besatt av tanken på klarhet och rationalitet. Det funkar!

Jag är lärarutbildare och har ibland undrat över det omotiverade gap som finns mellan forskning och grundutbildning. Sällan möter jag spontana referenser i studenternas texter och ännu mer sällan tycks de dras in i vetenskapliga diskussioner med sina handledare på sina VFT-platser (läs praktik). Därför är det inspirerande att möta en sammanställning som väcker läslusten och nyfikenheten.

När vi tidigare har försökt tvinga studenterna att läsa avhandlingar under grundutbildningen har det ibland fått icke önskade effekter och den efterlängtade kvalitetshöjningen av examensarbetena har uteblivit. Misstänksamheten är stor.

Anna Lytsy har sållat fram 20 avhandlingar av 123 möjliga. Det är ett arbete som inbjuder till respekt och jag hoppas att boken blir spridd på skolor efter förtjänst. Läs den – använd den!

Andra bloggar om: lärarutbildning