Vi diskuterade Högskoleverkets undersökning som återger studenters beskrivning av sina arbetsinsatser. En del högskolor låg runt 40% och detta inbjuder naturligtvis till att arbeta samtidigt. Siffrorna är problematiska att tolka ur många aspekter. Som lärare möter jag ofta studenter som är helstressade och menar att det ställs för höga krav och att de varken har tid att läsa eller reflektera.

Egentligen är jag nog mer bekymrad över att vi mäter kvalitet i kvantitativa termer. I brist på metoder som beskriver lärandets villkor fokuserar vi på denna mätbarhet i tid. Vi kan naturligtvis göra 40 timmars närvaro obligatoriskt och kontrollera alla böcker med quizfrågor – men få tror att utbildningen skulle bli bättre av detta.

Mitt verkliga engagemang sparar jag till frågan om innehåll och studenternas upplevelse av detta. Om vi beskriver det i två dimensioner (lätt/svårt, roligt/tråkigt)framträder fyra fält

1) Lätt och roligt

2) Lätt och tråkigt

3) Svårt och tråkigt

4) Svårt och roligt

En verkligt spännande undersökning vore att beskriva hur stor del av tiden som studenternma befinner sig i den fjärde kategorin som ligger nära det som kallas flow. Utmanade, adrenalinstinna, frustrerade och lyckliga över att befinna sig i en situation som kräver deras fulla engagemang. Problemet är kanske att om man varit där en gång är det svårt att nöja sig med mindre.

Följ länken för en illustration av vad jag menar (Quicktime)

Min poäng är att det finns en lust i att anstränga sig och att vi ibland gör studierna lite för tillrättalagda för studenterna. Då blir det liksom vårt fel när de misslyckas och den stolthet de borde känna över sina kunskaper reduceras till en glädje över att passa in i våra mallar