Det finns svåra yrkesval och krävande utbildningar. I dagens Svd finns en artikel om Operabalettens chef Madeleine Onne som sågar de svenska balettdansösernas utbildning och anser att de är i princip omöjliga att anställa. Hotbilden är att de svenska baletterna befolkas av utländska dansare som har trimmats till perfektion i andra skolor. Balettakademin försvarar sig och menar att det handlar om traditioner och att det ryska sättet (vem kan peka högst med tårna) att mäta kvalitet är omodernt och att vi borde diskutera uttrycksfullhet och kroppsmedvetenhet.

Mina tankar går till lärarutbildningen som också utsätts för kritik. Frågan om hur vi ska mäta kvalitet är antagligen mer komplicerad – men till sist handlar det om makten att definiera vad som är kunskap. Och därefter organisera en utbildningsväg med de rätta utsorterings- och kvalificeringsmekanismerna.

En tröst är kanske att det inte är lika lätt att importera 10.000 stränga lärare som kan leverera det som Jan Björklund efterfrågar….