…och att få vara med om studenternas redovisningar av något som heter  “Den skapande processen” hör till de verkliga höjdpunkterna i en lärarutbildares liv. Uppgiften för studenterna som läser barndoms- och ungdomsvetenskap i termin två är att gestalta begreppen “lek, kultur och kommunikation”. Dessutom har de en massa andra instruktioner om perspektiv och uttrycksformer, men poängen är att de har möjlighet att vara kreativa i grupp under former som ger en värdig inramning till deras ansträngningar. Salarna går att mörklägga och ljussätta, det finns draperier, fungerande datorer med kanon och framförallt : det finns en publik som förstår att backa upp sina kamrater!

Ett stort problem vid redovisningar är att studenter ofta riktar sin samlade energi mot lärarna. De är djupt koncenterarade på att försöka lista ut bedömningsgrunder  och på att försöka leverera den önskade varan. Därför lyssnar de inte på sina kamrater (antagligen förlamade av oro eller berusade av lättnad)

Vid de här redovisningarna har detta mönster inte varit så framträdande. Det har antagligen varit ganska viktigt vad vi lärare har gett för respons, men många studenter har påpekat att det viktigaste är vad kamraterna tycker. “Det var dem vi var nervösa för och när de skrattade så släppte allting” Jag tänker att vi lärare inte ofta ser värdet i dessa processer då de får syn på sig själva i mötet med andra studenter.

En annan stor förbättring (ja det är femte året jag är med i sådana här redovisningar)  är att studenterna inte gräver ner sig i att arbeta med kulisser och rekvisita. Fokus har legat på berättande och det har varit en underbar  variation mellan grupperna.

Ett dolt mål i kursen (och all lärarutbildning) är konflikthantering. Många studenter berättar om att de nu har vågat ta plats i grupperna. Nu lämnar de smekmånadsfasen och konfliktfasen. Kanske är det tanken på att grupperna ska göras om som har gjort dem modiga – men vi lärare har fått starka reaktioner på beslutet att bryta upp grupperna. Studentinflytande är svårt och trivsel är viktigt. En central kompetens i läraryrket är att kunna fungera i olika grupper – men jag blev lite berörd av djupet i relationerna och alla starka känslor. Kanske är jag lite blöt…