…och jag såg att godhet fanns

Kanske inte precis så – men det var spännande att möta Malmö Högskolas rektor Lennart Olausson som förklarade tankarna kring det nya omorganisationsförslaget för personalen på LUT.

Ryktet om hans tråkighet är överdrivet. Vi som är vana vid Olle Holmbergs karisma och retorik kan t.o.m. uppleva det som befriande att möta en talare som inte siktar på förförelse utan försöker resonera kring svåra frågor på ett intellektuellt hederligt sätt. För mig som inte är särskilt intresserad av regler och ekonomi känns det tryggt att någon förstår turerna mellan Högskoleverk och Vetenskapsråd.

En liten undran: Varför ställs ofta frågor om organisation på ett ultimataristiskt sätt? Typ: Har vi den optimala organisationen?

Vi är ju inte de optimala människorna och studenterna är inte heller perfekta. Kanske skulle vi vänja oss vid att (för att travestera Winnicott) använda begrepp som “good enough teacher” och “good enough organisation”

Till hösten väntar hela Bologna så timingen för att organisera om är inte perfekt. Vi är förändringströtta och skulle kanske behöva andas ut innan nästa runda.

Därför tycker jag att Lennart använde ett onödigt fult retoriskt knep när han antydde att vi trodde att vi “hade världens bästa organisation”. Klassisk härskarteknik och förlöjligande av motståndare och helt ovärdigt hans övriga anförande.