Till sommaren ska jag åka till Bologna. Det lär vara en underbar stad och vi ska fira en god väns sextiårsdag. Problemet är att vi har köpt flygresan av Flyme och biljetten är av tveksamt värde.

Till hösten ska lärarutbildningen göras om enligt Bolognamodellen. Det lär vara ett underbart sätt att skapa tydlighet och jämförbarhet i den europeiska högskolevärlden. Problemet är bara att reseledarna har obetydligt bättre ekonomi än Flyme och tolkningarna av vart vi är på väg gör mig bekymrad.

En central tanke är att lyfta fram något som kallas “självständiga arbeten”. Dessa ska förekomma på såväl grund- som avancerad nivå. Jag är närmast besatt av tanken påstudenternas självständighet och undrar över vad det är för sorts självständighet som åsyftas. Om Bologna till sin kärna är ett försök att centralisera alla beslut över utbildningens karaktär och innehåll – då är det alldeles möjligt att se dessa “självständiga arbeten” som kompensatoriska öar i ett förtvivlans hav av målrationalitet.

Först vänder jag mig mot uppdelningen. Om några poängsatta avsnitt ska vara självständiga – vad blir då de övriga? Ska studenterna ha med 210 poäng verkligen behöva genomlida 160 poäng osjälvständiga arbeten för att få sin lärarexamen.

Sedan finns det en tolkning som gestaltar en motsättning mellan å ena sidan forskning som fri och självständig aktivietet, medan övrig grundutbildning är en sorts mekanisk reproduktion utan djupare reflektion.

Bilden av den fria vetenskapen stämmer inte med mina erfarenheter. När jag har mött studenter i handledningssituationer är det inte så att de har “stått på giganternas axlar” och svävat fritt i sitt kunskapssökande. Tyvärr har jag snarare mött ytterst nervösa och osjälvständiga studenter som sprattlar i ett nät av motsägelsefulla formaliaanvsisningar och som gör pliktskyldiga referenser till mediokra tänkare. (läs normativa handböcker) Här finns det naturligtvis utrymme för kvalitetshöjning – men grundproblemet tror jag är uppdelningen i den mystifierande “självständighet/ osjälvständighet” som hierarkiserar utbildningen på ett obehagligt sätt.

Vi måste beskriva vad som egentligen innefattas i denna frihet. Gäller den arbetsformer, innehåll, presentationsform eller finns det utrymme för verkligt personliga infall. Ska dessa försigå i bedömningsfria rum – eller måste vi ska särskilda kriterier för “självständighet”. Vilken typ av självständighet ryms inom detta hus som vi kallar Bologna?

Förresten läste jag att Flyme antagligen ska återuppstå…