(Tack för bildidén Fredrik)
Jag ställer frågan om Fars dag i ett förskoleforum och möter ett kompakt motstånd. Det verkar som om landets pedagoger inte är särskilt angelägna om att bevara denna tradition från 1931.
Själv funderar jag ofta över vad min far har betytt för mig. Och ibland hur jag har påverkat våra barn.
Presenter och tacksamhet klarar jag mig utan.
Pelle Ossler -Fars dag
Uppdatering :
Min far kunde inte bara ro. Han lärde mig även att göra pilbågar och fiskespön.
Tysta tankar 
Fars dag firas av rent kommersiella skäl, och om jag förstår Wikipedia och andra källor rätt så har valet av datum gjorts av en handelsorganisation i Norden, med det interna motivet att det, tillsammans med mors dag, ska ligga långt från andra datum som också kan styra folk till mammon-templen. Det går det att berätta om för en femåring – om man anpassar språket. (Jag hörde nyligen en lärare som inför en årskurs ett-klass frågade varför Jesus dog på korset – det rätta svaret skulle vara “för våra synder”. Säkert är det lättare att förstå begreppet eller konceptet “kommersiella skäl”.) Och nej – är det någon tradition vi kan vara utan, så är det Fars dag. För övrigt blir jag lite upprörd över att varken pappan eller barnen på bilden har flytväst 😉 och att det bara är pojken som har metspö, något att kanske ta upp i förskolan – “finn fem fel”. Annars drar jag slutsatsen att Elsa måste ha gått i samma konstskola som Carl Larsson – barn som fiskar och tydliga konturer – jämför https://usercontent1.hubstatic.com/755032_f520.jpg – där för övrigt en flicka fiskar!
Tack för den bilden – underbart! – och för ditt inlägg!
/dan
LikeLike
Och ändå fylls mitt flöde av personer som skriver om sin saknad och tacksamhet till döda fäder. Det känns som om det är lite yrvaket att de inser hur mycket han har betytt för dem.
Kanske gäller detsamma för papporna om antagligen underskattat sin roll i barnens liv. Kanske kan Fars dag vara en inspiration för män att ta större plats i sina barns liv?
LikeLike
Ett intressant experiment för dig skulle kunna vara att ställa en liknande fråga inför mors dag. Kan bli intressant att höra hur svaren blir då. Jag har mina aningar.
LikeLiked by 1 person
Får man ställa en enkel fråga. Varför motståndet mot fars dag? Det är ju bara en liten dag i höjd med namsdagar.
LikeLike
Jag tror att många pedagoger tycker det är obehagligt att många barn växer upp utan kontakt med sina fäder. Men om vi inte pratar om det kan vi fortsätta att låtsas som problemet inte existerar.
Då blir Fars dag en jobbig påminnelse – kanske också en sorg för de som saknar den delen i sina liv.
LikeLike
Men de barn som växer upp med en ständigt närvarande och kärleksfull pappa. Får dom gilla sin pappa.
LikeLike
Lite försiktigt. Risken finns att det upplevs som orättvist.
LikeLike
http://www.sydsvenskan.se/2004-09-28/barn-klarar-sig-oftast-bra-anda
LikeLike
dvs 1/5 som växer upp i enförälderhushåll men enbart 4-5 % som inte har kontakt med pappan. dvs inte så förskräckligt att man skulle låta bli Fars Dag
LikeLike
Jag förstår inte motståndet. Men det är liksom ett dubbelt trauma.
Dels papporna som sviker – och så de som finns där…
LikeLike
Män kan inte göra rätt, antingen är de närvarande och bra pappor = Orättvist för de som inte har en pappa.
Eller så tar de inte ansvar = Svin som lämnar sina barn i sticket.
Jag tror att allt egentligen bara är ett enda stort “shit test”. Bara att sätta ner näven i bordet och förklara läget.
LikeLiked by 1 person
Den typen av predestinatorisk forskning är underlig. Frågan om vilka faktorer som är viktiga undersöks sällan seriöst i fullskaliga studier.
Och ja – det finns massor av exempel på barn som blivit goda vuxna utan närvarande föräldrar.
LikeLike