Kepsdebatten en gång till?

Jag brukar rekommendera facebookgruppen Förskolan.se.  Just nu diskuteras kepsar och jag känner mig väldigt gammal.  

  
Argumenten klingar mycket välbekanta. Många försöker koppla samman värdegrunden med vett och etikett.

Efter 150 kommentarer anar jag ett könsmönster. Det är betydligt fler män som försvarar kepsen.

About Editor

http://tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Webmaster http://etenjournal.com Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
This entry was posted in Förskola, Genus, jämställdhet, Lärarutbildning, maskulinitet, Normativitet, Personligt, Politik, Utbildning, Värdegrund. Bookmark the permalink.

21 Responses to Kepsdebatten en gång till?

  1. AV says:

    Haha. Ja denna debatt om huvudbonader. Med tanke på att vi har allt flera elever med slöja/huvudduk trodde jag att kepsdebatten var historia. Att använda värdegrunden om vett och etikett visar att vederbörande inte tänkt på flera miljöer än skolans medelklassvärld. I andra miljöer är det fullt legio med keps, t o m påbjudet med keps/hårnät.
    Ska man ta en könsdebatt om vem som har åsikter om andras klädsel. Hur skulle folk reagera om en massa manliga pedagoger skulle tala om för experimenterande tonårstjejer att klä sig “anständigt” enligt vett och etikett?

    Like

  2. Någon som hört talas om “det sluttande planet” och det ovillkorliga slutresultatet (paradigmskiftet) skoluniform.

    Like

  3. Apropå maktutövning och begreppet slutna grupper.
    http://www.svt.se/opinion/article2926596.svt
    Nästan komiskt när man läser expertgruppens persongalleri. Exakt samma gruppdynamik som de annars anklagar manssamhället att syssla med. Dvs urvalet och selektionen.
    Jag blir alltmer säker på den enda lösningen. Dela upp statskassan och all utbildning i exakt två lika stora högar: Den manliga och den kvinnliga högen. I annat fall kommer de närmaste 50 åren att bara handla om enda arena: “Det Stora Könskriget” och landets successiva grekresa.

    Like

    • Mats says:

      Meritokrati är svårt. Skitsvårt.

      Frågan är om det finns någon annan väg?

      Like

      • Problemet med begreppet meritokrati är att man inte ens kan hålla ordning på vad som är kunskap.Jag vill hävda att kunskapsbegreppet i hög grad är kidnappat av “selektionsbehovet”.
        Dvs. saknar man ett kunskapsområde som passar ens agenda och personlighet så skapar man denna arena och vips så har man visst något nytt att kämpa och kriga om.
        Se bara hur det funkar med alla manligt skapade “sportarenor” som syftar till homosocialt gläns och att damerna skall beundra det unika. Numera dröjer det bara ett par år så kidnappas den arenan av av arenan Jämställdhetsföreningen åsso var den första arenans egentliga funktion dödad.
        Selektionskamp i ett nötskal.

        Like

        • Mats says:

          Det där med tävling har så många innebörder. Jag inser att selektion är en av dem. Frågan är väl vilken omsorg som ryms inom begreppet om vi reducerar allt till avkommans evolutionära fördelar?

          En värld utan konkurrens känns väldigt avlägsen.

          Like

          • Konkurrens är oundviklig och ständigt närvarande. Men kanske vore det klädsamt om vi lyfte frågan till den nivå att inte enbart mannen ständigt får ta skit för en gemensam biologisk grundegenskap. Vi har kanske nått den sk triggernivå där vi tvingas slå tillbaka med intellektuell och naturvetenskaplig analys istället för att antingen i den manliga populationsmassan hålla käft eller våldta.
            Om Richard Dawkins vore 40 år yngre skulle han tex kunnat ha skrivit en fortsättning av den Själviska Genen sett ur ett könskonfliktperspektiv.

            Kanske skulle han då frilägga det faktum att feminism i grunden är en kvinnlig metod för att tvinga manligheten till fortsatt konkurrens och maktkamp. Jag menar när vi då når den utopiska könens likhet – hur tusan skall då annars damerna bete sig när det skall välja hane.
            “De tänkte ja inte på!!!”

            Det stadiet av insikt avkräver jag landets ledning.

            Like

          • Nu byter jag fokus inför helgen. Har varit på bibblan o lånat en hel hög av Jesper Svenbros utgåvor varv den senaste “EKEBY TRAFIKFÖRENING”. Min tidigare redovisade älskling Bumerangen finns för övrigt i samlingen “Blått”.
            Jag har för avsikt att utöka mitt revir bortom evolutionär dekonstruktör.
            Jag skall bli frugans nya prosalyrikrecitatör.
            Hon är nämligen trött på min dekonstruktion av feminismen.

            Like

          • Mats says:

            Hmmm – Landskronas store son!

            Svenbro har skrivit en mycket minnesvärd essä i boken Myrstigar dom handlar om varför Sokrates valde att inte skriva ner sina tankar.

            Orden stelnar, tanken dör och det möjliga utbytet försvinner. Författaren r*vkn*ll*r läsaren – jag gissar att det är en ordagrann grekisk översättning.

            Så länge vi håller oss till det talade ordet finns det ingen anledning att okynnesdekonstruera.

            Like

          • Magnus says:

            Håller med om att (yngre och tongivande) svenska feminister idag har ett ganska besvärat förhållande till tanken på tävling och konkurrens av biologiska eller sociala skäl – för att lyckas i livet och bilda familj, helt enkelt. Vilket kan bero på att de har plöjt ner sitt symboliska kapital i en bild av kvinnan som förenar den förtryckta men smarta outsidern med den brutalt förtryckte, arbetande slaven. Kvinnan blir både jude och n**er i förhållande till männen, om man säger så – och samtidigt Askungen (men med goda systrar, inte onda…).

            Med en sådan positionering blir det förstås mycket knepigt att bejaka “tävlan om en partner” av det motsatta könet i någon form, tävlan om status etc, eller att medge att man själv är med och iscensätter tävlandet i båda riktningarna. Det är mycket enklare att stå vid sidan och posera och ge sken av att man inte alls är indragen i allt det där.

            Like

          • Mats says:

            Funkar det verkligen?

            Like

          • Jag bekräftar Magnus kommentar men inser att jag glömde omsorgen. Omsorgsbehovet / omsorgsförmågan existerar samtidigt och/eller är en variant (o förhoppningsvis segraren) av konkurrensmetoder. Problemet är att denna förmåga är normalfördelad och ständigt konkurrerar med tusen andra egenskaper och konkurrensmetoder . Vissa män väljer/blir valda av omsorgsbegåvade kvinnor o vise versa. Dessa individer finns sällan i maktställning och ogillar ofta att utöva makt över andra – förutom via den dolda o långsiktigt förhoppningsvis vinnande omsorgsmakten. I vår kultur skymd bakom en massa extroverta hägringar.

            Like

          • Mats says:

            Omsorgsmakt – omsorgsetik?

            Jag brukar hänvisa till Nel Noddings som försöker reda i de här svåra frågorna.

            Jag tror det har något med kärleksfulla handlingar att göra.

            Like

          • Omsorgsbegreppet är tyvärr komplext. Exempel. Att tvinga små tekniknördiga pojkar att pilla med pärlplattor har jag alltid så länge jag kan minnas upplevt som ett kvinnligt förtryck. Men det sa jag aldrig för jag visste inte ens vad förtryck var på den gamla tiden.

            Like

  4. Kepsen. Symbolen (numera) för den unge man som innan han ens vart vuxen redan givit upp och hittat sitt fack längst ned i hierarkihyllan. Sånt har Sverre Sjölander redan sen länge beskrivit. Därav vår kollektiva oro.

    Like

Leave a comment