Det här känner vi igen.
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… | |
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… | |
Mats om Hångelmanifestation – By… | |
Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… | |
Mattias Besell om Sanningens minut | |
Otto von Plös om Vad var det som hände? | |
Anonym om Att hämta kraft i det pri… | |
Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… | |
Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… | |
Magnus om Berlin 2019 – 2 | |
Mats om En dag på Caroli city –… | |
Martin om En dag på Caroli city –… | |
Anonym om Jag är väldigt förtjust i… | |
Mats om Jag är väldigt förtjust i… | |
Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… |
Om tio år är det män som går i fackeltåg och sjunger ”vi är många vi är hälften”. Kom ihåg var du hörde det först…
Eller inte. Det finns ingen ”Men are Beautiful-effekt” och ingen gemensam grupptillhörighet. Enade vi står, söndrade vi falla.
GillaGilla
Vem gör pojkarnas version av den här:
Det skulle vara spännande att höra en målbrottsrosslig bastolkning av låten – med all respekt.
GillaGilla
I slutändan är det ändå kvinnorna som är de stora förlorarna. I det destruktiva matriarkatet får de ingen hjälp av männen att vidmakthålla / bygga välståndet. Vad är makt att ha när man sliter ut sig till ingen nytta. Frugan psykoterapeuten gör snart inget annat än att hjälpa utbrända kvinnor.
GillaGilla
Usch – jag skulle gärna säga emot dig. Men det börjar tidigt och är nog svårt att frigöra sig från. Om det är relationerna och förmågan att avläsa andras förväntningar som är både framgångsfaktor och fördärv.
GillaGilla