Jag inser att en ny generation håller på att ta över. Intressant musik och spännande bildspråk. Jag gillar dessutom budskapet.
Jag inser att en ny generation håller på att ta över. Intressant musik och spännande bildspråk. Jag gillar dessutom budskapet.
Landets ledarsidor har frossat i spekulationer kring vilka studenter som utbildar sig till lärare. Heidi Avellan är nog mest hatisk och jag ser inte att apliknelsen kan leda till något bra. Det finns inga bra ursäkter för de här nedlåtande beskrivningarna – de drabbar alla.
Samtidigt tycks DN svängt. Efter tio år av svartmålning skriver de nyanserat om skolan. Tack Wolodarski – om det fortsätter så här kanske jag kan tänka mig att prenumerera igen.
Nu väntar vi på Lärarnas Riksförbund…
http://Instagram.com/p/XxyQG2l2A3/
Jag är lite tagen av de starka reaktionerna på en skiva vi gjorde för 20 år sedan. Kanske är det samma ilska som fick stora delar av kvinnorörelsen att gå i taket över det här inslaget hos Stina Dabrowski. Min grundidé om livet är att inte reta upp mig på sådant jag inte förstår. De här männen verkar vara inne i något viktigt. För dem.
Jag tycker mycket om Judiska museet i Berlin och ser fram emot den nya utställningen. Tanken på att sätta en person i glasbur är provocerande på många plan.
Myrsini Sgouros, 28, originally from Heidelberg and back in Germany on a visit from New Zealand where she is living, had some difficulty with a scene from the HBO show “Curb Your Enthusiasm” playing on a loop in one of the rooms. On the show, a concentration camp survivor and a former cast member of the television show “Survivor” face off in an increasingly heated argument over which ordeal was worse.
“It’s a very dark humor for me, and I’m not sure if it crossed the line,” Ms. Sgouros said. She asked Mr. Glucroft if he had ever visited a concentration camp. Ms. Sgouros said that visiting a camp had made her feel sad but that she thought it was “important to see it and learn about it.”
Vad är det de “brukar”.
Eller vad är det för vård de “tar”?
På den första vårdagen besöker jag Moderna museet.
Rekommenderas! Länk.
Jag är alltid nyfiken på hur maskulinitet gestaltas i bild. En del av guidens analyser känns lite fyrkantiga och förutsägbara, men utställningen är rolig och jag skrattar gott åt mannens ömklighet och pompositet. Under ytan vibrerar allvaret. Våldet är inte långt borta.
När utställningen hade vernissage överskuggades innehållet av diskussionen om Maria Abrahamssons anmälan av innehåll av bilder med barnpornografiskt innehåll.
Det måste kännas snopet för en seriös konstnär att hamna i en svensk skendebatt. Continue reading
En del diskussioner behöver ny luft. Lena Andersson öppnar ett litet fönster.
Tanken att fysiska kategorier av människor är mentalt olika är problemet såväl när det används för uppvärdering som för nedvärdering.
Många anser sig veta att vad jag nu skriver här, det skriver jag för att min hud är vit. De ståndpunkter jag har, de har jag därför att jag saknar det bruna skinnets erfarenheter och för att jag vill bevara privilegierna som min färg ger mig.
Spekulationen har åtskilliga anhängare men är intellektuellt meningslös eftersom den varken kan visas vara fel eller rätt. Den är ett antagande utan ansvar. Ingen vet. Inte du, inte jag. Ändå har påståendet formen av en definition. Det är definitivt och cirkulärt och avsett att vara just det. Argument ska inte göra sig besvär, vidare samtal behövs inte. Ej heller ytterligare funderingar om världens beskaffenhet och dess orsaker, som ju är definierade.