Vi brukar gå. Idag hyr vi cyklar och plötsligt känns alla avstånd mindre.

Vi stannar vid Schloss Charlottenbourg. Stort och pampigt.

De konstiga statyerna står på rad vid dammen.

Jag är osäker på innebörden.

Vi cyklar vidare till Savignyplatz och dricker en näpen öl.

Vi rundar Zoo och korsar Tiergarten på paradgatan.

Jag besöker alltid förintelsemonumentet vid Brandenburger Tor. Varje gång drabbas jag av kraften.

Det bästa stället att möta våren är i Monbijouparken.

När vi kommer hem till Prenzlau Berg har några träd ändrat färg.

Jag trodde att Rudolf Steiner var mer inne på milda färger? Svensk Waldorfpedsgogik är lite mesigare. I Berlin gäller det att synas.

Jag behöver nog läsa på om Goethes färglära.

Varma och kalla

Tre färger är aktiva enligt Goethe, nämligen rött, gult och orange. Regnbågens tre övriga färger (grönt, blått och violett) är mera passiva och i temperament kyligt avvaktande. Varma respektive kalla färggrupper.

Men även färgernas olika kulörthet och deras olika vithet eller svarthetsgrad får symboliska egenskaper i människans upplevelsevärld. Vi talar ju om färg som blek, bländande, dyster, glänsande, matt, ren, mild, smutsig, djup, hög, fadd, lysande och så vidare, påstår Goethe.

Inte nog med det. Den kristna medeltiden använde den gula färgen i nedvärderande syfte medan samma färg i Indien betraktas som helig och i Kina står för makt – än i dag. Och vitt representerar sorgen i Kina. Hos oss markerar det vita renheten och oskulden!