“Vill du ha en bit choklad?”
Reply
Det är mycket energi som läggs på en företeelse som inte nämns någonstans i de dokument som reglerar skolans verksamhet. I skollag, läroplan och kursplaner – ingenstans återfinns läxorna. Ändå ses läxor som ett så naturligt fenomen att en del politiker blir uppriktigt förvånade när de får frågan om skolan bör ge läxor eller inte.
Argumenten för läxor brukar främst vara två: Dels att det är viktigt att föräldrarna får veta vad deras barn håller på med i skolan. Dels att barnen måste lära sig lite studiedisciplin, om inte annat som förberedelse för högre studier.
Oavsett om man som regeringen vill göra läxhjälpen till en privatsak, eller som oppositionen avsätta statliga pengar för läxhjälp i skolan, så går både regeringen och oppositionen åt samma håll i ett avseende: båda blocken håller på att underminera själva grundargumenten för varför man ska ha läxor över huvud taget. Mer läxhjälp, oavsett om den är hemma eller i skolan, gör argumenten om föräldraengagemang och studiedisciplin överflödiga.
Jag har ingenting att tillägga. Förutom en länk till Huffington post.
Jag lyssnar på Jonas Aspelin som föreläser om relationell pedagogik utifrån Martin Bubers filosofi. Kursen om entreprenöriellt lärande får plötsligt tyngd och allvar. Tillsammans försöker vi ta steget från filosofi till pedagogik.
Jag twittrar och får en del reaktioner. Något händer i mellanrummet.
Av en tillfällighet har nya numret av Pedagogiska magasinet med temat RELATIONER just kommit ut.
Jag börjar med Anne-Marie Körlings artikel och blir glad över allvaret och värmen.
Sedan läser jag Fanny Jonsdottirs artikel och blir stolt över min kollega!
Helena von Schantz besvarar vänligt och välformulerat Per-Acke Orstadius ganska otidiga påhopp i förra numret. Vi är många som börjar tröttna på att skolan förvandlats till ett slagfält.
Bitte Assarmo refererar på Newsmill en undersökning om hur böcker gallras ut:
Barn- och ungdomsböcker kan alltså ratas för att de har ”fel” värderingar; för att en bibliotekarie anser att könsrollerna är otidsenliga eller förlegade.
Så har bland annat skett med den populäre barnboksförfattaren Richard Scarrys böcker. Gallringen beror inte på bristande popularitet; av Malmö Stadsbiblioteks tolv exemplar av Scarrys ”Bilar och traktorer och annat som rullar” stod, när detta skrevs, endast en på hyllan; alla de övriga var utlånade. Orsaken till gallringen är helt enkelt att könsrollerna i Scarrys böcker anses otidsenliga och ”visar upp ett tydligt isärhållande av manliga och kvinnliga sysslor”
Skulle vi stå ut med att vuxenböcker behandlades på samma sätt?
Det mesta är en inställningsfråga. Då krävs kunskaper.
Länk.
Jag går inte ofta på teatern. Kanske handlar det om en rädsla för att bli besviken. Kristian Lundberg har skrivit en spänande text som förvaltas väl.
Klasshat?