Fler lärare skulle verkligen inte skada. Men vill vi hjälpa pojkarna på riktigt bör vi börja redan när de är bebisar. Och göra ”kvinnor” av dem.
Anna Larsson Laestadius
Jag är trött på genusdebatten. De där citationstecknen runt “kvinnor” är bara ett klumpigt försök att dölja det pojkfientliga budskapet. I rubriken är de borta.
Det uppfriskande är att ALL inte förskönar sina ambitioner genom att kalla det “könsneutral pedagogik” eller något annat hycklande.
Frågan är om Nyamko Sabuni delar de här åsikterna? Snart ska Skolverket föreslå åtgärder för att rekrytera män till förskolläraryrket.
Varför?
I Tyskland försöker myndigheterna rekrytera med hjälp av ölmattor. Dricker “kvinnor” öl?
Tysta tankar 
Du glömde att länka.
Problemet med ALL är hennes mycket grunda kunskap om den tvåkönade arten Homo Sapiens.
Ändå skall hon envetet skriva mansstigmatisterande krönikor som om det vore en evig regnperiod i detta land.
LikeLike
Det är från dagens SvD – och länken blev ful mobillänk.
Jag bloggar från telefon.
LikeLike
Jag tror hon skojar. Och vi går på det varenda vecka…
LikeLike
Öl är en dryck som gör kvinnor av män. En man som dricker mycket öl får stora bröst, pratar ymnigt utan att kunna följa tråden, börjar gråta utan synbar anledning och blir sämre på att köra bil. 🙂
LikeLike
Bashflak
Nu gjorde du (om än med ironi) samma misstag som argfeministerna.
Dvs: Bunta ihop och steretypisera.
Just nu försvarar jag bland annat min egen fru. Hon är jäkligt bra på att köra rally. Så pass att granngubbarna springer in på tomten och ger henne en äkta avhyvling.
Det är 30 här. Fan kan du inte läsa skyltar!
LikeLike
Ouch…
LikeLike
Pingback: Pojkars betyg | Bashflak
Manuell pingback:
LikeLike
Äh, inget annat än moderskärlek till söner. Döttrar är ointressanta för mödrar och får klar sig själv från bebisåldern.
LikeLike
Jag förstår inte. Hur är betraktelsen “pojkfientlig”? Hon skriver inte att pojkar är inkapabla, hon skriver att vuxenvärlden gör vissa barn hjälplösa genom att inte lära dem det de plötsligt förväntas kunna.
LikeLike
Tack för den kommentateren Morrica.
Det där var pedagogik med praktikens kraftfält.
Att du inte förstår den “manliga upprördheten” kan bara härstamma ur ett enda ursprung.
Du har varken varit pojk, ung man eller vuxen man.
ALL är en kränkning.
Enkla fakta.
Antagligen samma känsla som när kvinnor blir utsatta för manliga kränkningar.
http://www.roks.se/
Våldtäkter kan utföras på alla möjliga sätt.
Sakta och diffust eller väldigt snabbt.och våldsamt.
Vissa studerat temat med akademiska metoder
Click to access 86818_Johnson-Frida-Uppsats.pdf
LikeLike
Låt mig se om jag förstår dig rätt, Anders. Du säger alltså att det är en kränkning, jämförbar med en våldtäkt, att förvänta sig att det ena barnet skall kunna lära sig de koder och färdigheter man som vuxen vet att barnet kommer att förväntas kunna vid en viss punkt, medan det är helt i sin ordning att förvänta sig samma sak av det andra barnet?
I övrigt två saker: Jag ifrågasatte inte den ‘manliga upprördheten’. Den kommenterade jag överhuvudtaget inte på. Jag kommenterade på artikeln. Har du läst den?
Och så: Hur vet du att jag inte varit pojke, ung eller vuxen man? Vi har aldrig träffats.
LikeLike
Jag har läst artiklen.
Jag finner den vidrig. Närmast äcklig.
Den ger mig en pedagogisk instruktion till varför det genom generationerna funnits kvinnor som av pojkar, unga män och vuxna män upplevts på följande sätt:
Som med genuin lust förnedrat den sköra manlighet som livsarenan erbjuder.
Dvs den kausala härledningen till varför vissa män med alla tillgängliga medel försöker generera sk felkonstruerad manlighet.
Praktiskt könskonflikt.
Honor som ständigt försöker skapa honor av hanar.
Själva fundamentet för könsfascism. I mångt och mycket ett ursprung till dagens sk feminism.
Gör hanar till honor.
Då har vi banne mig vunnit den centrala kampen.
Den ultimata könskonfilkten.
Moppekillar skall banne mig sluta meka.
Dom skall läsa ROMANER helt oavsett om samhället slutar i gemensamt armod med överlevnad via salladsplantager.
Själv har jag ture att hitta en kvinna som gillar män som kan saker som hon sjäv inte kan.
LikeLike
Jag glömde att påpeka det primala i ALL:s krönika:
Det är självklart att flickor får högre poäng i ett system som är konstureat för att mäta honlig komptetens.
Medan välståndet vi alla njuter av i högre grad befruktas av det svårfångade begreppet “manlig kompetens” som i vissas verkligtehstebild betecknas som “patrialkal överordninig” eller lite bonnigt – pojkiga bananskal.
Dock kvarstår följande faktum: Flertalet av kvinnligheten gillar ännu pojkiga bananskal.
Virtuella bananskal som skaffar mat och annat gött i livet.
Men fortsätter det detruktiva tjatet så blir väl slutresultatet likt i Haiti.
Alla grabbar ropar på mamma.
Mamma har du någon mat. Jag är hungrig!!!!
Sk “GammPojkar” här i Hälsingland.
LikeLike
Könsfascism? I artikeln hävdas att gossebarn visst inte är mindre dugliga än flickebarn, utan bara gör sämre ifrån sig på grund av att de rustas sämre av omgivande vuxensamhälle, och det kallar du könsfascism. Det stämmer alltså inte, menar du, utan pojkar är födsel, inte bara av ohejdad vana, sämre rustade än flickor?
Intressant tolkning.
Lustigt nog har jag inte alls sett detta mönster i de människor jag mött här i världen. Jag har ett bestämt intryck av att genomsnittliga män är i princip lika dugliga som genomsnittliga kvinnor, om man bortser från sociokulturella faktorer, men det är ju bara utifrån de människor jag mött, ett alltför litet antal för att utgöra ett hållbart statistiskt underlag för världens samlade befolkning.
LikeLike
Jag har inte skrivit att pojkar är sämre rustade.
Det självklara är naturligtvis annorlunda rustade.
Nästa fråga: varför annorlunda rustade? Nu kommer vi in på mitt nuvarande intresseområde.
Vad är “syftet” (snarare orsaken) till tillståndet annorlunda rustade.
Hallå i den mentala gruvan. Kan det finnas funktionella orsaker i den evolutionära processen. Skall skolans pedagogik och pedagogiska upplägg ta hänsyn till evolutionära tillstånd och orsaker eller skall den svenska skolan leka fullständigt okunnig?
Vad är syftet / orsaken till att pojkar blir senare könsmogna än flickor.
Vad är syftet/orsaken till att även extremt unga pojkbebisar är mer fokuserade på funktionella strukturer än biologiska subjekt.
Vad är syftet/orsaken till att vi skapat ett utbildningssystem/ en skola som bortser från självklara fakta och processer?
Vad går det ut på?
För mig har det alltid varit självklart.
1) Höja oss ovan nivån ovanför våldsinriktad konkurrens mellan hanar.
2) Skapa långsiktigt maximalt välstånd och upplevd lycka.
I detta arbete krävs den fundamentala insikten. Livet handlar i grunden om BÅDE naturlig och sexuell selektion.
Av detta följer som en naturlig konsekvens. Vi måste vara medvetna om att det ständigt existerar konflikter som orsakas av både naturlig och sexuell selektion.
Dvs sk konflikter som orsakas av både klass, personlighet, sexuell läggning och könskonflikter dessutom multiplicerade med varandra som sk multikonflikter. (flervariabelanalys finns till förfogande för denna begreppsvärld)
Skapar en viss typ av hanar en statusarena så vill denna arena med naturlighet försöka nivelleras av andra hanar, halvhanar, halvhonor och honor.
Mitt liv som “film” har i hög grad avhandlat detta.
Klass mot klass, kultur mot kultur,kön mot kön, halvkön mot kön, kön mot kön i all oändlighet Arena mot arena.
Tidningarna och all annan media är numera fylld av dessa sk konflikter.
Genusfolket på akademisk nivå benämner detta internationalitet.
Darwin skapade den bättre termen “selektion”.
ALL försöker med ordens makt bekriga selektionen.
En biologisk omöjlighet likt upphörandet av tyngdlagen.
Det enda som egentligen händer är att representationerna byter ansikte ock skepnad.
Skall vi få grabbsläktet att syssla med bra saker som skapar välstånd till alla så behöver vi inga Selma.
Ring eller mejla istället efter Einstein och andra pojkiga förebilder.
LikeLike
intersektionalitet
skall det stå i ovanstående kommentar.
Ett ganska bra begrepp om man vill förstå Darwins lite enklare att stava ordet selektion.
LikeLike
Tänk, när du väljer att jämföra den kränkning du upplever i att en skribent i en dagstidning antyder att det möjligen kan vara så att anledningen till att generella gossar inte riktigt klarar av att hantera de förväntningar som ställs på dem vid tolv års ålder är att de helt enkelt inte fått lära sig detta, trots att de inte saknar förutsättningar att lära sig, med våldtäkt så ger det faktiskt ett intryck av att du anser att blotta antydningen att de faktiskt skulle kunna vara kapabla att klara av det om de gavs en ärlig chans är för mycket. Det ger onekligen ett intryck av att du anser pojkar sämre rustade.
Är inte det i sig rätt kränkande, eller är det så att du menar att du i egenskap av okvinna ‘får lov’ att uttala dig nedlåtande om pojkar, eftersom du som du antydde ovan talar av egen erfarenhet?
LikeLike
Tycker du att “marginaliseras” är ett bättre uttryck?
Till sist handlar det väl om att befinna sig i en miljö där ens förutsättningar tas tillvara. Och att motstå reflexen att dra sig undan.
LikeLike
Nej, inte det minsta. Även det säger att gossebarn skulle vara sämre rustade av naturen, och att det därför är rimligt att ha lägre förväntningar på dem. Artikeln argumenterar tvärtom, att gossebarn är lika väl rustade, intellektuellt och kognitivt, som flickebarn, men att vuxenvärldens önskan att göra dem till söta, busiga charmtroll reducerar deras möjligheter att utveckla dessa förmågor.
LikeLike
Jag ser ingen tendens till att förskolan/skolan belönar söthet eller busighet. Möjligtvis har det något med relationen mor/son att göra – men det riskerar att bli ganska freudianskt om vi går nerför den vägen.
Är skolan en stor mor som vägrar distansera sig från sin avkomma och håller kvar honom i det infantila stadiet? Ok – det är en möjlig teori.
LikeLike
Eller är det åsikter som de som levereras ovan om hur ‘annorlunda’ pojkars behov anses vara som ligger till grund för segregeringen?
LikeLike
Jo det är en vanlig tanke – att skillnaderna har konstruerats på en språklig nivå och att slaget om framtiden också bör utkämpas i språkets värld. Då blir det naturligtvis ytterst viktigt vilka pronomina vi använder och vi vilka förväntningar vi knyter till bärare av vissa färger.
Genom att välja den vinkeln blir materialiteten mindre viktig. Allt finns ju i språket. (Och ideernas värld).
Jag är nog mer materialist. På vissa plan är vi fångade i våra erfarenheter – även om vi romantiserar dessa till något som vi skulle kunna kalla intuition. En vag aning om att detta är “jag” – bortom de språkliga konventionerna. Allt är alltså inte språkliga överenskommelser.
Jag vet inte om det här med “annorlundahet” är möjligt att diskutera. Men alternativet tycks vara att knäfalla inför skolan som en könsneutral institution där pedagogens kön är betydelselöst.
LikeLike
Nej, Mats, det är inte tanken.
Eftersom kommunikationen här sker i skrift förstår jag att det kan tyckas så, men de åsikter Anders et al ger uttryck för konstrueras i handlingar, bemötanden, förväntningar i långt högre grad än i språket, och får genomslag i barns agerande.
LikeLike
Jag har aldrig träffat Anders och har ingen aning om hur hans tankar materialiseras i möten.
Barn är duktiga på att läsa av sina föräldrars förväntningar. Antagligen tror jag att de flesta av oss har en ganska enkel föreställning om att “älska sitt barn som det är” – samtidigt som det är lätt att göra brnen till projekt (eller monument över vår egen godhet.
LikeLike
För tydlighets skull, Mats – jag sa att Anders et al ger uttryck för dessa åsikter, och gick sedan vidare till att tala om åsikten per se.
Just precis, och det är artikelns poäng – föräldrars och vuxenvärldens förväntningar på hur barn skall agera är det som gör gossebarn sämre rustade, inte, som antyds i diskussionen här i kommentarsfältet, någon slags medfödd brist hos gossarna.
LikeLike
Jag vet att förväntningar har betydelse. Men det handlar även om innehåll. Genom att betona “krav” som en neutral språklig kategori osynliggör du andra anledningar till att pojkarna misslyckas. Och risken finns att du hamnar i moralism:
– Skärp er grabbar!
LikeLike
Läser ett examensarbete om detta med pojkig och flickig lek i förskoleåldern.
Författarna konstaterar att det finns stora skillnader.
Men dessvärre har de av någon outgrundlig anledning fått för sig att dessa skillnader är ett problem och att dessa skillnader måste åtgärdas via sk “kvinnlig häxkraft”.
Lite besläktat med föreställningar likt “skärp er grabbar” och “religiös bön på bönemattor”.
Click to access LTU-EX-2012-36840454.pdf
Inte en sekunds reflektion kring varför många (inte alla) pojkhjärnor gillar brumilbrum- och konstruktionslekar.
Kan denna typ av egenskaper ha en evolutionär orsaksbakgrund?
Nej ve och fasa för sådana syndiga tankar!
LikeLike
Nej. Ty det handlar om att ställa krav på föräldrar och vuxna omkring barnen. Är det rimligt att ett barn skall få sämre chanser att förbereda sig inför det som väntar än ett annat, enbart på grund av parametern biologiskt kön? Jag tycker inte det, vet du vad.
LikeLike
Krav på föräldrarna? Den vinkeln var ny. Vilket parti driver det?
När ska vi tala om innehåll?
LikeLike
Ny? Det är ju vad artikeln beskriver. Hur föräldrar och vuxna behandlar barn olika utifrån kön, och därmed ger dem olika förutsättningar. Kravet artikeln ställer riktar sig mot föräldrar, och handlar om att faktiskt ge pojkar samma förutsättningar att lyckas som flickor genom att förbereda dem lika väl, inte curla dem till sämre utgångsläge.
Hon har en poäng – ett samhälle där hälften av befolkningen ges sämre förutsättningar är ett samhälle med sämre utgångsläge än ett där alla getts möjlighet att faktist utvecklas förbi sin indivuella bekvämlighetszon.
LikeLike
Jag tycker absolut inte att Morrica antyder eller närmar sig “-Skärp er grabbar!”, budskaper är ju tydligt -Skärp er alla vuxna! Svik inte pojkarna genom att ställa lägre krav på dem än på flickorna och sluta underskatta deras förmågor!
LikeLike
Låt oss säga att ALL och Morrica har rätt.
Det mesta beror på föräldrarna. Hur får vi då föräldrarna att ställa högre krav på pojkarna vilket i sin tur ställer högre krav på skolan. högre krav på pojkarna, högre krav på föräldrarna ännu högre krav på skolan.
Skall jag komma med ett praktiskt förslag.
– Starta pojkskolor där lärarkollektivet dominant består av män.
Då startar vi nämligen en ny form av tävlingsarena. Pojkar tävlar med pojkar. Helt plötsligt så blir det väldigt viktigt för både pappa och mamma att grabben lyckas.
Pojkar skall ju nämligen inte tävla mot flickor. Pojkar skall tävla OM flickor.
Enkel evolutionär logik.
LikeLike
Ska man använda logik måste man vara säker på sina grundantaganden, annars drar man felaktiga slutsatser.
LikeLike
LikeLike
Jag tänker att ordet krav kan tolkas olika.
1) Den enklaste och auktoritära modellen innefattar någon form av hot eller konsekvens. Då behöver inte innehåll eller uppgiftens meningsfullhet diskuteras. Vi kan också tala om en diffus framtida belöning som uppmuntrar anpassning till de krav som ställs.
2) Vi kan se det som en form av förhandling mellan parter. barnet blir då en aktiv part som väljer att anstränga sig utifrån inre drivkrafter – eller för att relationen till omgivningen (föräldrarna) är betydelsefull. Jag tror inte att föräldrar ställer högre krav på döttrar generellt – däremot fungerar identifikationsbandet till modern starkt disciplinerande. Dottern vill inte gärna göra sin moder besviken.
3) Om vi tar steget fullt ut är det varken lärarna eller föräldrarna som är avgörande för skolframgången. Skolan är en arena för barnet att erövra kunskaper. Det är liksom ett hinder som ska forceras på vägen mot de verkliga utmaningarna. Detta synsätt romantiserar de individuella drivkrafterna och antagligen passar det bäst nyliberala entreprenörer. Men ur ett existentiellt perspektiv vill jag försvara positionen. Du har alltid ett val.
LikeLike
Kontext, Mats. Plato verkade i ett sammanhang där flickor inte sågs som fullvärdiga människor, och för honom var det lika verklighetsfrämmande med flickor i skolan som det för oss vore att sätta hamstrar i skolbänkarna. För den som inte förstår det kan det citat du lyfter ge intryck av att du menar att pojkar är skörare än flickor.
LikeLike
Kvinnor på akademin var inte verklighetsfrämmande för Platon. För övrigt var inte skolan densamma som den vi har idag. Men om du talar om tiden han levde, ja då kanske vi kan göra samma jämförelse, men jag har inte fått någon uppfattning av att kvinnor och flickor var lika med hamstrar.
LikeLike
Jo, jag menar på fult allvar att pojkar är skörare. Det är en tanke som bland annat Nancy Chodow och Suzanne Badinter utvecklat:
Click to access chodorow.pdf
Grundtanken är att pojkarnas identitetsarbete ser annorlunda ut än flickornas , som bygger på imitation medan pojkarnas väg mer komplicerad. Pojkarna definierar sig genom att ta avstånd. De vet vad de inte är.
LikeLike
Jag beklagar att jag på grund av mitt löfte tidigare är tvungen att kliva av diskussionen här, men önskar er uppriktgt lycka till med fortsättningen.
LikeLike
Det är naturligtvis ingen tävling i vem det är mest synd om. Skörheten är kontextuell – och vi diskuterar skolans/förskolans möjligheter att skapa förutsättningar.
Alternativet är att se det som en fråga om individuella krav. Men jag ser inte hur det skulle förbättra förutsättningarna, som i grunden är en materiell fråga.
LikeLike
Jag tänker så här – låt oss göra pojkar och flickor till människor. För mig har det inte någon betydelse, som jag upprepat några gånger, vilket kön det handlar om som definierar hur jag är och bör (skall) vara som människa. Det är precis lika illa och fullständigt absurt att mitt kön skall bestämma vilket liv jag skall ha, hur jag skall tänka och vilket beteende jag skall anamma.
Om vi slutar med att se den nuvarande konstruktionen inom skolan vara den allenarådande och därför skall göra barnen till något som passar den. Istället konstruerar skolan efter att det är människor som skall vistas i den, tror jag vi är mer på den “rätta” vägen, än att forma om ett kön för att de inte passar in i den rådande ordningen inom en viss tidsperiod.
Tror vi behöver börja se pojkar och flickor som människor istället för att fastna i könsroller. Men när man börjar införa och använda “hen”, ja då har man verkligen accepterat dessa roller. Om man inte fastnar i könsrollerna struntar man i om det är en han eller hon.
Nej, jag accepterar inte att en man bestämmer vem jag skall vara, men inte heller att en kvinna skall göra det. Ingenting förändras genom det. Vi är som medborgare lika inmålade i ett hörn oavsett.
LikeLike
Ett humanistiskt credo! Jag instämmer helt och försöker hitta ett vänligt sätt att formulera det på – utan att helt ställa mig utanför strukturalismens maktanalyser. Men om jag själv tar mig friheten att definiera mig kan jag inte beskriva andras identitetsarbete som omedvetet.
Eller kan jag det?
Inom akademin finns en kult av den reflekterande människan. Jag tror att det är en farlig dikotomisering. Alla tänker – men inte som jag!
LikeLike
Jag tror absolut på strukturernas makt över oss människor. Men det är inte någon osynlig makt som vi inte kan gå emot eller bara strunta i. Vi kan göra uppror! Och hävda vår egen rätt att bli betraktad som människa och inte efter en könsroll. Men en del följer bara med – användningen av “hen” är ju det sista. Och de som ifrågasätter det, riskerar bemötas med ilska.
Jag menar inte att alla skall tänka som jag. Snarare vill jag förmedla hur jag tänker som människa och inte som kvinna.
LikeLike
För mig var det ytterst förnedrande att hela tiden betraktas som representant för sitt kön. “Den manlige förskolläraren menar…”
Samtidigt fanns det fördelar med att inte behöva vara lojal mot en grupps normer. De flesta av oss vill nog gärna höra till – men samtidigit ha kvar rätten att betrakta sig som självständig individ.
LikeLike
För mig har det varit “förnedrande” att det skulle vara synd om mig för att jag inte upplevt att få egna barn, då jag missat det viktigast i livet för en kvinna. Och detta är sagt av kvinnor, inte av män och kanske inte det värsta som uttalats heller. Att jag valt att inte få barn, är tydligen det värsta beslut man kan ta som kvinna i vår moderna tid. Märkligt, då vi anser oss vara så upplysta och frigjorda.
LikeLike
Vi människor tycks vara väldigt snabba och angelägna att göra våra erfarenheter och åsikter till generella sanningar.
Att ställa sg utanför hierarkier kräver mycket – men då måste vi först vara överens om att de finns.
LikeLike
Det är sant. Och man kan fråga sig varför det är så hotfullt att välja ett annat liv än vad normen föreskriver, så man måste försöka hitta förklaringar till varför någon väljer detta.
LikeLike
Kravet på att förklara sig är alltid mindre för dem som tillhör normen/majoriteten.
Men det är kanske möjligt att tänka sig en minoritet med hög status som legitimerar sin egen existens på egna villkor? Det kan nog ses som elitism.
LikeLike