Ibland tror jag att teorier om lärande är lösningen på skolans problem

Det har hänt att jag försöker tvinga studenter att analysera sitt lärande med hjälp av teoretiska modeller för vad kunskap är och hur den utvecklas. Blooms taxonomi har varit en given utgångspunkt. Samtidigt är det lätt hänt att utgångspunkten blir lite abstrakt och att reflektion frikopplas från de konkreta aktiviteterna.

Därför gillar jag den här omtolkningen som betonar produktion och kreativitet. Det är liksom där det börjar.

Länk

20120517-001023.jpg

Att bjuda på sig själv?

Vi diskuterar ofta makt och värdighet på lärarutbildningen. Jag är intresserad av gränslandet mellan professionell och privat identitet. Min tes är att det inte finns några enkla regler för hur en lärare bör uppträda.

Lärarna i den här filmen tar några viktiga steg:

Lär dig piratspråket!

Länk

Phrases
Shiver My Timbers – Scary, makes my bones shake
Batten Down the Hatches – tie down the hatches, shut your mouth
Honest Air – sweet, pure air or not swampy
Cry Havoc – from Shakespeare, meaning to start a war Davy Jones Locker – bottom of the sea, death, Jones is evil spirit that preys upon sailors
Dog Watch – late afternoon or early evening work shift
Bite the Bullet – be brave
Smart as Paint – smart, fresh, new, honest

20120515-190813.jpg

Du är vad du läser?

Texten driver tesen att litterära förebilder spelar stor roll för hur vi utformar våra liv. En möjlig slutsats är att föräldrar ska vara mycket noga med vilka böcker barn tillåts läsa eftersom identifikationen tycks vara en stark och avgörande kraft i läsupplevelsen. Goda böcker med god moral gör barn till goda vuxna?

Jag kan också tänka mig att tesen är självbekräftande. Vi gillar att läsa böcker om personer som gör val som liknar våra egna. Läsaren formar karaktärerna efter sina upplevelser – vi läser in våra erfarenheter.

Själv är jag ganska kluven till förebilder och försöker undvika personer (påhittade eller verkliga) som är alltför upptagna av sin godhet. Samtidigt är det naturligtvis ofrånkomligt att vi söker stöd för våra livsval i kulturen. Men vem är jag i den här djungeln av arketyper?

Ibland känner jag mig som hudpersonen i romanen Moment 22 – Yossarian. Han är bombpilot och vet om att varje uppdrag är farligt och innebär dödshot. Stridsviljan är begränsad även om det finns vaga förhoppningar om att kriget är möjligt att vinna. Antalet uppdrag som måste genomföras innan han får åka hem höjs ständigt. Yossarian känner att han håller på att förlora förståndet, men eftersom det är en sund reaktion att bli tokig i en ohållbar situation fortsätter han att flyga. Om han blev tokig eller ansökte om att få åka hem vore det ett bevis på god hälsa och då skulle han aldrig få åka hem. Det finns ingen väg ut – vi är fångade i byråkratins paradox.

Den här scenen ifrågasätter moralens funktion ytterligare några varv:

Frågan är om det finns utrymme för tvivel och flyktdrömmar inom skolan – utan att att vi ramlar ner i opportunistens cyniska träsk? (De flesta av oss gillar dessutom att flyga, och några är riktigt duktiga på det)

Så nu undrar jag naturligtvis – vilken litterär person påverkar ditt liv?

Storföreläsningsdags

Jag har vaga tankar om att försöka vara lite försiktigt oförberedd och tänker att det blir mer spännande om jag inte vet i detalj vad jag ska säga. De här romantiska idéerna om improvisationens betydelse är ganska krävande. Just nu skulle jag önskat mig ett striktare manus.

Blir det tråkig stämning kan jag visa film: