Ibland är jag rätt trött på mitt jobb. Andra dagar tror jag på allvar att det är möjligt att skapa en utbildning där blivande lärare får experimentera och utmana sig själva. Då blir jag snäll och glad.
Den här veckan har 250 blivande förskollärare arbetat med uppgiften: Gör en film om en grupp som ska göra en film som handlar om lek och kultur.
Momentet är inte examinerande och jag slipper bedöma resultatet. Men jag gillar den här gruppens film!
Nu ser jag fram emot de andra 80 filmerna!
Det gick bra! Som arrangör av Edcamp var det lite svårt att kasta sig ut och det tog ett tag innan jag förstod att det verkligen handlade om att inte ha kontroll, men att ändå ta ansvar. Själv glömde jag att twittra och blev mer och mer engagerad i diskussionerna. Frågan om varför det är så svårt för lärare att ta sig upp på IKT-tåget är spännande. Vi prövade olika förklaringar. Jag lutar mot att många lärare trivs väldigt bra inom sin trygga zon. På nätet är det svårt att hävda en auktoritet som bygger på titel och utbildning. Därför är sociala medier svåra att integrera i en skola som bygger kontroll och bedömning.
Jag ser fram emot dokumentarioner från andra besökare. Under tiden tittar jag på Mikaels spännande samtal med Sara Berglund.
Jag har slutat skämmas över stavfel. Men jag är inte stolt.
Det skulle vara kul om någon gjorde en motsvarande bild över svenska problemord.
Vilka är de värsta stötestenarna?
Saknar du någon?
Teach the class: Ask students to perform tasks that you routinely do. By assigning them to step forward, you get to step back. And, of course, the best way for a person to learn a topic is to teach it.
Students can . . .
lead a preview of a new chapter by flipping through it and noting topics.
write suggestions on the board.
call on other students during a class discussion.
prepare and deliver an introduction to new material.
create a quiz that covers material learned.
lead a review of material covered.
lead test-prep before a major assessment.
build a rubric that connects standards to an upcoming project.
Jag hoppas att studenterna ser det på samma sätt. (vilket återstår att bevisa)
Inte alls som jag trodde. Den här killen gillar jag.
Länk SvtPlay
Jag väljer mellan Milan-Chievo och Ingrid Carlgren. Äsch – det går att vara simultan.
(rättelse – Amelia är Milans andremålvakt)
Tacka vet jag Berlin. Där heter gatorna trevligt maskulint.
Idag skriver Emme Leijnse om komplementära skolor som bedrivs av invandrarföreningar.
1
2
– I Ryssland finns massor av komplementära skolor. Det är ett gammalt beprövat system.
Här i Sverige vill föräldrarna främst använda skolan till att föra vidare sin egen kultur och sitt eget språk hos barnen.
Därför erbjuder skolan undervisning i etnokulturell uppfostran, där traditionella sånger, kläder och högtider tar mycket plats. Julia Kamakin, vitryska men invandrad till Oxie, använder ryska skolan för att hennes son ska få ta del av ryska traditioner och rysk kultur.
– Vi kan inte ge honom det själva när hela släkten finns i Vitryssland. Då firar vi tillsammans med de andra här på skolan, till exempel nyår och åttonde mars, säger Julia.
När nya barn skrivs in i skolan, får föräldrarna frågan varför de vill ha sina barn i skolan. Svaret är att språket är viktigast.
Man vill att barnen ska kunna umgås med släktingar i Ryssland, och modersmålsundervisningen i svenska skolan ger man inte mycket för.
– Flera tycker att det är viktigt att barn och föräldrar har en gemensam kultur som grund. Barn som tappar föräldrarnas kultur blir rotlösa. Vi vill att barnen ska vara starka individer, att de ska respektera föräldrarnas kultur och genom det respektera andra kulturer också, säger Liliya Nicolaidis.
Tysta tankar 