Städning i brf.
Mutter.
Alla talar om Finland – jag är nyfiken på de här filmerna från Ontario.
https://twitter.com/rajalingam/status/193566634835836928
Jag är svag för Kanada och minns besöket i Toronto med värme. Det var lätt att känna sig hemma och de utbildningspolitisk diskussionerna var välbekanta.
“We are not americans!”
Jag samlar material till en föreläsning om sociala medier i skolan.
Märks det att jag är svag för alliterationer?
Det här får jag inte glömma:
Eller detta:
eller detta!
https://twitter.com/#!/kalexanderson/status/195127537356128257
Varför har jag svårt att ta den här rapporten på allvar?
Brist på grundläggande kunskaper om genus hos lärarutbildare
Maria Hedlin betonar att ledningens stöd är avgörande för att genusfrågan ska prioriteras.
— Lärarutbildare som arbetar med genus och jämställdhet behöver ha en kollegial miljö att luta sig mot. De är ofta eldsjälar som ensamma försöker få in genuskunskap i undervisningen. Ledningens stöd är därför oerhört viktigt.
Jag jämför gärna med IKT-frågan där en del så kallade eldsjälar intagit en riskabel position som avantgardister och evangelister.
Nu kommer två bilhandlarforskare och klagar över att köparna inte förstår varför de behöver just deras bilmärke.
Bo Rothstein utvecklar konflikten mellan genus och jämställdhetsarbete.
Not surprisingly, play was a major source of joy in the classroom Rantala and Määttä observed (even when that play was not exactly what a teacher would wish: the researchers’ video camera caught one student fashioning a gun out of an environmental-studies handout). “Play is the child’s way of seeking pleasure,” the authors write, and it is a learning activity in itself; it shouldn’t be viewed as “a Trojan horse” in which to smuggle in academic lessons. Lastly, sharing and collaborating with other students is a great source of joy. One of the authors’ videotapes shows a student reacting with pleasure when a classmate, Paavo, says, “You are so good at making those dolls!” The researchers conclude: “Joy experienced together, and shared, adds up to even more joy.”
Finland leads the world in its scores on international tests, and the country has become an educational model for many in the U.S. Rantala and Määttä’s paper is a welcome reminder that academic excellence can coexist with delight.
Låt oss inspireras!
Sex av tio danska förskolor har infört strikta regler för nakenhet och fysiska kontakter mellan barnen.
– Helt horribelt, säger Cecilia Kjellgren, forskare vid Lunds universitet.
Att pussas och leka doktor är inte längre en självklarhet på danska dagis. 60 procent av förskolorna har infört regler för nakenhet. På var tionde dagis förbjuds barnen dessutom att pussa varandra på munnen. Det framgår av rapporten ”Doktorleg i børnehaven” som nyligen lades fram i Köpenhamn.Reglerna stämmer med den danska familjerådgivaren Lola Jensens erfarenheter. Hon upplever en rädsla hos föräldrarna för att deras barn ska bli sexuellt kränkta.
– Jag är dock väldigt överraskad över reglernas omfattning, säger hon till den danska morgontidningen Politiken.Cecilia Kjellgren, socionom som forskat mycket kring barn och sexualitet, tycker att de danska regelverken är ålderdomliga.
– Det låter som 30- eller 40-tal. Något liknande har jag aldrig stött på i Sverige under mina arbetsverksamma år och jag önskar att det aldrig blir så heller, säger hon.
Jag önskar att en del av svensk genusvetenskap hade ägnat sig åt att utmana verkliga drakar. Fast de här mönstren finns väl inte i Sverige.
Jag tänker på den underbara sången “Ska vi leka doktor” som Eva Mathiasson skrev till projektet Hjärtestunder. Den borde finnas tillgänglig på nätet. Hallå Malmö stad?
https://twitter.com/diskrepans/status/193056396437233664
Jag försöker övertyga mig om att detta är en lokal dansk företeelse. Ingen svensk pedagog skulle vara så korkad.
Tror jag.
Jacques Werup skrev en gång att det danska gemytet var germanskt. Nu förstår jag vad han menade.
Jag diskuterar förväntningarnas betydelse med en kollega. Vi är inte överens. Är det rimligt att kräva av lärare att de verkligen i djupet av sitt hjärta ska tro på möjligheten att alla uppnår målen? Min tes är att vi göder en dubbelmoral om vi bedömer lärarna utifrån deras trosvisshet. Alternativet är att urvattna ordet förväntan och se det som en form av metodisk allmän uppmuntrande attityd. Då tappar språket en viktig dimension – autenticitet.
Barn och lärare har rätt att misslyckas. För båda parter gör det ont och konsekvenserna är antagligen allvarligare för barnen ön för läraren. Men vi kan bara göra så gott vi kan.
Och lite till.