Vår man i Berlin

Per T Ohlsson är en lysande stilist. Hans berättelse om Sydsvenskan korrespondent i Berlin är dagens måstemåstemåsteläsning.

Länk

Det är en fantastiskt spännande stad och jag rekommenderar museet Terrorns topografi. Kanske är det bilderna på militärerna i avslappnade miljöer som skrämmer mest.

20120408-104133.jpg

Åk dit i sommar!

I skolan är det många som menar att värdegrundsarbete handlar om att alla ska vara snälla hela tiden. Efter ett besök i Berlin ser jag ett behov av att gå lite djupare och vill försöka förstå ondskans natur. Vad är en människa kapabel till? Vad är det som hindrar oss?

20120408-132206.jpg

Klagevisa

Länk

20120408-101048.jpg

Klagevisa över denna torra och kalla vår
av Lars Wivallius

En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

20120408-101221.jpg

Jag räknar kallt med att snösträngarna på åkern ska ha smält bort innan kvällen.

20120408-124852.jpg

Suck – där kom den…

Jag vet inte vad som ligger bakom de här rubrikerna och anar att det finns ett visst intresse av att svartmåla de norska framgångarna att rekrytera män till förskolan.

I Sverige gör alla allt – helst på samma sätt och samtidigt. Tanken på att en förskolechef skulle ta ansvar för arbetsfördelning kanske är provocerande? Jag vet inte.

Det känns som om den här debatten är riggad.

Samtidigt måste jag erkänna att efter 25 år i förskolan på åldersblandad avdelning har tanken på att smita undan från rutiner aldrig slagit mig.

I Sverige har delegationen för jämställdhet i förskolan definierat männens uppgift utifrån ett annat perspektiv – de ska visa att män också har vårdande sidor. Det är ett annat politiskt projekt. Kanske går de att förena – jag är bekymrad över att den här polariteten vällustigt återskapas av medier och efterlyser en bredare rapportering från Norge!

20120407-153056.jpg

Och jag själv är lika vissen såsom Rhododendronen ser ut.

Att leva i ett utsträckt nu?

20120406-110419.jpg

Jag försöker skaka av mig den rastlösa skoldebatten. Det känns ibland som om våra försök att styra utvecklingen är lite pompösa och ofta upplever jag något poserande i våra ansträngningar att förklara och förstå. En del av oss är mer otåliga och intar gärna en pådrivande position i förhållande till en tänkt framtid. Ofrivilligt dras vi in det moderna projektet och utvecklingsoptimismen är stor bland oss som lever i den digitala världen. Möjligheterna är oändliga och tillsammans är vi starka.

Baksidan är svårare att sätta ord på. Vad händer i ett kollegium när några springer före och försöker öppna upp skolkulturen mot en oförutsägbar värld? I gårdagens skolchatt diskuterades svårigheterna med att leva i opposition – att vara den jobbiga kollegan som kritiserar en verksamhet utifrån ett utopiskt perspektiv. Varför förstår inte alla vad som behöver göras? Suck, stön…

Jag går ut i trädgården och räfsar undan resterna av vintern. Den vår som jag trodde skulle virvla förbi har stannat upp och på dammen ligger ett tunt istäcke efter nattens frostknäpp. Två guldfiskar har överlevt och nu simmar de runt i sin lilla värld. På ett sätt är jag avundsjuk inför deras sätt att möta livet. De har inga planer på att förändra sådant de inte känner till. Frågan är om de ens förstår ordet “utveckling”?

Jag undrar hur de som missar #skolchatt tänker?

https://twitter.com/anna_kaya/status/187982254918733824

Antagligen tror de (som min kollega) att “twitter är bara för journalister och reklamfolk”.

20120406-050949.jpg

Börja här:
https://twitter.com/tankom_hans/status/188023521132298240