Vet Jan Björklund om detta? Kan vi förbjuda förkortningar i svenska skolor?
När jag började på Lärarutbildningen var det någon som sa:
– Välkommen till förkortningshelvetet!
Det var en annan typ av förkortningar.
Jag ser den oändligt sorgliga dokumentären om Keith Cederholm och anar att barnfattigdom kan se ut på många olika sätt. Kanske går det att lära sig något. Just nu kan jag inte sätta ord på vad det skulle vara.
Jag bläddrar i en rapport av Tapii Salonen om barnfattigdom och funderar på om det är ett ord som kommer att försvinna ut ur politiken nu när Juholt är borta?
Ökad välstånd och fattiga barn
Enligt rapporten levde 11,5 procent, eller 220 000 barn, i fattigdom år 2008. I Malmö var siffran högre, hela 30 procent av stadens barn lever i fattigdom.
– Under 2000-talet har de flesta hushållen fått det bättre ekonomiskt. Det ökade välståndet har dock inte kommit de mest utsatta familjerna till del. Det betyder att avståndet nu ökar mellan de utsatta och de som har det bra, konstaterar Salonen.
https://twitter.com/#!/Morrica/status/167600399736504320
Få ämnen har diskuterats så mycket av så många. Vågar vi hoppas på att utbildningsministern hoppar in?

En svensk kvinnlig författare skrev för ungefär tio år sedan en kort berättelsen om vad som hände sen. Tarzan tröttnar på livet i trädkojan och vill helst ge sig ut på äventyr med apgänget. Jane saknar sitt bekväma liv i det civiliserade hemlandet och undrar vad hon såg hos den där hopplöse karlen som nästan aldrig är hemma.
Det är en svart bok om manligt och kvinnligt. Kärlekens kraft är begränsad och förruttnelsen sprider sig. I bakgrunden tjattrar aporna.
Ivar Arpi kommenterar Maria Svelands artikel på Newsmill.
På Twitter hyllar många Maria Svelands märkliga text. Det tycks handla om rätten att hata. Eller att hata dem som hatar? Kulturdebatten blir inte konstigare än så här. Hoppas jag.
Kanske är det någon form av trohetsed? Nu rensar vi bland de otrogna och de som inte är för är emot.
https://twitter.com/#!/briankotts/status/167266439496089600
Jag har haft en liten svacka under dagen och Maria Svelands artikel i DN gjorde det inte bättre. Hennes försök att klumpa ihop alla som kritiserar feminism med Behrang Breivik känns väldigt olustigt och jag ser inte att hennes text skulle bidra till att minska hatet i samhället.
Någon skrev på twitter att det finns fler nyanser än brunt och rött på den politiska kartan. Jag tänker på hur kommunisterna i Tyskland under 30-talet drev socialdemokratin i famnen på fascismen genom att demonisera dem som klassförrädare.
Antagligen kvalificerar länken ovan mig till en framskjuten plats i det antifeministiska helvetet som Sveland menar breder ut sig. Jag tänker ändå att det är en tanke värd att pröva – behöver pojkar särskilda pojkböcker för att väcka läslusten?