Jag gillar att Skolverkets generaldirektör twittrar:
…and a rock feels no pain
Jag gillar att Skolverkets generaldirektör twittrar:
…and a rock feels no pain
Jag läser att priset på Whitney Houstons musik steg på iTunes efter hennes död. Idag lär priset på rosor ha dubblerats.
Tröst ges på kultursidan där Per Svensson utnämner Emil och Alfred som det största kärleksparet.
Jag ser på debatten mellan V- och KD-politikerna och blir betryckt. Är genuspedagogik verkligen en vänsterfråga? Och i så fall varför?
Det vore spännande om någon kunde definiera vilka könsmönter det är som åsyftas i läroplanen. Vem vill skilja ut traditionella könsmönster från icke traditionella?
Många tror att det är möjligt att förändra samhället genom förväntningar och nytt medvetande. På Aktuellt beskriver forskare genuspedagogiska framgångar.
När det gäller barnens klassbakgrund verkar entusiasmen inte vara lika stor. Trots att alla känner till ekonomins betydelse för studieresultatet fokuserar vi på genusmönster. Teorin om att skapa individuell frihet genom att begränsa barnens fria lek känns udda.
Gör förskolan till en plats för kamp mot verkliga orättvisor!
We can also look at the way America now segregates itself by education. The greatest predictor of a child’s academic success, even more than economic class, is still their parents’ education level. But among adults, education and income are becoming more and more intertwined. College graduates couple off and use their resources to raise children who will also go on to succeed academically. When he ran the numbers, Reardon actually found that parental education couldn’t explain the entire growth the academic gap between classes. But that doesn’t mean it’s not a factor.
Even if we still have to tease out the reasons why, we appear to have reached a point where the children of the rich end up better educated, and more likely to succeed, simply because they’re children of the rich.
Jag vet inte. De som har varit med i projektet har tillfrågats om värdet och de tycks vara nöjda även om det varit svårt att få kontinuitet när eldsjälar slutar.
Lite bekymrad blir jag när pedagogerna skapar jämställdhet genom att ta bort dockor och bilar, eftersom “det finns så mycket sådant hemma och i kataloger”.
I avslutningsscenen frågar reportern storögt varför pojkar ska gråta. Den salvelsefulle pedagogen:
– De måste få tillåtelse att gråta. För att det hör till mänskligheten.
Jag tror att myten om pojkars känslolöshet är överdriven – frågan är vilka känslor det är som ges utrymme inom förskolans väggar.
Det största problemet är fortfarande att 95% av pedagogerna har gjort ett könsstereotypt yrkesval och att de nu använder maktpositionen för att värdera barnens lek utifrån ett moraliskt perspektiv.
Filmen heter “skolan är till för ditt barn”.
Då var det som jag trodde!
Jag har lovat mig själv att dra ner på det slappa och slentrianmässiga björklundhackandet. Därför är det med en viss tvekan jag länkar till reportaget från Rapport.
En annan gång vill jag diskutera hur demokration på landets högskolor. Idag är jag intresserad av förhållandet mellan utbildningsdepartementet och högskolorna.
Åtminstone är det så för studenter som kommer från underpriviligerade miljöer,
Högskolestudier kan minska oddsen för USA-student att bli gift
För dem från mindre gynnsamma sociala omständigheter minskar chansen att bli gift om de studerar vid högskola (college). Chansen minskar med 38 procent för män och 22 procent för kvinnor. För dem som kommer från de mest gynnade miljöerna ökar istället chansen med 31 respektive 8 procent. Kelly Musick, sociolog vid Cornell University, som står bakom studien säger att “ /tanken att/college is the great equalizer … may not hold true for the marriage market”.
Referatet ovan är från Högskoleverkets internationella bevakning – rekommenderas varmt!
Tack för tipset Gunilla!