Studentexamen – jag är fortfarande för

Min dotters lärare Sam Olofsson berättar om hur det är att undervisa på IB- programmet.

Som IB-lärare har det varit en närmast revolutionerande erfarenhet att undervisa utan att behöva sätta betyg. Undervisningen blir plötsligt ett gemensamt projekt med eleverna där vi tillsammans skall klara ett bra resultat i den kommande slutskrivningen. Går det inte bra för eleverna går det inte bra för mig som lärare. För mig som lärare blir det nämligen mycket negativt om jag har en grupp elever på sista raden som inte följer undervisningen.

Jag kan dessutom fråga eleverna om hur de uppfattar olika metoder vi använt och var de känner att de lärt sig mest. Svaren uppfattar jag som mycket ärliga, eftersom eleven givetvis vet att kunskapen de får en dag ska externgranskas.

Skulle jag underprestera år efter år måste åtgärder vidtas. Elever och föräldrar får nämligen snabbt kunskap om hur det går för min grupp i examina. Det tvingar arbetsgivaren att vidta åtgärder. Alternativet som så många av oss sett i det svenska systemet, är att eleverna år efter år får betala priset för en undermålig undervisning. Rektorn kan lätt förklara bort elevers och föräldrars klagomål, eftersom det inte finns siffror som tydligt belägger dessa klagomål. Det är ett system som ingen tjänar på

Helena försvar sin position väl i papperstidningen.

Skolverket skämtar?

Antingen är lagen tokig eller så är det någon som driver med oss.

Från Skolverkets klargörande på hemsidan:

@Detta har fått till följd att några lärare har reagerat och inte känner igen sin behörighet eller känner att de på många år inte arbetat med ett ämne som ingick i utbildningen. Ett exempel på lärare som får behörighet i många ämnen är de som har en mellanstadielärarexamen från t.ex. 1980-talet. Många mellanstadielärare med den utbildningen får behörighet i hela 14 ämnen, om dessa ingår i examensbeviset. Ofta får de också behörighet för högstadiet i två av dessa ämnen, beroende på vilka tillvalskurser som ingick i utbildningen. Detta hänger samman med hur högskolor och universitet utformat examensbevisen.”

Jag saknar ofta Göran Levin

https://twitter.com/hvonhumbolt/status/159239002405343232

När allting svajade på lärarutbildningen stod Göran Levin stadigt och ingjöt mod i församlingen. Det är en viss tröst att han fortsätter att vaka över utbildningspolitiken som pensionär.

Jag har tidigare försökt hänvisa till denna komplexitet och också varnat för hur man skall klara av att utfärda lärarlegitimationer där man på ett exakt sätt skall ange behörighet mot årskurser och ämne. Auran kring vad en lärarlegitimation kan tänkas innebära av status och lärarkvalitet har på något sätt förblindat politiker och de fackliga organisationerna. Det är då ännu mer förbluffande hur Skolverket inte förstår denna frågas komplexitet utan lägger ut hanteringen på ett antal oerfarna personer, de flesta antagligen utan någon som helst erfarenhet och kunskap om denna komplexa massa av olika lärarutbildningsbakgrunder och dito myndighetstexter

20120117-160802.jpg

De fyras gäng – Göran Levin, Ingrid Rosenquist, Olle Holmberg och Bo Månsson

Snart ska jag på kurs om kvalitetsarbete och kultur

Våra ambitiösa kursledare har försett oss med texter och jag inser att kulturbegreppet är användbart för att analysera de dimensioner som inte fångas in med hjälp av yttre styrning.

Lee Harvey och Bjorn Stensaker verkar vara ledande auktoriteter?
Länk 1 , 2.

20120117-114156.jpg

När jag tänker tillbaka på mitt liv så har jag nog fungerat bäst utan stark yttre styrning i grupper med stark sammanhållning och kultur. Det har nog präglat mina tankar om individ och organisation på många plan.

“Fiktivt våld gör forskare aggressiva” – uppdaterad

Datorspelsdebatten visar inga tecken på avmattning.

Länk till Johannes Åman på DN

20120113-213052.jpg

Kolegan Bo Reimer gör några viktiga förtydliganden i den här artikeln.

Vi vill gärna tro att vetenskapen kan ge oss slutgiltiga svar på viktiga samhällsfrågor. En del av forskarsamhället försöker också motivera sitt existensberättande med löften om sådana svar. Men den kan inte det. Forskning är alltid en pågående process, forskningsresultat preliminära. Vetenskapen har en gräns. Den hjälper oss en bra bit på vägen. Men sedan måste vi tänka själva.

Vem inspekterar inspektören?

Efter kritiken mot Skolverkets sätt att hantera legitimationsärenden har nu turen kommit till Skolinspektionen.

Vilket bemanningsföretag är det som har hand om tillsynen?

Länk till debattartikel i Sydsvenskan.

Kollegan vid Malmö högskola David Rosenlund skriver:

Att Skolinspektionen trots sin bristfälliga kompetens på för undervisning centrala områden har det yttersta ansvaret för den pedagogiska och didaktiska verksamheten i Sverige är problematiskt. För att Skolinspektionen skall kunna utföra sina uppgifter måste man ta in den kompetens som krävs för att göra granskningar av god kvalitet. Endast då kan de bidra till att förbättra undervisningen i Sveriges skolor.

Jag vet en bra inspektör…

20120117-085830.jpg

Samtidigt presenterar Jan Björklund ett förslag om en ny myndighet som ska granska högskolorna.

Att han orkar…

Att motverka traditionella könsmönster?

Jag blir intervjuad om synen på lek i förskolan utifrån ett manligt perspektiv och glider in på diskussionen om vad som menas med uppdraget “Att motverka traditionella könsmönster”.
Är vi emot alla könsmönster?
Hur vet jag vilka könsmönster som är traditionella?
Eller är det så att pojkarnas vilda lekar är ett större problem än flickornas imitativa lekar?

Jag har lite dåligt samvete på grund av mitt relativa ointresse för frågan som ändå tycks väcka starka känslor hos många av våra studenter. De hatar verkligen uppdelningen mellan den rosa och blå världen.

På kvällen snuddar jag vid TV3:s ny serie om mammor som låter sina barn ställa upp i skönhetstävlingar. Bilderna på hur de rakar benen på åttaåringar gör mig bedrövad och förutsägbart indignerad.

Frågan är om det verkligen handlar om genus? Jag har svårt att koppla teorier om könsmakt och underordning till de här dumheterna. Tror någon att män tycker om rakade åttaåringar? Vem tvingar vem? Talet om strukturer tycks mig motbjudande slappt.

Min tes är att detta är något som kvinnor gör inför varandra. Barnen är trofeer och mammorna tävlar i en egen dockvärld.

Männen är förvånade åskådare.

20120117-031209.jpg

Programmakaren menar att det kan leda till en nyttig debatt om könsroller och Lars Jalmert varnar för att traditionella mönster upprätthålls. Jag minns inte någon sådan tradition. Det här handlar om narcissism och exploatering. Ge mig ett uppdrag att motverka dessa krafter.

Nu!