Lennart Vretlind påminner i det oförutsägbaraste av alla radioprogram Klingan om Kevin Johansens låt Timing.
Den moralen kan jag tänka mig att leva efter.
Lennart Vretlind påminner i det oförutsägbaraste av alla radioprogram Klingan om Kevin Johansens låt Timing.
Den moralen kan jag tänka mig att leva efter.
Idag hoppas jag att våra studenter jämför Jesper Juuls och Anna Wahlgrens tankar om barnuppfostran.
Ibland korsar budskapen varandra. Jesper Juuls kloka ord i Kropp och själ om barnuppfostran blir dramatiska mot bakgrund av den tokige innebandyföräldern som lämnade sitt barn på parkeringsplatsen.
I en annan tråd diskuterar vi idrottens för- och nackdelar.
En pojke i tioårsåldern från Stockholmsområdet blev övergiven av sin far sedan Storvreta Cup i innebandy avslutats i Uppsala. Enligt pojkens pappa så hade sonen spelat så dåligt att han inte fick åka med hem i bilen.
Jag brukar inte förfasa mig. Idag gör jag det.
Det här med att dyrka ungdomen blir allt mer besvärligt när man närmar sig pensionsåldern. Man riskerar att bli avslöjad som patetisk och jag hör orden väsas:
– Dress your age!
Strindberg löste problemet på ett annat sätt.
Ungdom och dårskap
Läraren talade: Vad synes dig om detta ordspråket ?
»De unga inbilla sig att de gamla äro dårar, och de
gamla veta, att de unga äro det.» – Lärjungen
svarade: Det är alldeles riktigt. Ty när jag var ung inbillade
jag mig förstå allting bättre än de gamle, men jag
förstod egentligen ingenting. Jag var ung och dum;
förväxlade mitt eget och andras vetande, trodde att det
jag lärt var mitt; när jag läst en bok, gick jag ut i
sällskap och gav ifrån mig det inhämtade såsom om
jag uppfunnit det själv; jag var tjuv således. Men jag
var även rov för en annan villfarelse, nämligen att jag
förstod allt det jag mindes, eller att jag visste det jag
för tillfället erinrade. Logaritmerna t. ex. förstod jag
icke vid 14 års ålder, men jag lärde mig proceduren
utantill och begagnade dem som genväg. Varför alla
de bråk kunde förkortas med 3, vilkas siffrors summa
kunde divideras med 3, förstod jag inte, men jag lärde
det utantill. – Nåväl, om man vill studera en detalj
av en vetenskap börjar man att samla material, annars
blir det bosch; men den unge mannen går ut och griper
om livets svåra vetenskap utan erfarenheter, det vill
säga material; därför blir det som det blir. Jag ser
mig nu som ung student, högfärdig med andras
vetande, lånta fjädrar, förakt för de gamle, och likafullt
allt vad jag stulit ur böckerna, var stulet av de gamle
som skrivit läroböckerna, ty de unga skriva inga
läroböcker. O ungdom, o dårskap.
https://twitter.com/sakine/status/155568562243772417
Jag är glad att Sakine Madon lyfter den här aspekten. Det finns hopp för feminismen.
Men dessa “radikala” tankar som att kvinnor helt utan egen vilja opererar brösten påminner om när folk trodde att kvinnans själ kunde blåsa bort om hon åkte tåg. Tänk, så synd det är om denna sköra varelse, som omöjligen kan tänkas fatta rationella beslut. Skulle män som knaprar anabola dumförklarats på samma sätt hade skribenten ifråga skrattats ut på fem röda.
Nu är det snarare normalt – för att inte säga självklart – för feminister att framhäva kvinnans påstådda svaghet. Rena motsatsen till den feminism jag föll för.
Första gången jag reagerade för den här tendensen var när jag som ung läste löpsedeln “Hon var tvungen att prostituera sig för att kunna köpa en häst”.
Låt oss fokusera på verkligt förtryck. Det finns.
Strindberg berömda kvinnohat är en gåta för oss som inte kan låta bli att fascineras av titanen. I den här sena texten tycks han föregripa kritikernas attacker
ROLL OCH KARAKTÄR.
Läraren fortfor: När Karin kom till Askanius
som uppasserska, var hon ingen snäll flicka, ty hon
var småsinnad, avundsjuk och härsklysten, men hon
var rädd i början och försagd; fruktande att icke få
behålla sin eftersökta plats, förhöll hon sig
undergiven och tillmötesgående, sökande vara alla till lags.
Herrarne begagnade därför tilltalsordet »snälla Karin»,
och när de önskade något, sade de: »Karin som alltid
är snäll.» Karin fick den rollen som snäll, antog sättet
och förblev i stämningen. Hennes röst blev mildare,
sättet mjukare, tankarne följde efter, känslorna med.
Hon fann det fördelaktigt för sin ställning, blev van
därvid och det tycktes som om hon ändrat natur.
– Här gjorde läraren en hel takts paus, vilket föranlät
lärjungen inskrida: Nå, hur gick det sen? – Mja,
det skulle jag egentligen icke tala om för dig, ty
då tror du mänskorna äro oförbätterliga. – Låt mig
gissa då, sade lärjungen: Hon blev gift med
källarmästarn och kastade masken! – Gissa på du, sade
läraren. – Så fick hon ett barn, som gjorde henne snäll
igen! – Mera! – Hon blev snäll emot barnet, men
elak mot alla andra! – Mera! – Så blev barnet elakt
mot henne, kopierade alla modrens fel, pinade henne
natt och dag. – Mera! – Så blev modren slutligen
snäll mot alla andra! – Kanske! jag vet inte så noga.
DN:s rubrik “Det går utför redan i 45-årsåldern” slår inte ner som en bomb i min värld.
Genom att studera drygt 7.000 kvinnor och män i åldrarna 45 till 70 över en tioårsperiod kunde forskarna se att flera funktioner, som slutledningsförmåga, börjar försämras redan i 45-årsåldern.
Studiedeltagarnas minne, vokabulär, syn och hörselförmåga testades vid tre tillfällen under tioårsperioden. Resultaten visade en försämring i samtliga kategorier utom vokabulären, och att tillbakagången gick snabbare ju äldre deltagarna var. För både kvinnor och män mellan 45 och 49 år försämrades slutledningsförmågan med 3,6 procent.