Min (?) snart nyexaminerade student Jenny Larsson lyfter en viktig fråga. Vi ökar inte läraryrkets status genom att ändra reglerna under pågående utbildning. Nu återstår att se om SFS jurister kan lyfta frågan till en nivå där det blir möjligt att beskriva sveket utifrån de förespeglingar som gavs till studenterna när de sökte sin utbildning.
Jag har ett kluvet förhållande till julen och väntar på att det stora lugnet ska sänka sig över idyllen.
“Kärlek i paket är det värsta jag vet”
En gång till i studioversionen:
Tack för tipset Patrik!
Jag är måttligt intresserad av stockholmsk lokalpolitik. På twitter rasar diskussioner om slussar och ekar. Motsättningarna följer sällan det vanliga höger/vänstermönstret. Ledarskribenten Sanna Rayman från Svd gör tillsammans med sin man ett försök att blåsa liv i politiken genom att skriva en ny text till en melodi av Mikael Wiehe och publicera den som bildspel på youtube. Det handlar möjligtvis om vänsterns nostalgi och de som är emot en ombyggnad förlöjligas med Mitt hjärtas fågel som musikbakgrund.
Wiehes “manager” (finns det ordet fortfarande?) Anders Larsson ber Rayman & co att ta bort filmen från nätet och just i det ögonblicket slår fällan igen. Den så kallade Steisandeffekten inträder. Genom att hävda sina rättigheter underblåser Larsson uppmärksamheten kring den moderata kampsången och plötsligt åtnjuter paret även offerstatus.
Det är ganska obehagliga övertoner i diskussionen och många skribenter tycks vara mer än lovligt hämndlystna. Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman menar att Wiehe “aldrig missar en chans att hylla tyranner” och sätter därigenom en pinsamt låg ton i det som skulle kunna blivit en intressant debatt om upphovsrätt. Kommentarerna blir därefter.
Jag menar att de som vill pröva lagstiftningen kring immateriella rättigheter bör välja en värdig motståndare. Disney eller Warner brothers skulle inte tveka att skydda sina artister från dylika intrång. Du vill inte bråka med Lloyd Webbers advokater.
Kanske retar jag mig på att de här debattörerna har en ytterst lättsinnig inställning till upphovsrätt och immateriell egendom. Jag försöker lära de blivande lärarna att det finns regler för vilka bilder som får användas och att allt på nätet inte är fritt. Grundregeln är att fråga och alla bör känna till regelverket kring Creative commons. Men när kultureliten tar sig sådana friheter blir det meningslöst att propsa på lag och moral.
Det juridiska fikonlövet “parodi” är extremt litet och svårdefinierat. Jag hade nog inte väntat att attackerna mot upphovsrätten skulle orkestreras från moderata ledarskribenter. Hur ser de på ägande egentligen?
I Burlöv kan allt hända. Och det gör det.
Länk
UNDERVISNING. Betyget E tilldelas i samhälls- och naturorienterande ämnen där eleverna har haft lite eller ingen undervisning under höstterminen.
Skolorna i Burlövs kommun har för sent uppmärksammat att den nya skollagen kräver att det sätts betyg i alla ämnen.
…då hittar jag det här kortet.
Kvällsposten hade på 70-talet en serie under ovanstående rubrik. Jag tror tanken var att lyfta fram positiva händelser i en mörk värld. Ibland blev det lite krampaktigt.
Nåja – jag samlar på artiklar som beskriver män som engagerade och ansvarstagande. Det här reportaget från Öppna förskolan visar på betydelsen av mötesplatser för föräldralediga män.
Tillsammans med kollegan Karin Hallbäck Stigendal startade hon pappafredagar på Öppna förskolan för sex år sen. De ville göra något konkret för att stävja den ojämlika fördelningen mellan mammor och pappor som kom till förskolan. Papporna var i minoritet – jämt.
Så vad skulle hända om de portade alla mammor en dag i veckan?
Mycket, visade det sig.
Nervösa mammor ville inte lämna lokalen, föräldrar och kollegor uttryckte sin irritation. Det hotades om anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen, DO, berättar Karin Hallbäck Stigendal.
– Här har vi under flera år haft riktade grupper för unga mödrar och ensamma mödrar och ingen har reagerat. Så startar vi en pappagrupp en gång i veckan och det blir så starka reaktioner och prat om diskriminering. Intressant, eller hur?
Det blev ingen anmälan. Men papporna dök upp.
I princip är jag för demokrati, men ibland blir baksidan påträngande plågsam. Egypten är ett exempel.
Azza-el Garf är en av få kvinnor som ställer upp i parlamentsvalet för Muslimska brödraskapets frihets- och rättviseparti. Hon går till val på att upphäva en rad lagar om kvinnors och barns rättigheter eftersom de ”strider mot islam”.
Samtidigt som vi i Sverige börjar upptäcka friskolesystemets mindre vackra sidor rusar England in i något som uppges vara inspirerat av den svenska modellen.
Läs mer i The Guardian om utförsäljningarna som ofta sker mot personalens och föräldrarnas vilja.
But now the school faces a different future. Downhills is particularly vulnerable because Gove has powers, under an act he hastened through parliament last year, to force into academy status any school that is said by Ofsted to need “special measures” or that has a notice to improve.
I artikeln skildras en skola som heter Downhill. Det är tyvärr inget skämt. Likriktningen är på riktigt.
Sarah Williams, a musician with children aged eight and 10 at Downhills, says: “I only moved them here in September, specifically because I love it here; they don’t just teach to the test.
“I thought the Conservative party was supposed to give parents choices. I have made my democratic choice, and now it is being taken away from me.”
James Redwood, whose four-year-old son, Arthur, is in reception, says: “I’m a composer, and I visit a lot of schools. This is a fantastic, happy place. It is the end of state education if they can do what they are doing to a place like this.”
Tysta tankar 