Det är alltid ett riskabelt projekt att låta folket tala direkt i radio. Idag var ingen stor dag i programmets historia. Sju haverier i rad?
Nej – det är inte vad världen behöver.
Ring inte P1!
1
Monthly Archives: July 2011
Fortfarande inga egna ord
Det tar emot att skriva
Norge dominerar fortfarande nyhetsflödet. Jag pendlar mellan att vilja veta allt och lama försök att stänga ute händelsen från medvetandet.
Igår hade vi fest och efteråt pratade vi om det vi inte hade pratat om. Antagligen behövde vi dra oss undan de ohyggliga bilderna.
För en gångs skull tar det emot att skriva. Jag är glad att slippa kommentera händelserna.
Jag fokuserar på att leva som en bra människa och kör till återvinningsstationen med resterna efter festen. Glascontainern är full och jag ställs inför ett begränsat etiskt dilemma.
Norge – mycket nära
Jag försöker förstå vad som händer. Twitter är kaotiskt, men innehåller viktiga ledtrådar.
http://twitter.com/#!/search/%23osloexpl
Rykten snurrar snabbt och det finns anledning att vara återhållsam. SVT sänder NRK och det är nog tur. Aktuellt famlar och programledaren ser olycklig ut.
Hur mycket vill jag veta? Jag undviker de ocensurerade bilderna som sprids på twitter.
Ska förskolan kartlägga barns åsikter?
Frågorna hopar sig. Hur hanteras det insamlade materialet? Offentlighetsprincipen?
Rätten att gå sin egen väg!
In treatment
Jag har inte lyckats följa serien helt, men SVTplay erbjuder tröst.
Mötena mellan Paul och Adele är sanslöst intensiva. För oss som älskar The Wire är det svindlande att se Amy Ryan i den här rollen.
Vad är det som händer när vi tappar passionen? Går det arbeta utan engagemang? Är det en flykt att vilja hjälpa andra?
Borde vi lärare gå i kollektiv terapi?
Vilka meriter hade Pippis pappa?
Jag följer diskussionen om vilken yrkesbeteckning Pippis pappa ska få i framtida utgåvor. Mer intressant är kanske hur öborna tänkte när de utsåg den ilandflutne sjökaptenen till statsöverhuvud. Vilka meriter åberopade han? Hur lyckades han i löneförhandlingen?
Min lille vän lär inte kunna upprepa bedriften!
Tyskt genusperspektiv?
Det kanske går att ersätta jämn könsfördelning med balla smeknamn?
Nelson, Lasse, Mackan, Bullen, Mange, Micke, Jim, Patrick, Matte, David, Johan, Jocke, Sebbe, Merlina, Richard, Alen, Jocke, Larsa, Bank, Stefan, Dogge och Micke.
Det påminner mig om mellanstadiet då vi tävlade om att ha coolast smeknamn. Min tes är att mediajätten försöker skapa närhet till kunderna.
Det är aldrig för sent att göra en sång
Den här appen gör jobbet åt mig.
En liten text om manlig vänskap
Alexander Bard är aldrig ointressant! Frågan är om hans tankar går att förena med Ulf Brunnbergs vision? Troligen inte – troligen aldrig på tiden!
Tysta tankar 