…tänker jag inte läsa. Det räcker med fragment av dödslistor och rekommenderade mål för sabotage.

Breivik pekar ut Barsebäcksverket som ett lämpligt objekt och det blir lite sorgligt att han lägger så stor vikt vid att sprida ett så slarvigt dokument. De två reaktorerna stängdes 1999 och 2005. Min far var delaktig i planeringen av byggnaderna och jag hittar en nyckelring med glättigt bildspråk. Han gav mig gärna små pikar för mitt kärnkraftsmotstånd och på den striden utkämpades politiska strider med ballonger och klistermärken.

De glada atomerna kolliderar och producerar energi.

Jag tror att mina känslorna är blandade. Saknaden efter min far som var så stolt över det fantastiska kraftverket, lättnaden över att det avvecklats under ordnade former och ilskan över att en norsk terrorist vågar hota oss.

Det är öppet läge för snabba slutsatser om bakgrunden till dåden i Norge. De som menar att det egentligen är massinvandringens fel har det välförtjänt besvärligt. Ring P1 tycks fortfarande vara en svåröverträffad kloak och jag undrar vad som hänt med den vanligen så skickliga telefonslussen.

Just nu har dårar begränsat underhållningsvärde.

Jag tror att vissa ord kommer att få en ny innebörd efter dåden i Norge. I Metapedia hittar jag den här beskrivningen:

http://sv.metapedia.org/wiki/Kulturmarxism

“Att kritisera vita, heterosexuella, kristna, svenska män i kärnfamiljer för att vara en alltför tråkig och förtryckande grupp är en vanlig tanke i den kulturmarxistiska vänstern och alla som influeras av den. Kulturmarxism är vanligt i bland annat svenska skolor.”