Det går att se läraruppdraget som en stor anspänning. Så här efter terminen känns det märkvärdigt tomt – som en stor utandning. Samtidigt  är det svårt att undvika tanken på framtiden. Vi vet att sommaren är kort och snart är ett nytt läsår här. Just nu är jag ganska fokuserad vid att försöka leva i nuet. Fram till midsommar befinner jag mig i utandningsfasen. Det har varit ett intensivt år och jag börjar vänja mig vid att journalister ringer och frågar mig om pojkars skolprestationer och manliga nätverk för blivande lärare.

Kanske gäller det att passa på? Andra frågor pockar på uppmärksamhet.

Nej, jag skojar – men det är omskakande att läsa Strindbergs Inferno på läsplatta. Galenskapen blir liksom annorlunda i digital form.

“Väl anländ på nytt till mitt eländiga studentrum i Quartier latin, grävde jag i min koffert och drog fram ur deras gömställe sex deglar av fint porslin, i förväg köpta för pengar som jag hade stulit från mig själv. En eldtång och ett paket rent svavel fullbordade laboratoriets inredning. Sedan var det bara att göra upp en smältugnseld i kaminen, stänga dörren och fälla ner gardinerna, ty tre månader efter Caserios avrättning var det farligt att syssla med kemiska redskap i Paris.

Natten faller på, svavlet brinner med avgrundslågor, och mot morgonsidan har jag konstaterat närvaron av kolämne i denna för enkel ansedda kropp, som kallas svavel, och därmed tror jag mig ha löst det stora problemet, kullkastat den härskande kemin och vunnit den odödlighet, som är de dödliga medgiven.”