Åsa Lindeborg granskar Maciej Zaremba 2008 i Aftonbladet.
Jag tror Zarembas verkliga ärende är större, och samtidigt hans gamla vanliga: Att håna idén om jämlikhet. Han låtsas, än en gång, ställa sig på den svages sida (på så vis får han ett tyst ängsligt bifall även av vänstern) – i syfte att slå mot välfärdsstaten och demokratin. ”Hos de svagas riddersman finns paradoxalt nog ofta ett folkförakt”, skriver Wijk som öser ur den prisade kulturskribentens fatabur: Zaremba menar att folkhemmet vilar på ”en perverterad jämlikhetsidé” och ryser vid tanken på den medeltida bytraditionen där de fria bönderna hade en röst var – den som han (felaktigt) tror ligger till grund för den svenska rösträtten.
(….)
Den gången var det de kränkta bosnierna Zaremba ömmade för så pass att han ropade efter domstol. Nu drar han ut till försvar för de jagade lärarna som inte vågar öppna käften av rädsla för att bli anmäla av folk som känner sig – kränkta. Skickligt får han läsaren att tro att lärarstuderande dyslektiker, homosexuella och svenskar med invandrarbakgrund utgör en allvarlig fara för rättssäkerheten, åsiktsfriheten och samhällsmoralen. En handfull rättshaverister blir argument mot en hel jämlikhetslagstiftning.
Återigen visar Zaremba sig ha näsa för sånt som ligger i tiden. Den oförvägne sanningssägaren är den borne opportunisten. Han formulerar sig i trygg förvissning om att det han skriver landar mjukt hos en tyst men privilegierad opinion som tycker att nu, nu får det fan i mig vara slut på daltet.
Jag föredrar nog en skabbig kvällstidning framför den här inskränkte hycklaren.
Tysta tankar 
SUCK! Mats nu kommer vi riktigt långt ifrån varandra åsiktsmässigt. Det här reportaget av Åsa Lindeborg är ett exempel på varför jag avskyr Aftonbladet. Zaremba lyfter ett systemfel kring att den som skriker mest kan skaffa sig fördelar och Åsa gör ner detta med helt grundlösa påstående om att han inte eftersträvar rättvisa och jämlikhet. Det är bara det att släppa fram högröstade individer som ropar kränkt inte är en lösning för alla de elever som upplever sig dåligt behandlade. Det borde finnas mer konstruktiva sätt att undersöka var problemen ligger och försöka åtgärda dem.
Vi är många lärare som känner att Zarembas reportage ger oss upprättelse. Vi är många som upplever att vi vill slippa syndabocksoket och de ständiga påhoppen av en omgivning som ska styra och peta i vårt yrket. Jag tycker att det är oerhört tråkigt att Mats väljer att gå till frontalangrepp mot oss för att försvara SKL.
LikeLike
Jag har aldrig försvarat SKL.
Var går jag till angrepp mot dig?
Vad pratar du om?
Känner du till uttrycket “fiendens fiende”? Även om Zaremba angriper din fiende SKL behöver han inte vara pålitlig för det.
Med sådana vänner behöver du nog inga fiender.
LikeLike
Den viktiga huvudpoängen i Zarembas artikel är att lärarkåren har blivit misshandlad av omgivningen och framför allt av sin huvudman. Jag och många ser Zarembas artikel som ett ljus i tunneln en röst som tar lärarperspektivet och ifrågasätter om det är rimligt att lärare ska behandlas så. Zaremba berättar min berättelse och speglar de upplevelser jag och många fler lärare har. Jag väljer inte texten för att den är emot SKL jag väljer den för att den är min berättelse och dina kraftfulla attacker ger sig rakt på min berättelse, mitt perspektiv på vad som är fel med svenska skolan.
Jag upplever att du ständigt går i försvarsställning för SKL och direkt hamnar i saker som att staten inte är bättre osv. Kan det var så att du kan stötta oss i kritiken av en usel arbetsgivare oavsett vad du tycker om alternativen. Möjligheten att SKL skärper sig och behandlar oss lärare bättre får inte försummas men vi behöver vara många för att få dem att tänka om.
LikeLike
Vi är många lärare som känner igen det som Zaremba beskriver.
LikeLike
Alla har rätt till sin berättelse och det är säkert skönt att få den bekräftad i skriven form.
LikeLike
Mats, med Åsa Lindeborg som vän, behöver du inga fiender.
Detta säger jag inte för att provocera, jag lovar, utan i all välmening. Uppskattar din blogg jättemycket, läser den dagligen. Men Åsa Lindeborg…
LikeLike
Jag erkänner att mitt förhållande till Lindeborg är fragmentariskt – vän är ett ganska starkt ord (även i dessa facebooktider)
LikeLike
Åsa Lindeborg har över huvudtaget inte någon gång visat att hon fattar vad skola handlar om. Åsa Lindeborg slänger sig bara med en massa floskler om demokrati och jämlikhet. Inte en enda gång ger hon något exempel på vad det är Zaremba har fel.
Mats, du letar fram texter hela tiden som motverkar att vi får en stark lärarkår, återupprättar läraren status. Du vill ha en skola där allas jobb är lika mycket värt, spelar ingen roll om man är lärare eller barnskötare? Alla kan undervisa och några konkreta kunskapskrav behövs inte eller?
Jag bara undrar vilket syfte du har för att hela tiden leta fram texter som motverkar att läraryrket höjs, att kunskapsstandarden höjs, att fokus läggs på kunskap i skolan och inte omsorg, att tydliga kunskapsmål sätts upp för eleverna så att de kan förverkliga sin rätt till kunskap.
Det känns som du är emot det – eller misstolkar jag dig?
LikeLike
Ja du misstolkar mig!
Helt.
LikeLike
Konspirationsteorier, sa Bill. Teorier som konspirerar, sa Bull. Men, sa Måns, vem menar han är hycklaren? Lindeborg, Zaremba eller Pelle Svanslös?
LikeLike
Tala i klartext kvinna!
LikeLike
Vad är det som är oklart i mina ord?
Att konspirationsteorier är ett effektivt sätt att misstänkliggöra och skapa osäkerhet? Att konspirerande teorier, gärna sådana som konspirerar mot konspirationerna, är en effektiv söndra och härskateknik? Att jag gärna velat höra vem Mats ger epitetet ‘inskränkt hycklare’, om det är Lindeborg, inte helt okänd för sina vidlyftiga och mycket “personliga” tolkningar av saker och ting, om det är Zaremba som ju rört upp en del damm när han riktar sökarljuset in i de mörka hörnen, eller om det månne är någon annan (Björklund, kanske, eller förskoleminister Sabuni?) som ges detta epitet. Jag blir inte riktigt klar över det, och väljer därför att fråga istället för att tolka utifrån min egen horisont.
Sagotemat valde jag för att det kändes passande för debattnivån.
Klartext nog, man?
LikeLike
Som det är skrivet borde det vara Mats som säger att Lindeborg är hycklaren.
LikeLike
Dock ligger formuleringen “skabbig kvällstidning” där och ger intrycket av att Lindeborg faktiskt skulle kunna vara avsedd som kontrasten gentemot den “inskränkte hycklaren” som då antingen är Zaremba eller någon annan.
Jag hoppas du vill vara snäll och tydliggöra, Mats?
LikeLike
Jag brukar inte referera till Aftonbladet och Lindeborg har skrivit mycket dumt. Här fångar hon något viktigt i Zarembas tidigare texter som kastar ljus över hans skriverier i skolfrågan.
LikeLike
Ja Åsa Lindeborg är lika klargörande av Zaremba som Gösta Brodin i Åstorp var när han började. Knäppvänster som sen vandrar ut i öken och lämnar kvar en sargad socialism som tappar bort “kunskap är makt”
LikeLike
På min skola stod också: VAREN SVENSKE och på den andra stora gymnasieskolan HERRENS FRUKTAN – VISHETENS BEGYNNELSE
LikeLike
Gösta Brodin började smutskasta lärarna för nästan 30 år sedan och Åsa Lindeborg följer upp den traditionen.
LikeLike
@ Lindeborgs text handlar inte om skolgranskningen.
LikeLike
Lindeborg ställde sig mot lärarutbildarna som hade svårigheter med påståendena om kränkningar.
LikeLike
@Nils
Tack för påpekandet. För oss utanför var det ganska svårbegripligt.
LikeLike
Mats, jag läser din blogg med stort intresse. Du har oftast en mycket sund syn på skolan, framför allt i dina diskussioner, kommentarer och pikar med/åt Sören.
Men när du lyfter fram en text av Åsa Lindeborg känner jag ungefär som hon gjorde när Berlinmuren föll: “Muren föll och jag gick sönder”.
LikeLike
Jag har inga åsikter om Lindeborg som person eller skribent. I det här fallet lyfter hon fram den viktiga opportunistiska aspekten i Zarembas tidgare texter.
Att slå in öppna dörrar och dra förhastade slutsatser på vaga grunder kräver inget stort mod hos avsändaren. Hans sätt att flirta med en ängslig medelklassvänster är också intressant. Vi vill gärna vara lite bildade – i en väldigt oklar betydelse.
LikeLike
Jag har stångats mot många av de dörrar du påstår är öppna. Det är fascinerande hur svårt det är att få definiera sin yrkesidentitetet som lärare. Att få avgränsa sitt uppdrag efter sin kompetens och att få lära sig nya undervisningsmetoder innan man ska använda dem.
Bekämpandet
LikeLike
Pingback: Ett viktigt påpekande angående kunskap | Björn – om skola och utbildning
Mats, Zaremba beskriver ämneslärarens verklighet som den har sett ut både på högstadiet och gymnasiet. Det han skriver om har jag och mina kollegor upplevt och hukat under. När jag kommer till min skola säger vi “Har du läst Zarembas senaste?” och svarar ja, var den inte fantastisk. Har inte hört ett negativt ord eller en invändning.
LikeLike
Det finns en stor kraft i att sätta ord på erfarenheter och jag anar att utsiktspunkternas betydelse.
Själv menar jag att överföringen av sexåringar till skolan var ett dåligt beslut och ser fram emot en omfattande restauration av systemet.
LikeLike
Den återställaren vill jag ställa upp på men den här gången så hoppas jag förstås att alla sexåringar ändå deltar, även de som har ordnat barnomsorg på annat sätt tidigare.
Jag tror att förskollärarens yrkesidentitet behöver stärkas så att vi får mer kraft bakom våra förklaringar varför den här omvända reformen ska ske. Det måste ju heta något annat än återställare!
LikeLike
Jag håller med Heléna. Det går inte riktigt att jämföra förskola, förskoleklass med den missär som ämneslärare och hög- och gymnasielärare har fått utstå. Det extrema svek som man har genomfört tror jag faktiskt att du Mats har svårt att förstå, för vad jag förstå har du inte jobbat på högstadiet – eller? Men jag säger som Heléna, jag känner igen alla situationer som Zaremba har beskrivit och jag har inte heller hört något negativt omdöme av mina gamla kollegor på Jordbromalmsskolan. Däremot har det förekommit en hel del kritik mot Zarembas artiklar bland förskollärare och fritidspedagoger. För att inte tala om lärarutbildare. Undrar varför?
LikeLike
Jag tror att Zarembas berättelse har ett högt terapeutiskt värde för de som känner sig illa behandlade under 90-talets försök att etablera ett 0-16-perspektiv på barns utveckling. Att känna igen sig är viktigt och att få sin berättelse upphöjd till sanning i DN – mmmmmmm…
Baksidan är den stridslystna tonen. Så här skrev jag på annan plats:
Barrikader eller skyttegravar? Jag vet inte.
För mig är den här retoriken om skott eller knivar i ryggen obehaglig och jag associerar i hög grad till mellankrigstidens Tyskland:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dolkst%C3%B6tslegenden
I LR:s våta dröm ska ett förrått och förnedrat folk (jag höll på att skriva herrefolk) på domens dag (för SKL) återupprättas och inta sin rättmätiga och upphöjda plats (bakom katedern) vid sin fader (statens) sida.
De här myterna kanske fungerar entusiasmerande i den inre kretsen, men för oss utanför blir det upphetsade tonläget besvärande.
LikeLike
Överdrifterna haglar: ämneslärarna tvingas bort från sina katedrar, de får inte undervisa längre, etc. Jag köper inte riktigt den verklighetsbeskrivningen. Visst försämringar har inträffat men det bestående intrycket efter att ha arbetat på ett antal olika gymnasieskolor och någon grundskola är att ämneslärarna fortsätter i upptrampade fotspår med sin katederundervisning (För t ex matte bekräftas det i undersökningar att så kallad traditionell undervisning dominerar i grundskolans senare åldrar och på gymnasiet.). Forskarna hånskrattar man i regel åt och tar inte alls på allvar. Vad det mest klagas på är arbetsbelastningen, lönen, eleverna och deras skrala grundkunskaper (d v s de har varit utsatta för flum i yngre åldrar), föräldrarna, rektorn, brist på datorer, osv. Aldrig har jag hört någon yttra: hjälp, de förvägrar mig undervisa och fan där försvann katedern också. 🙂
LikeLike
Jag har nog hört det här för många gånger. Högskolan skyller på gymnasiet som skyller på högstadiet som skyller på lågstadiet som skyller på förskolan som skyller på föräldrarna som skyller på datorerna som än så länge inte kan skylla på någon.
Alternativet är att allt är lärarutbildningens fel.
Tack för din nyanserade skildring – katederns ställning är ganska ohotad. Om någon ska lyckas slänga ut den måste det nog vara en person med högre status än en förskollärare med rektorsfunktion?
LikeLike
Jag har sett på flera ställen att man tar upp en hel del faktorer, för att avsluta med typ – och speciellt lärarutbildningen som är usel. Men det är väldigt få som verkar ha tagit reda på hur det egentligen ligger till. Väldigt ofta efterlyser man sådant som vi haft i åratal.
“Lärarutbildningen är usel” – är ett Mantra, som t.ex. Zarenba i P1 bara “slängde ur sig” som om han inte behövde säga mer än så. Mats, det har blivit en sanning!
LikeLike
och till det lägger vi dem som inte säger något högt, men talar privat, i rädsla över att bli kuggade om de klagar.
LikeLike
Ja, jag vet inte… Nää, kan bara tala för mig själv, men jag kuggar inte någon för att de kritiserar … har många gånger gett VG till kritiska studenter. Men jag förstår att känslan kan uppstå hos studenterna med tanke på tidigare erfarenheter t.ex.
Det är ju inte studenterna vi skall betygsätta ….
LikeLike
Det är jag alldeles säker på att du inte gör, Monika, men det förtar sannolikt inte känslan av obehag för de studenter som inför hela klassen får en lagom bister kommentar om hur handledaren sett deras blogg, strax efter ett lärarhögskolekritiskt inlägg.
Oavsett om denne handling skulle göra handling av ord så har detta agerande en dämpande effekt på den öppna kritiken.
LikeLike
Sista meningen borde vara:
Oavsett om denne lärarutbildare skulle göra handling av ord så har detta agerande en dämpande effekt på den öppna kritiken.
LikeLike
Jag uppskattar att läsa studenters bloggar, just för att man i dem kan få lite information om vad de anser om sin utbildning och kan använda sig av det när man planerar sin undervisning.
För övrigt blir jag lite svarslös inför den uppgiften. Vad studenterna skriver på sina bloggar, skall inte behandlas som jag ser det på ett seminarium, lika lite som det jag anser på min blogg skall göra det. Det får man i så fall ta i enrum om man själv figurerar på en blogg.
LikeLike
Jag håller helt och fullt med dig, Monika. Även lärareutbildare är människor, och kan snubbla ibland, men en snubbling som denna, tydligt om än sannolikt oavsiktligt formulerad som en varning, får inte sällan konsekvensen att studenterna som närvarade, och de studenter som dessa berättar om incidenten för, och de studenter som får höra berättelsen i andra hand (höna – fjäder-effekten) fortsättningsvis kommer att ligga oerhört lågt med sin kritik gentemot skolan och utbildningen.
Och det är ju lite synd.
Lärarutbildare, precis som lärare, lär ju inte bara ut genom vad som sägs, utan i lika hög grad genom sitt förhållningssätt och sitt agerande. Denne lärareutbildares olyckliga snubbling (och det är min offentliga hållning i frågan att det var just en sådan det rörde sig om) riskerar att ge genklang även i de klasser där studenterna en dag står som färdiga lärare och själva riskerar att bli föremål för kritik.
LikeLike
Viktig fråga!
Vad gör vi med studenternas kritiska åsikter?
I den bästa av världar är det naturligtvis ofarligt att uttrycka sin mening – men jag är inte så naiv att jag tror på det (eller upplevelsen av maktförhållandena)
Det finns en massa nivåer.
1) Mats har varit dum – prata med Mats
2) Kursen har ett konstigt upplägg – prata med kursledare
3) Min utbildning hänger inte ihop – prata med programansvarig, prefekt eller utbildniungsledare
4) Ingen lyssnar på mig – prata med kåren som lyfter till styrelsenivå
5) Lärarutbildningens examensordning är dålig – engagera dig i partipolitiken
6) Jag vill diskutera vad utbildning egentligen är – börja blogga!
LikeLike
Under punkt 6 borde, i densamma utopiska värld som du nämner inledningsvis, även rymmas aspekter som ‘jag vill reflektera över min utbildning, och gärna ta del av hur andra på motsvarande utbildningar vid andra utbildningsanstalter reflekterar över sin’; ‘jag vill gärna, redan som lärarstudent, bli en del av det utvidgade lärarkollegium som har sitt rum i bloggosfären, och få del av andras erfarenheter för att kunna sätta mina egna i perspektiv till både det som händer på utbildningen jag deltar i och den skolverklighet andra upplever’ samt ‘Jag upplever att “Mats” (citationstecknen indikerar att jag inte pratar om dig personligen, utan om rollen som lärarutbildare, men använder ditt namn som exempel eftersom du gjorde det i den kommentar jag kommenterar på) är dum, är jag för snarstucken och känslig, vad tycker ni?’
Utan att bli utpekad i seminarium. Ty just det där utpekandet riskerar att ställa till väldiga konsekvenser för hur studenter ger feedback till utbildarna. Och så vill vi väl inte ha det?
LikeLike
Den sjätte punkten är till sin natur gränslös men måste kanske just därför underkastas en strängare etik.
Vi vill ju inte att nätet ska bli en plats för anonyma påhopp eller hämndaktioner. Därför vill jag vårda de fem första nivåerna utifrån tanken på ett gemensamt ansvar för utbildningens och relationens kvalitet.
Samtidigt inser jag att maktförhållandet lärare/student inte är symmetriskt. Men vi är båda sårbara och utsatta i relationen. Zarembas artiklar från LHS illustrerar detta väl.
LikeLike
Än har jag veterligen inte stött på någon av mina egna studenters bloggar, vet inte ens om några av mina gör det och om jag skulle göra det, skulle jag säkerligen inte läsa bloggen. Tror det skulle kännas som om jag kikade in i ett rum där jag inte skall vistas.
LikeLike
Lite så, ja. Jag snubblar ibland över adressen till mina elevers bloggar men avstår från att klicka mig in om jag inte blivit inbjuden.
Internet innebär helt nya etiska ställningstaganden för skolan och för lärare (och jag hoppas ni ursäktar att jag inte gör någon som helst hierarkisk skillnad på lärare och lärarutbildare, maktförhållandet är i princip detsamma mellan lärarutbildare och student som mellan lärare och elev i den här aspekten), och den som inte funderar igenom sin egen ställning riskerar att stampa foten rakt i klaveret och ställa till det många gånger värre än man tänkte sig.
LikeLike
Du har nog rätt Mats att 90-talet var en ruggig försöksperiod som inte föll ut väl. Däremot ser jag verkligen inte det som om det vore en krigsförklaring, bara att man säger som det är eller har varit, beskriver åtminstone en viss sanning. Däremot tror jag andra tolkar det som om det vore en krigsförklaring. Klart att LR:s våta drömmar är att höja lärarnas status och det är väl bra.
LikeLike
Vi har verkligen olika perspektiv. Jag jobbade i på förskola i 15 år utan att komma i närheten av ett lärarrum. Det var vattentäta skott och helt skilda organisationer. I bästa fall kallades till ett möte vid skolstart för att rapportera problem.
Så en del av de här närmandena vill jag vårda. Kanske är det därför som jag blir så bedrövad när LR försöker skylla statusförluster på förskollärare och chefers “dagisfasoner”.
LikeLike
Om man läser flera lärarutbildares bloggar än Mats, kanske man upptäcker att inte alla kritiserar allt vad Zaremba har kommit fram till.
LikeLike
Bra – det skulle vara skrämmande om alla lärarutbildare tänkte lika. Hur många sådana bloggar finns det?
LikeLike
Vet inte – tror inte vi är så många som är aktiva på bloggar.
LikeLike