Att skriva om något väldigt avlägset

Jag kan inte stänga ute bilderna från Japan. Vågorna som sveper fram över kusten och explosionerna i kärnkraftsverket är bara en knapptryckning borta och jag ser dem många gånger. Ändå har jag svårt att ta in katastrofens omfattning. Jag försöker skydda mig och har inte full koll på min reaktion. Helena beskriver känslan.

Min far arbetade på Sydkraft och jag tillbringade många semestrar i lånade stugor. Det var ett företag som månade om sina anställda och han var nog stolt över att kunna peka ut kraftledningar över skånska åkrar och dånande kraftverk vid småländska åar. Extra spännande var det att få komma in i något av de kärnkraftverk som min far hade varit med om att planera. Det var liksom framtiden i dess renaste form.

Sedan kom kärnkraftsdebatten och mina kamrater demonstrerade mot samma kraftverk som han varit med och förhandlat fram placeringen av. Högern var för kärnkraft och vänstern emot – så det borde varit ett enkelt val vid omröstningen. (Länk). Jag marscherade mot Barsebäck och skanderade de välbekanta slagorden, men innerst inne litade jag nog på att Sydkraft representerade tryggheten. På något sätt närmade jag mig sakta honom och som förälder påverkade han mig nog mer än jag förstod och ville erkänna.

Sedan dess har det kommunala bolaget Sydkraft sålts till ett tyskt storbolag och heter numera Eon. Jag tror de tjänade 3,2 miljoner/anställd i fjor och min tilltro svajar. Barsebäck är stängt och min far lever inte längre.

Den japanska kärnkraftsolyckan gör mig ledsen och förvirrad. Just nu skäms jag för min godtrogenhet och för att jag  skrivit en text som handlar om mig själv när ett land plågas av en katastrof. Till sist är vi ganska privata – särskilt när världen skakar till.

Männen i förskolan – uppdaterat Newsmill!

Diskussionen om könets betydelse i skola och förskola fortsätter. Jag betonar vikten av att olika erfarenheter finns representerade i personalgruppen, men värjer mig från essentialistiska idéer om hur män egentligen är. Maskulinitet är något som förändras och förhandlas genom historien.

På bilden dansar jag och en känd pedagogikprofessor med förskolebarn i Folkets park vid barnomsorgsdagen (1979??). Jag tror att mina snickarbyxor var röda, men hade även gula och blå.

På Newsmill fortsätter debatten från TCO:s rundabordsamtal.

Länk

Alla talar om Ken (var är Barbie?)

Twitter prisar sir Ken Robinson hos Skavlan. Nu återstår att se vilket intryck han gjorde på Reinfeldt?

SvtPlay från 29:00

Missa inte  Ken Robinson på RSA, ”Changing Education Paradigms” – animation när det är som bäst.

För dem som inte får nog finns även hemsidan. Vi behöver andra hjältar än Stavros.

http://twitter.com/#!/marekh75/status/46490570218147840

Ibland pratar jag för mycket…

…och lyssnar för lite. Särskilt när jag blir engagerad och vill tala om för världen hur det egentligen är. Den här artikeln är en nyttig påminnelse om vikten av att vara nyfiken (länk) och beskriver sex tecken på att du slutat lära dig:

  1. You constantly defend your position
  2. You don’t listen, you are eager to talk
  3. You poke holes in foreign ideas
  4. You begin character assassination when you can’t answer another view
  5. You stop reading anyone but those who agree with you
  6. You stop asking questions

Om jag är tystlåten de närmaste dagarna vet ni varför. Jag har en ödmjuk period. De brukar inte vara långvariga.

Passa på att njuta!

9A – nästa steg!

Idag under debatten lyfte en kvinna tanken på att de egentligen är föräldrarna som är nyckeln till skolframgång.

Nästa år går vi på föräldrarna?

Återanpassningsproblem

Min tid på Häckeberga slott är över. Ärtan var utmärkt. Nu återvänder jag till mitt eländiga vardagsliv och försöker komma över den slående bristen på service i hemmiljön.

Peter Gärdenfors diskuterar sin senaste bok Lusten att lära och vi har många frågor. Går det att översätta hans tankar om motivationens betydelse för lärandet till högskolemiljön? Vad innebär det att ta stöd i berättelser?

Jag är lite trött och citerar rakt av från Skolvärlden:

GÄRDENFORS ÖNSKELISTA TILL JAN BJÖRKLUND

1. Utgå från människans naturliga lärande
Skolans institutionella struktur med läroplaner, scheman och lektioner bygger på tradition och inte på vetenskap. Det finns ingen forskning som säger att denna struktur är den bästa för lärande. Det mesta av vad vi lär oss, lär vi utanför skolan. Därför bör man studera det informella lärandet för att bäst förstå hur skolans verksamhet skall organiseras.
2. Satsa på elevernas inre motivation
Det är viktigt att skilja mellan inre och yttre motivation. När man drivs av inre motivation gör man något för att aktiviteten i sig själv ger tillfredsställelse. När man styrs av yttre motivation gör man något för att det leder till något annat som är värdefullt men som inte direkt är kopplat till aktiviteten.
3. Låt eleverna uppleva att de har kontroll över sitt lärande
En av framgångsfaktorerna för datorspelen är att de ger användaren stor kontroll över förloppet men spelet är samtidigt en utmaning.
4. Satsa på förståelse i stället för på faktakunskaper
Debatten har kretsat kring elevernas kunskap – där kunskap ofta ses som att eleverna skall kunna återge en mängd fakta. Men en elev kan aldrig skapa fullständig förståelse av ett område enbart genom att lära in fakta – han eller hon måste tränga in i de underliggande mönstren och se hur kunskapsområdet hänger samman.
5. Använd IT för att öka motivation och förståelse
Datorerna har en stor pedagogisk potential som tyvärr är väldigt dåligt utnyttjad. Datorerna kan användas för att visa och berätta på nya sätt, till exempel genom olika typer av visualiseringar och simuleringsprogram.
6. Bredda lärarutbildningen
Jag önskar att lärarutbildningen omformas så att människans naturliga sätt att lära sätts i fokus. Resultat från modern psykologi, kognitionsvetenskap, hjärnforskning och speldesign måste in som en del av utbildningen.
Källa: Datorn i Undervisningen.