Många har rasat mot de dåliga resultaten i stadsdelen Rosengård och ledarsidorna har tävlat i att utkräva ansvar. Baksidan av de här kampanjerna tror jag är att många lärare tappar sugen. De  tröttar på att vara slagpåsar för politiker och debattörers utfall. Nu reagerar lärarna på den ensidiga beskrivningen. Artikeln från den 12/3 Sydsvenskan finns inte på nätet. Jag gick genom Mediearkivet.

Oroväckande är beskrivningen av resultatfixeringen. Om de här anklagelserna  stämmer har vi ett allvarligt problem och jag är bekymrad över att inte fler reagerar på beskrivningen av  effekten  av fokuseringen på att öka andelen godkända barn. Jag markerar med fet stil.

Av de många brister som Skolinspektionen radat upp finns det bara en som lärarna själva kan göra något åt, enligt Susanne Strand.

– När det gäller resultatuppföljningen har vi tagit åt oss och kommer att rannsaka oss själva. Men om det är någon skola i den här staden där lärarna ständigt tvingas tänka om och se hur man kan lösa problem, så är det här, säger hon.

Lärarna som Sydsvenskan träffar är alla trötta på vad de menar är ett allt för stort fokus på resultat. Ett exempel på hur snett det kan slå är att endast elever som redan är nära att klara målen får erbjudande om att gå i sommarskola och läsa upp sina betyg.

Om detta är sant ser jag inget hopp för svensk skola.

– Mina elever, som har ännu större behov, får inte den chansen. Jag anser att det är ett direkt lagbrott. Det är bara för att skolan ska få bättre statistik, säger Lars Ellborg. Dessutom anser de att statistikivern särskilt missgynnar deras elever.

Skolinspektionen och statistiskryttarna skapar alltså nya problem. De lärare som väljer att fokusera på de svagaste barnen tvingas att bryta mot direktiven om att till varje pris öka andelen godkända resultat

– Våra elever börjar här nere, säger språk- och idrottsläraren Åsa Ghodsian och sänker handflatan mot golvet.

– Och kämpar sig hit upp, fortsätter hon och höjer handen en meter. – För att uppnå målen måste de klara den här lilla biten till, säger hon och höjer handen ytterligare ett par centimeter.

Lars Ellborg förtydligar: – Eftersom de börjar på en mycket låg nivå gör de en längre resa än många andra elever. Men det syns inte på något papper, därför får varken de, vi eller skolan kredd för det arbetet, säger han. Orättvist behandlade. “Som en saftig dolkstöt i mellangärdet.” Så beskriver läraren Lars Ellborg den senaste tidens kritik från medier och myndigheter. Susanne Strand, som är en av två specialpedagoger på Rosengårdsskolan, instämmer.

Ibland tycker jag att skoldebatten är väldigt beskäftig. Den här typen av ledare gör mig illamående : Skolor i skamvrån

Det kanske är för lite katederundervisning? Se Twitter