Monthly Archives: March 2011

Särartsfeminism när det passar?

Posted on by
5

Jag har i andra sammanhang beskrivit problemen kring att genusvetenskapliga teorier försvårar arbetet med att rekrytera män till skola och förskola. Konskevensen av ett likhetsfeministsikt synsätt är att frågan om jämn könsfördelning osynliggörs av ideologiska skäl.

DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna

Får män kritisera en kvinnodominerad skola?

och DEJAS representant Torbjörn Messing:

Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys

Mina svar till T M 1, 2, 3

Därför är det förvånande att se hur stark den särartsfeministiska traditionen är när det gäller synen på kvinnor och företagande. Sakine Madon skriver en lysande och dräpande krönika i Expressen. Missa inte artikel!

Kvinnorna som driver projektet skriver självsäkert att “vi vet att det går att driva företag på feminina principer” och förklarar att deras program vänder sig till kvinnliga entreprenörer på landsbygden. Vaddå feminina principer? undrar man genast. Och förklaring kommer: principerna sägs bland annat vara “en levande planet – balans i allt givande och tagande”, “ekologiskt hållbart” och – håll i er – “intuitionen först – logiken backar upp”.
Jaha, så för kvinnor skulle logik av någon anledning vara sekundärt. Det fortsätter med direktiv om att våga följa hjärtat, skratta ofta och att “vara en gåva till världen”. Det hela kryddas med den sistnämnda principen “vi är andliga varelser på en mänsklig resa”.
Hela presentationen dryper av luddiga formuleringar, och en av initiativtagarnas så kallade förebilder sägs ägna sig åt att skapa magi och lekfullhet.
Som kvinna vill jag bara sätta en stor kudde för ansiktet efter att ha skrattat högt. Hur det är möjligt att sådant här bekostas med skattemedel? Finns det inga nödbromsar i något led?

Favoritprogrammet Stil ägnas åt ikonen Mae West. Den första kvinnan som skrev filmerna hon spelade i. Där har vi en entreprenör i min smak. (Länk till Stil)

Tack för omtanken Torbjörn 2

Posted on by
6

Jag tycker verkligen inte om kommentarsfältet på Newsmill och nu har min gamla plågoande Gunilla Madegård vaknat. Därför väljer jag att bemöta Torbjörn här i stället: 1, 2

Bakgrund:

DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna

Får män kritisera en kvinnodominerad skola?

och DEJAS representant Torbjörn Messing:

Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys

En viktig skillnad mellan DEJA och mig är hur vi ser på betydelsen av en könsblandad personalgrupp. I delegationen för jämställdhet i förskolan fanns ett klart avståndstagande från vikten av att rekrytera män till förskolan. Argumentationen byggde på två antaganden:

  1. Eftersom det egentligen inte är någon skillnad mellan män och kvinnor kommer en sådan satsning utgöra en romantisering av manliga kvaliteter. Delegationen distanserar sig från den formen av essentialism och kritiserar andra länder som har rekryterat män av “fel” anledningar. Dessutom finns det en risk att sådana satsningar skulle kunna uppfattas som kritiska mot de kvinnliga pedagogerna.
  2. Eftersom de män som ändå börjar är så få finns det en uppenbar risk att de stereotypiseras och då förstärks barnens bilder av att världen går att dela upp i manligt och kvinnligt.

Jag kritiserar här det andra antagandet och menar att det lägger ett orimligt stort ansvar på minoriteten (männen) som får bära upp utredarnas förväntningar på att vara representanter för “den nya mansrollen” och på Newsmill vill Messing att vi ska ta ställning till fenomenet:

 

Vad är det vi tar ställning till egentligen?

Vad är det vi tar ställning till egentligen?

Jag menar att 3,5 års högskolestudier borde gett studenterna redskap att bearbeta socialpsykologiska processer av det här slaget.  Vi arbetar med värdegrunds och mångfaldsfrågor på många sätt.

Männen vet att de kommer att mötas av motstridiga förväntningar. Å ena sidan ska de fylla ut ett maskulint tomrum och å andra sidan får de absolut inte leva upp till bilden av den traditionella manligheten om de vill tillfredställa den nya genusnormen.

Min huvudpoäng är att den här typen av rollkonflikter hör till vardagen och är frågor som bör lösas på arbetslags- eller ledningsnivå. Forskningens pekar på att det finns ett problemområde och detta hjälper oss att sätta ord på konflikternas faser (tack Margareta Havung), men att som DEJA och Messing ta resultaten som intäkt för att inte agera beskriver jag som defaitistiskt. Jag kommenterar vidare i Messings text.

Jag vågar påstå att lärare trots 3,5 års studier inte klarar av att bortse från kön.

Ingen har påstått något sådant heller.

Ingen klarar det.

Just det. Att bortse från kön är ingen prestation i sig. Att förhålla sig analytiskt till motstridiga förväntningar är däremot en färdighet som går att öva upp.

Det finns flera forskningsrapporter som visar att män i skolan förväntas göra andra sysslor, tillföra nya värden samt att de själva intar en komplementär roll.

I förskolor som inte följer läroplanens direktiv om allsidig verksamhet kan det finnas uppdämda behov av aktiviteter som tillgodoser olika behov. Kan jag skriva detta utan att kvinnliga pedagoger blir kränkta?

Kvinnorna slutar att snickra och brottas när männen börjar arbeta i förskolan (Havung) och männen får uppskattning när de bidrar med något som är annorlunda mot det kvinnorna gör (Hjalmarsson mfl).

Om kvinnorna slutar snickra eller spela fotboll menar jag att det är ett socialpsykologiskt fenomen som också bör lösas på arbetslagsnivå. Männen kan inte skuldbeläggas för detta.

Det är ett häpnadsväckande påstående att alla lärare efter utbildningen skulle klara av att se bortom könstillhörigheten.

Så här skrev jag: “Lärarna har gått en 3,5-årig högskoleutbildning och borde kunna hantera den här typen av motsägelsefulla förväntningar”. Det är inte riktigt samma sak som Messing påstår och han väljer att argumentera i ett tomrum. Ordet “alla” är starkt och vi kanske skulle behöva diskutera vad det innebär att “se bortom könstillhörigheten”.

Det finns mängder av studier som visar att vi omedvetet påverkas av kön, etnicitet, hudfärg etc och att vi sorterar människor utifrån en rad kategoriseringsgrunder. Det kallas fördomar och de försvinner inte för att man utbildat sig till lärare.

Om vi bortser från det mästrande tonfallet har Messing en poäng. Å andra sidan bygger idén om att språkligt orientera sig i tillvaron på kategorisering och tolkning av erfarenheter. Jag tror att Imanuel Kant och Torbjörn Messing  har olika tankar om betydelsen av begreppet kategorier. Vi behöver dem för att orka leva. Språket bygger på de här generaliseringarna och som lärare måste jag kunna förhålla mig till att mina begrepp är tillfälliga konstruktioner som jag använder för att kommunicera mina erfarenheter. Men behovet av begrepp försvinner naturligtvis inte för att man utbildar sig till lärare. Förhoppningsvis lär vi oss att se det föränderliga i dem. Det finns en nyansskillnad mellan att vara fördomsfull och att ha förförståelse. Genom att arbeta med vetenskapligt tänkande under utbildningen försöker vi träna studenterna i att se den skillnaden.

Men kampen mot fördomar fortsätter genom livet och jag kan inte se att männen har ett större ansvar än kvinnorna. I mina ögon representerar avvikarna en möjlighet till förändring.

 

John Wayne som lucia

John Wayne som lucia

Tack för omtanken Torbjörn!

Posted on by
14

Jag kritiserade DEJA (delegationen för jämställdhet i skolan)

DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna

Får män kritisera en kvinnodominerad skola?

och DEJAS representant Torbjörn Messing kritisera mig.

Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys

För en utomstående kan det verka märkligt att två personer som är engagerade i jämställdhet landar i så olika slutsatser.

Den avgörande skillnaden är nog att DEJA har en tendens att se pojkarna som problem – de är fångade i en traditionell könsroll och behöver hjälp att bryta sig ut ur detta fängelse.

Torbjörn börjar bra:

I min drömförskola arbetar både kvinnor och män och båda gör traditionellt manliga och kvinnliga sysslor. I en sådan förskola skulle man inte längre “könskoda” vissa saker som manliga och kvinnliga och vi skulle få barn som kunde göra de fria val Mats förespråkar. I en sådan förskola skulle Mats inte behöva ta på sig cowboydräkten för att känna stolthet.

Samtidigt finns det något nedlåtande i tonfallet som ger en besk eftersmak. Jag känner igen synen på pojkarnas lekar från min tid i förskolan. Ett vagt och halvformulerat förakt för tanken på att cowboydräkten skulle kunna vara något positivt. Ett institutionaliserat avståndstagande som Torbjörn uttrycker i medlidandets subtila form.

Jag minns dräkten och det utslitna färgtrycket på benen, doften av knallpulver, mina försök att snurra pistolen runt fingret, pillret med hölstret, hur jag tränade på att dö snyggt.

Leken handlade om mer än att jag behövde ta på mig en uniform för att bli accepterad. Den hjälpte mig att våga gå ner på gården vid sidan om höghuset – kanske behövde jag det stödet. Jag tror inte det var rädslan att bli mobbad som var grunden till min kärlek. Torbjörn förminskar känslan genom att göra det till en fråga om att “behöva känna stolthet”.

Ali Carr beskriver pedagogernas nedlåtande syn på pojkarnas lekar. Vad händer med barnens självrespekt när de möter personalens uppgivna blickar:
– Suck – är han igång nu igen?

Länk till helt nödvändig film

Mats 4 år - Bagarmossen[/caption] 

Om ordet “kateder” enligt SAOB

Posted on by
31

Det här känner du naturligtvis till:

http://twitter.com/#!/search/%23merkateder

http://merkateder.se/

Ur SAOB:

KATEDER kate⁴der, r. l. m. (BOLINUS Dagb. 25 (1667) osv.) ( (†) n. VGR 1791, Verif. s. 77, Därs. 1811, Verif. s. 61); best. -dern (SynodA 1: 199 (1696) osv.) ( (†) -deren BOLINUS Dagb. 25 (1667) ; -dren SynodA 1: 212 (1699) , HASSELROTH Campe 265 (1794) ; ss. n. -dert (VGR 1803, Verif. s. 415) l. -dret (VGR 1811, Verif. s. 61)); pl. -drar ⁰⁴⁰. (förr vanl. skrivet cath-. kateder (cath-, chat-, kath-) 1667 (chatederen, best. sg.) osv. cathedre 1771 — c. 1820 (: Cathedre-karlar). Anm. 1 ä. tid användes äv., liksom alltjämt stundom i bet. 1, den gr.-lat. formen kathedra (katedra). SynodA 1: 197 (1696; i bet. 2). ROOSVAL FornkristK 16 (1933; i bet. 1))

[jfr d. kate- der, t. katheder, eng. cathedra, ävensom eng. chair, fr. chaire; av lat. cathedra, stol, lärostol, läroämbete, mlat, cathedra, särsk.: biskopsstol, -säte, -ämbete, av gr. καϑέδϱα, stol, av κατά (se KATA-) o. ἕδϱαα, stol, till den ieur. roten sed (se SITTA). – Jfr KATEDRAL sbst., SCHÄS]
[KATEDER 1]
1) (ifråga om katolska förh., numera föga br.) hög, tornliknande stol i kyrka för högt uppsatt prelat; särsk. om påvens tronstol i Peterskyrkan i Rom. Der omkring (dvs. omkring S. Petri “kateder”) stå lär arena den hel. Ambrosius, Augustinus, Athanasius och Chrysostomos, hwilka under hålla med sina händer Cathedren. SvBrIt. 1: 40 (c. 1700). jfr: Midt i all denna kyrkliga pomp satt Absalon i högkoret på sin katedra. WEIBULL LundLundag. 95 (1882).
[KATEDER 2]
2) (i skol- l. föreläsningssal förekommande) vanl. upphöjd o. med sittplats o. pulpet försedd plats för lärare l. föreläsare, talarstol, lärarstol; äv. mer l. mindre bildl. BOLINUS Dagb. 25 (1667). Ett stort hus .. skulle föresees med kateder och bänkar (o. användas som gymnasium). ALOPÆUS BorgåGymn. 185 (1804; i fråga om förh. 1726). Sjelfva lärosatsen .. (har) ofta (i dramat) gifvits på köpet, och utgjort upplösningen, hvilket förvandlar skådebanan från ett tempel för sånggudinnorna till en katheder. RYDQVIST i 2SAH 12: 302 (1827). BERGQVIST UndPlanRealsk. 174 (1906). När .. (professorn) stod i sin kateder. SIWERTZ JoDr. 128 (1928). – särsk.
[KATEDER 2.a]
a) i uttr. hänförande sig till do båda olika höga katedrar som användes vid akademisk disputation o. promotion i äldre tid; särsk. dels
[efter nylat. cathedra superior]
i uttr. övre katedern, den högre katedern, där preses resp. promotor hade sin plats (o. som vid promotion bestegs av promovendi ss. tecken på deras nya värdighet), dels
[efter nylat. cathedra inferior]
i uttr. nedre katedern, den nedanför den ovan nämnda stående lägre katedern, som intogs av respon- donten resp. (i vissa fall) primus o. ultimus bland promovendi. SynodA 1: 217 (1700). LEO- POLD (SVS) II. 1: 126 (1781). De båda cathedrarne, den öfre för Promotor, den nedre för Primus och Ultimus. EK Magistergr. 13 (1856). Intill 1852 responderade doktoranden alltid från nedre katedern. BACKMAN Doktorsprom. 17 (1927).
[KATEDER 2.b]
b) ss. första led i ofta mer l. mindre tillfälliga ssgr, för att beteckna ngn l. ngt ss. ensidigt teorotisk(t), värklighetsfrämmande o. formalistisk(t) l. dogmatisk(t), livlös(t) o. torr(t) l. docerande.
[KATEDER 3]
3) (i vitter stil, numera mindre br.) i överförd anv., om lärarens l. föreläsarens kall; särsk. om professorsämbete vid universitet; lärostol. MÜNCHENBERG Scriver Får. 29 (1725). När någon Cathedre eller Profession är ledig, får hvilken som vil söka, han må vara ung eller gammal. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 266 (1771). Den filosofiska skola, som ännu i denna stund beherrskar de franska katedrarne. REIN Psyk. 1: 304 (1876). STRINDBERG NRik. 110 (1882). Unga män, som vid trettiotalets början förberedde sig för katedrarna. SÖDERHJELM Runebg 1: 219 (1904).
Ssgr:(2)
– KATEDER-BLOMMA, r. l. f.
[jfr t. ka- thederblüte, eng. pulpit-flower]
ofrivilligt komiskt yttrande av lärare l. föreläsare vid undervis- ning l. i föredrag; jfr GRODA 3, BJÖRKMAN (1889). 3NF (1929).
– (2) KATEDER-FÖRELÄSNING ~¹⁰²⁰. akademisk föreläsning. RETZIUS BrefFlorman 51 (1827). Frågan om att avskaffa katederföreläsningarna, åtminstone såsom huvudform för den akademiska un- dervisningen. Ergo 1929, s. 173.
– (2 b) KATEDER-HIPPOLOG. (tillf.) ensidigt teoretisk hippolog. Exteriören (hos hästen) är .. alla kateder-hippologers käraste käpphäst. WRANGEL HbHästv. 665 (1885).
– (2) KATEDER-KARL. (mera tillf.) skicklig- (akademisk) före- läsare; skicklig disputand. TEGNÉR (WB) 3: 328 (1818). Som katederkarl förstod han att sätta sig i sto#r respekt på grund af sin slagfärdighet. Kyr- kohÅ 1903, s. 250.
– (2) KATEDER-PALL. upphöjning på vilken katederns stol o. pulpet stå. CVASTRANDBERG 4: 176 (1857). SD(L) 1902 nr 484, s. 5.
– (2 a) KATEDER-PROV. (numera knappast br.) disputationsprov. LYSANDER Almqvist 324 (1878). WIESELGREN Bild. 59 (1889).
– (2 b) KATEDER-SOCIALISM.
[ av t. kathedersozialismus; benämningen, som först användts om ifrågavarande meningsriktning av den tyske nationalekonomen
H. B. OPPENHEIM († 1880), har föranledts av det förhållande, att flertalet av dess tidigast uppträdande anhängare värkade ss. universitetslärare] (i sht förr) nat.-ekon. benämning på en i slutet av 180rtalet (i sht) i Tyskland uppträ- dande nationalekonomisk meningsriktning som krävde statsingripande i form av sociala reformer för att minska klassmotsättningarna inom samhället, men i övrigt icke hyllade de socialistiska lärorna; äv. (ngt föraktligt) om ensidigt teoretiskt inriktad, värklighetsfrämmande socialism. NF 2: 1114 (1878). Jag gillar dig för ditt avfall från den där katedersocialismen. NILSSON Olymp. 84 (1923). SvUppslB (1933).
– (2 b) KATEDER-SOCIALIST,
[ av t. kathedersozialist]
(i sht förr) nat.-ekon. jfr -SOCIALISM. NDA 1876 nr 263, s. 2. NordT 1892, s. 237. 3NF (1929).
– (2 b) KATEDER-SOCIALISTISK. (i sht förr) nat.-ekon. adj. till -SOCVALISM o. -SOCIALIST. NF 3: 1182 (1880).
– (2) KATEDER-STOL. till kateder hörande stol. VGR 1787.
– (2 a) KATEDER-TALANG. (†) skicklighet i att disputera, särsk. om förmåga att vid disputation behärska det ss. disputationsspråk an- vända latinet; äv. konkret, om person som besitter dyl. förmåga. TEGNÉR (WB) 3: 328 (1818). BL 20: 274 (1852).
– (2 b) KATEDER-TON ~tω²n. myndig, högtidlig, docerande ton. Lagerbrings stil .. är fri från all förkonstling och all pedantisk katederton. (SCHÜCK o.) WARBURG 2LittH 2: 589 (1912).
– (2) KATEDER-VANA. vana att uppträda i en kateder (i sht vid undervisning). Ergo 1926, s. 35.
– (2 b) KATEDER-VISDOM.
[jfr t. kathederweisheit]
(föraktligt) om ensidigt teoretisk, värklighetsfrämmande kunskap l. visdom; ofta motsatt: sundt förnuft; jfr KAMMAR-VISDOM. ATTERBOM PhilH 236 (1835). Giv oss .. en finanspolitik obesudlad av nationalekonomisk katedervisdom. 6HT 1934, nr 9, s. 9,

Har ni missat #merkateder?

Posted on by
2

Jan Björklunds debattartikeln är snart glömd. Landets lärare har insett att Twitter är en spännande kanal för erfarenhetsutbyte. Nu går vi vidare:

http://twitter.com/#!/tops/status/48473468265697281

Jag gissar att det här kommer att bli en spännande mötesplats

http://merkateder.se/

Wikipedia är som vanligt hjälpsamt och berättar om en viktig dag för katederälskare:

Katedern har en särskild festdag, 22 februari, då den symboliserar att aposteln Petrus grundade kyrkan i Rom.

Om vi har Kanelbullens dag borde vi även kunna fira Katederns dag!

UR sänder direkt - klicka!

UR sänder direkt - klicka!

Är jag förskollärarnas John Wayne?

Posted on by
11

Torbjörn Messing från DEJA är onödigt rolig. Hans artikel på Newsmill är en blandning av  underliga beskyllningar och vag retorik. Ibland gör han sig riktigt dum:

När Mats säger att barnen ska få experimentera med både prinsess- och cowboykläder och även få göra felaktiga val, får jag känslan av att Mats tycker att pojkar som tar på sig prinsesskläder och flickor som tar på cowboydräkten gör fel val.

Höjdpunkten är nog den här oväntade utnämningen:

I detta sammanhang förefaller ju Mats Olsson vara de manliga förskollärarnas egen John Wayne.

Läs hela artikeln: Länk. Kommentarerna är som vanligt ett äventyr för sig.

Läs även Staffan Bengtssons kritik av teorin om könsmaktsordning.

Pippi som representant för antipluggkulturen?

Posted on by
6

PM Nilsson lyfter fram Pippi Långstrumps negativa attityd till traditionell skolundervisning och jämför med Emils stora kärlek till sin fröken. I dagens skola tycks förhållandena vara de motsatta. Flickorna älskar skolan och skolan älskar dem. Pojkarnas relation är mer kluven. Länk

Västvärldens pojkar visar i alla länder upp sämre skolresultat än flickorna.
PM Nilsson misstänker att de är utsatta för bedövande sexistiska fördomar.

 

DEJA kommer ut – välkomna in i spelet!

Posted on by
4

Genusvetenskapen lever ett ganska skyddat liv inom akademins murar. De har erövrat tolkningsföreträdet och ligger nära makten och därmed de 1,4 miljarder jämställdhetskronorna. Därför har de antagligen inte mycket att vinna på att delta i debatten.

Samtidigt rasar antifeministiser i kommentarsfälten och deras ilska skrämmer mig. När jag kritiserade DEJA:s betänkande på Newsmill anade jag att det var ett minerat fält och försökte hitta ett neutralt och vänligt tonfall. Det gick ganska bra och jag misstänker att en del debattörer hade svårt att placera mig i ett fack.

Min första text om DEJA:s betänkande och reflektion efter TCO-debatten.

Nu har Torbjörn Messing tagit upp den kastade handsken och detta är inte platsen att recensera hans text.

Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys

Jag vet nog inte riktigt vad en genusman är.

Mats till höger - Bagarmossen 1959

Mats till höger - Bagarmossen 1959