Missa inte diskussionen hos Morrica om en undersökning som varnar för skolliknande arbetsformer i förskolan. I kommentarerna försöker vi hitta ord som beskriver vad som händer när barn lär sig och det är ett minerat fält. Jag är inte säker på att det är meningsfullt att skapa nya begrepp för mindre barn och skollagen beskriver verksamheten som undervisning och definierar förskola som en skolform. Där borde diskussionen vara slut.
Länk till Morrica, Länk till skäggig dagisfröken
Länk till Matilda E Hanssons reportage om Nannyakutens barnvaktsförmedling.
Är detta årets roligaste och sorgligaste artikel?
LR:s presschef Zoran skriver så här:
http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/51393948807204864
Han får svar av pseudonymen HvonHumbodt:
http://twitter.com/#!/HvonHumbolt/status/51432174347497472
Zoran slår tillbaka lite oväntat:
http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/51916014518149120
HvonHumboldt tillrättavisar den ivrige presschefen:
http://twitter.com/#!/HvonHumbolt/status/51969198833930240
Jag börjar tro att LR-folket lever i en bunker där de fångats av sin egen retorik. Det finns en del nackdelar med att utveckla ett eget språk. Vi andra har fullt upp med att förstå skollagen och läroplanens definitioner av centrala begrepp.
Morrica formulerar sig skarpt och jag måste hålla med. Humor är bra, men det här skämtet har en besk eftersmak.
Anders B Westin ställer en intressant fråga och jag försöker fundera vidare.
Min första tanke är att teknikämnet inte ser ut på samma sätt längre. Uppdelningen mellan humanister och naturvetare är överspelad och i dagens samhälle finns det inte utrymme för den sortens revirtänkande. I vår generation var det vanligt att barn kategoriserades utifrån “händig”, “mattesnille”, “språksinne”, “konstnärlig”, “bollbegåvad” och jag menar att alla de här etiketteringarna hindrar oss från att utvecklas. De verkligt stora innovationerna sker av personer eller forskarlag som vågar tänka över gränserna.
En föreläsare sa ungefär så här:
– Om du presenterar en idé för tio personer och alla gillar den – då är det nog ingen bra idé! Om du presenterar en idé och ingen gillar den – då är det nog inte heller någon bra idé! Men om du presenterar en idé och det finns en person som förstår och gillar den – då kanske det är en bra idé!
Min eventuella poäng är att de högskolor som vågar tänka ämnesövergripande har ett försprång när det gäller att ta tillvara det som tidigare kallades “teknik”. Idag heter fälten andra saker och på Malmö högskola händer spännande saker inom något som kallas Interaktionsdesign. Vad sker i mötet mellan människa och maskin? Alto University of tomorrow visar att det går att förena forskning och entreprenörskap. Angry bird skapades nog inte av en renodlad tekniker. Någon hade funderat över hur människan fungerar också.
– Men till sist måste någon ändå kunna skriva källkoden och skruva ihop maskinen, hör jag någon muttra. Sant, så sant. Och bilmekanikerna är värd en egen hyllning (se bild)
Jag anar att Anders engagemang handlar om barnens tidiga möten med teknik och naturvetenskap. Tyvärr kan jag inte lugna honom på den punkten. DEJA utgår från att pedagogernas kön inte har betydelse för hur skolan tolkar sitt uppdrag. Det är ett vanskligt antagande.
Frågan är om fler katedrar räddar teknikämnet? För mig handlar teknik mycket om att utforska och pröva.
Årets sista istäcke med höstlöv i värsta vårsolen mot urberg. Transparant skörhet, förgänglig växtlighet, komprimerad energi och solid geologi. Hur blev jag så onödigt poetisk?
I London demonstrerar 500 000 mot nedskärningar inom den offentliga sektorn och familjen är representerad. Som far kunde jag inte vara stoltare.
Bild från the Guardian
De flesta skolpolitiker beundrar Finlands ganska traditionella skolsystem och resultaten från PISA inger respekt.
Jag är mer imponerad av verksamheten vid University of Tomorrow Aalto University som verkligen inspirerar oss som tror på entreprenörskap och friare arbetsformer.
Under konferensen Högre ubildning förändrar indivis och samhälle talade Jan Björklund utförligt om vikten av att återskapa frihet och kritiskt tänkande på högskolenivå. Det verkade inte vara lika viktigt i grundskola och gymnasium, men talet ingav ett visst hopp. Tidigare inlägg om konferens
När Will Cardwell presenterade verksamheten vid Aalto University var det många som rynkade på näsan åt de verkstadsliknande och självstyrande arbetsformerna. För mig var konferensens höjdpunkt det ögonblick då han berättade att Angry birds hade skapats inom universitetet. Hälften av konferensdeltagarna såg djupt förvirrade ut (arga fåglar – vad ska det vara bra för?) och vi andra insåg att detta var nog en miljö där vad som helst kunde hända!
Vi betraktar det som en gång varit gräsmatta och låter oss genomströmmas av googlesk visdom: mullvadsfällor, sorkmord, mossrivare, vertikalskärare, handkrattning, kraftgödsling eller en avvaktande och tacksam hållning?
Vildsvinen har inte varit här. Och gräset börjar inte växa förrän marktemperaturen är +7.
Jag avvaktar.
Tysta tankar 