Jag känner mig lite som August Strindberg. Stockholm är fullt av förebud och dolda tecken.
Minne från Stockholm
2
Monthly Archives: February 2011
Leaving Stockholm
Ett dygn räcker. Nu åker vi hem.
Jag bodde i storstaden mellan två och fem års ålder. Det är en viktig tid av uppväxten och jag var väldigt formbar då. Om det är några sidor av min personlighet ni undrar över kan vi börja leta efter förklaringar där.
Jag är på konferens om breddad rekrytering
Följ med Länk
Twitterflöde #include11 som pdf – läs nerifrån!
Uppdatering: Utländska studenter ratar Sverige
Lennart Nilssonsalen
Jag borde köpa nya glasögon…
…eller laga de gamla. Det finns inga coola modeller nu för tiden och jag hatar verkligen att pröva glasögon.
Jag sover inte så bra på hotell
Kanske har jag sett för mycket film?
Happy hour i Stockholm?
Jag är på snabbesök i huvudstaden och försöker hitta en restaurang i närheten av Hötorget. I Kungshallen lär jag mig att Happy hour i Stockholm är mellan 14 och 17. För mig känns det sorgligt att dricka öl vid den tiden och vi vandrar vidare.
Godisbutiken ser också lite deprimerande ut. Alla hjärtans dag var nog en besvikelse för ägaren.
Lasse Lindsjö – en av mina hjältar
UR Samtiden är en fantastisk resurs och jag hoppar till av glädje när jag snubblar över Lasse Lindsjös föreläsning om att bemöta utåtagerande barn. Våra vägar har korsats på Kirseberg och Malmö Högskola. Han reder ut ut svåra saker och jag önskar att våra studenter hittar den här föreläsningen och lyssnar på den många gånger.
Lasse gör upp med diagnosträsket och betonar funktion. Lyssna och njut.
Flaggan i topp?
I många kulturer ger pojkbebisar hög status. Den här nyheten behöver jag fundera vidare på (länk till DN):
Nyförlösta mammor blir betydligt oftare deppiga den första tiden efter att de fött en pojke än när de fått en flicka, enligt en studie vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. En teori är att det är ett hormon, leptin, som ligger bakom skillnaden.
Det går tydligen att förbereda sig på den olyckliga händelsen:
Sara Sylvén födde själv en pojke i höstas. Hon hade inga problem med nedstämdhet.
– Jag såg redan på ultraljudet i vecka 19 att det var en pojke, så jag var förberedd på det hela, säger hon.
Riktigt så illa menar jag inte att pojkarnas situation är…
Lars H Gustafssons goda råd
Min favoritbarnläkare ger ut en ny bok och jag är glad att det är någon som leder motståndet mot tidens obehagliga tendens att koppla samman uppfostran med belöning och bestraffning.
Normalt är jag motståndare till goda råd, men i det här fallet – slit dem med hälsan (vad betyder det egentligen?)
LARS H GUSTAFSSONS RÅD:
■ Tro alltid barnet om gott!
■ Respektera ditt barns integritet, kräv inte full insyn i barnets liv, drömmar eller planer.
■ Ha så få fasta regler som möjligt, men gott om tålamod.
■ Bevaka barnets rätt till en känsla av värdighet och värde, använd aldrig bestraffningar som kan kränka.
Nu är jag coachad!
I fortbildningskursen jag går ingår ett coachningstillfälle och jag var nog lite orolig innan. Vi skulle fokusera på uppdrag och jag har svårt att sätta upp gränser mellan mina olika roller. Min dröm om att få bloggpersonlighet och vardagsjag att smälta samman i en yrkesroll är nog lite naiv och vi kunde snabbt konstatera att jag inte har någon tydlig plan för var jag befinner mig om fem år.
Att vara lärare är ofta att befinna sig i coachrollen – därför är det spännande att prova på att själv bli coachad. Dessutom gillar jag att prata om mig. Ibland ser jag nog bloggens läsare som mina oavlönade coacher.
Tack alla!
Tysta tankar 