Have a little faith in me?

Jag försöker förbereda mig inför ett litteraturseminarium om Jesper Juuls och Helle Jensens utmärkta bok Relationskompetens i pedagogens värld.

På ett plan är det en ganska banal text om betydelsen av goda relationer och vikten av att respektera barns integritet. Å andra sidan är budskapet fullständigt omskakande  och Tom Tiller sammanfattar i förordet problemet med ett instrumentalistiskt förhållningssätt:

Barn och ungas integritet negligeras i det läsårsbaserade  och samhällspålagda skolförloppet. Barriärer mot att ta sig över från lydnad till ansvarstagande.

Jag tror att nyckelordet är “olydnad”. Vilket utrymme finns i skolan för att pröva gränser?

Inspiration saknas inte. John Hiatts underbara sång finns i många versioner. Frågan är hur jag översätter titeln “Have a little faith in me” utan att det blir alltför krävande eller vädjande? Tacksam för förslag!

John Hiatt – Have A Little Faith In Me

Joe Cocker – Have A Little Faith In Me

Bill Frisell – Have a Little Faith in Me

Peter Belli – Ha Lidt Tro På Mig

Solveig Slettahjell – Have A Little Faith In Me

Man kommer väldigt långt med en fallande basgång i refrängen.


Bli en bättre bloggare med Twitter

När jag började blogga för snart tre år sedan var det ganska trevande. Jag hade vaga tankar om att formulera något meningsfullt om mitt liv och arbete på högskolan. Ibland var det svårt att hitta ämnen som passade och jag testade nog gränserna för vad läsarna tålde.

Samtidigt bestämde jag mig för en miniminivå på ett inlägg om dagen och skräcken var att drabbas av fullständig inspirationsbrist:
– Tänk om det tar slut!

Brian Kotts tipsar om ett blogginlägg som påstår att twitter gör oss till bättre bloggare. Jag kunde inte hålla med mer!

The A-Z List: How Twitter Can Make You A Better Blogger


– Vem lärde dig att tänka?

Eller:
– Går det att lära ut kritiskt tänkande?

Mina studenter tycker nog att jag är besvärlig. De brottas med Dion Sommers Barndomspsykologi och självförtroendena svajar. Jag försöker konsekvent undvika enkla svar och deras tålamod är inte oändligt.
– Kan du inte bara säga hur det är så att vi slipper de här diskussionerna!

Ibland tänker jag att ett kritiskt inställning är en lyx man kan unna sig när man har koll på alla grundläggande teorier. Samtidigt handlar det om ett förhållningssätt till det egna lärandet som är helt nödvändigt för att inte fastna i reproduktion av gamla ideal.

Jag läser Bryan Bretags funderingar kring betydelsen av att jobba med frågor om kunskapens natur i skolan och på lärarutbildningen. Det finns en risk att jag kommer bli ännu jobbigare.

Länk till viktig artikel och film!

Jag skickar frågan vidare:
– Vem lärde dig att tänka?

Morrica startade funderingen

Kristina Alexandersson tänker vidare

Brian Kotts finns som vanligt i bakgrunden – följ honom på twitter!

Detta är inte public service!

Jag har bestämda åsikter om vad som bör finnas med i nyhetsprogrammen. Lottovinster är  ingen viktig nyhet och staten borde kunna hitta andra sätt att rekrytera offer till sin omoraliska bedrägeriverksamheten.

Läs mer om public service och Lena Liljeroths udda tolkning av begreppet. DN, Svd, P1, Svt

9A – Duellen vid OK Coral

Man kan säga vad man vill om teveserien 9A, men igår sköt den på allt som rörde sig:

  • Otillräckligt arbetslagssamarbete
  • Dålig mentorsorganisation
  • Svaga individuella stödstrukturer  – specialpedagogik?
  • Uselt föräldrasamarbete
  • Bedrövligt rektorsannsvar
  • Otillräcklig ämneskunskap
  • Oklar inre motivation

Det är väl egentligen bara trollkarlen Stavros själv (och politikerna?) som kommer hel ut det här. Han strör oneliners omkring sig:

– Om jag inte kan få dig att skriva VG på provet efter två timmar ska jag sluta som lärare! (hot eller löfte?)

– Mina sjuor är bättre än era nior!

Programmet innehåller några gripande scener med Malin, som funderar över varför hon valde läraryrket. Då känns det nästan äkta. Hon kommer fram till att “man måste inte vara jätterolig hela tiden” och det kanske är en bra grund för hennes framtida utveckling.

Jag försökte twittra under programmet Länk. Det var inget riktigt tryck på flödet med många ser Svtplay och fyller på.

http://twitter.com/#!/Anna_Kaya/status/39780218008899584

Plura ser ett helt annat program än jag – han betonar det personliga mötets betydelse och på ett pedagogiskt plan jublar jag över hans insiktsfulla analys. Men jag hittar inget stöd i programmet som är präglat av ett instrumentellt förhållningssätt – även om Gunilla Hammar Säfström jagar barn i korridoren och visar omtanke.

Jan Thavenius och 24 000 kameror

Jan Thavenius skriver i Skola och samhälle om Bill Gates donation av 24 000 kameror till amerikanske skolor. Projektet bärs upp av en stark tro på att det går att skapa effektivitet genom övervakning.

Integritetsfrågorna är minst sagt olösta. Vem ska se och bedöma det inspelade materialet? Vem tror att det går att hitta generaliserbara metoder?

Detta kan inte sluta väl!