I morse på P1 diskuterade Johan Kant och jag problemet att pojkarna missgynnas betygsmässigt i förhållande till deras resultat på nationella prov. Det blev ett ganska vänligt samtal. Min plan var att bredda perspektivet till att handla om mer än den rent provtekniska dimensionen.
Vilka konsekvenser får det att vi har en kvinnodominerad skola som beskriver sig själv som könsneutral?
Pojkar missgynnas – ljudklipp P1morgon
P.S. Tack Johan!
Vi kanske kan ta upp tråden med genuspedagogik en annan gång. För mig handlar det om mer än pedagogernas bemötande av pojkarna. Jag vill gärna se problemet som en innehållsfråga.
Tysta tankar 
Pingback: Pojkar! Det är inte deras fel att de är just pojkar! | Anne-Marie Körling
Grattis Mats!
Måste vara din dag idag. Du har väl läst Understrecket i SvD om dina husgudare i pedagogik samtidigt har du blivit en guru på genus.
Och visst är det ett problem med en snedvriden könsfördelning i skolan. Inte för att det är fel att det just är tjejer utan för att tankemönstren blir endimensionella. Jag vet eftersom jag jobbat både på rent mansdominerade jobb som mixade arbetsplatser. Och där du har störst utväxling är på mixade.
LikeLike
Tack Plura!
Vi kanske inte behöver krångla till det mer med teorier utan utgå från att blandning är bra – let´s keep i t simple!
Husgud? Vygotskij? Jag?
Kanske mina arbetskamrater är mer imponerade än jag – eller så har jag läst för många studentuppsatser om proximala utvecklingszoner:
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/rysk-pedagogik-i-det-skapande-livets-tjanst_5928863.svd
LikeLike
Kiss är bra.
Har jag helt missuppfattat det, är det Ann-Marie som har honom som husgud?
LikeLike
Kiss?
Anne-Marie är nog ännu mer inspirerad än jag!
Jag är mer imponerad av att myten är så stark – en blandning av ganska enkla råd (samarbete är bra) och mer avancerade teorier om fantasi och lek. Men utan Piaget blir han obegriplig!
LikeLike
Keep It Simple and Stupid = KISS!
Ett vanligt utryck på IBM för att utveckla produkter.
Jo det var det jag tyckte när jag lästeatt kombinerade man de där två gubbarna så är det en bra beskrivning på både progression och mål- och resultatstyrd inlärning:))
LikeLike
En vanlig invändning mot att kombinera de två herrarna (observera min respektfulla omskrivning) är att Piagets ibland väl statiska och individorienterade stadieteorier är svåra att förena med Vygotskijs mer dynamiska och grupporienterade teorier.
LikeLike
Vad är problemet?
Är det inte både biologisk utveckling och miljö som påverkar utvecklingen samt inlärningen?
LikeLike
Se ny tråd!
LikeLike
På väg till ett uppdrag i en annan stad trädde GenusMats in i min kupé.
Jag tyckte att du enbart sa kloka saker och du fick med Johan Kant på samma frekvens i slutet av samtalet.
BRA!
Tänk att detta skall behöva diskuteras. Något som jag sett ända sedan jag själv gick i skolan på 60-70 talet.
LikeLike
Appropå enkönade miljöer.
Kvinnor av olika sorter är just nu inne i en process. Det startas en stor mängd enkönade arenor för just flickor och kvinnor.
Vad är den evolutionära bakgrunden. Är det samma som gamla tiders syförening.
http://www.popkollo.se/
Frågan infinner sig.
Är det lika socialt accepterat att starta motsvarande manliga arenor med det tydliga budskapet:
Endast för män och pojkar mellan 15-30 år.
Vad säger då DO?
Jag känner på mig att det finns en slags logisk slagsida i den pågående processen.
LikeLike
De kan jag hålla med dig så länge vi har en statsfemenism.
LikeLike
Ja, jag skulle kunna tänka mig att det är okej – i sådana fall där det i vanliga fall är tjejer som deltar och tar för sig. Jag tror, eller hoppas i alla fall, att ett rid- eller balettläger bara för killar inte skulle i frågasättas. Däremot kan jag inte se att de skulle ha något behov av ett popkollo bara för killar…
LikeLike
Men mitt i denna problemställning måste man ställa sig den centrala frågan:
Vad är syftet med att sträva efter att både flickor och pojkar skall syssla med samma sak.
Välorganiserat Popkollo för flickor kommer på sikt att leda till en säker konsekvens:
Pojkar slutar med pop. Helt enkelt för att de inte vill vara som tjejer.
I mångt och mycket har de unga männens drivkrafter i att starta popband haft ett grundläggande syfte:
Att stajla för brudarna!
Sen när brudarna själva spelar popband så är ju denna metod helt stendöd.
Jaha så var det med den saken.
Vad skall vi nu hitta på grunnar pojkarna över. Ingen bryr ju sig längre om vad vi gör. Spela dator kan man ju alltid göra när ingen bryr sig.
LikeLike
Utifrån denna slutsats borde det alltså inte finnas några homosexuelal manliga popkillar – men destå fler dito popflickor?!? Att spela pop har alltså inget med intresse för musik att göra utan bara att få ligga?
Och spela dator verkar ju vara en smart alternativ om man vill impa på brudarna…
Jag upplever nog snarare att de riktigt stora popstjärnorna utövar en könsöverskridande sexuell attraktion.
LikeLike
Anna
För en homosexuell man/pojke är brudarna = pojke/man.
Det finns naturligtvis fler drivkrafter än denna. Men den centrala drivkraften är alltid påfågling även om man själv tolkar det som något annat.
Jag älskar musik men har aldrig startat något popband. Jag hade en annan förmåga som gjorde mig attraktiv för en hona.
Men se dig om. Varför finns det inga gitarrhjältar längre. Något har hänt som gör att statusen flyttats till andra positioner.
Läs gärna: Den generösa människan”
Den börjar med följande rad:
Jag målar tavlor för att få knulla.
Just nu är det tyvärr inte speciellt smart att som man att måla tavlor. Nu är det bättre att hälla skit på en pall och hänga upp den i en kranvajer över slottet.
Om man skall locka brudarna, dvs och få synas i DN;s Kulturdel.
LikeLike
Jag tycker mycket om att Anders vågar rota i våra djupare drivkrafter och prövar gärna alla möjliga teorier.
Frågan om hur den evolutionära skolan skulle se ut kittlar min nyfikenhet – men jag fasar för en konsekvent tolkning!
LikeLike
Läs den här om manliga schackspelare.
Lite i samma tankebana som detta med popband.
Varför vill män ta risker? Vad är syftet med detta?
Naturligtvis för att vinna status.
Det är nog också därför som den manliga hjärnan har en något annorlunda utvecklingsprocess än den kvinnliga.
“Mognar” man tidigt så tar man mindre risk. Partnervalet blir därmed en aning trögt eftersom det blir svårare för honorna att hitta rätt typ av hane.
I ett välfärdssamhälle gäller det att kanalisera manligt risktagande mot sådant som bygger välfärd. Dvs teknik, nyskapande och företag.
(dvs sånt som den svenska skolan gärna förtränger)
Inte att spela poker och skjuta digitala slemmonster.
LikeLike
Jag tror inte att syftet är att flickor och pojkar SKA syssla med samma sak, utan att de ska känna sig välkomna att syssla med nåt som verkar kul.
Tjejer känner sig sällan välkomna i replokalen på fritidsgården (annat än för att tråna efter pojkarna om vi får tro Anders…) och det omvända gäller säkert många killar som har intressen som bryter mot traditionella könsnormer. Varför ska vi inte försöka stötta dem som vill göra det de har lust med? Eller ska vi frankt förklara att de har feltolkat sina drivkrafter och borde lyssna bättre på sin inre påfågel?
LikeLike
Spännande!
Jag tänker att “ta risker” kan tolkas på många olika plan. De flesta av oss väljer nog ganska oskyldiga former av risktagande (köra lite fort, gå mot röd gubbe, ta en öl på en torsdag) samtidigt som vi odlar myten om vår egen oräddhet.
Din teori kanske ger lite ljus över varför män envisas med att göra korkade och farliga saker – samtidigt som jag gärna bejakar den irrationella sidan.
– Varför klättrade du uppför det höga berget?
– För att det fanns där…
I drömmen står jag på den högsta avsatsen i badhuset och tvekar inför att dyka på huvudet. 100 gudomliga skönheter ropar från läktaren:
– Hoppa, hoppa, hoppa…
LikeLike
Som kapten i ett brädspelslag (ej schack) som mest består av tjejer får jag väl börja registrera hur vi spelar mot olika män då. Vi har gott om män, men ont om riktigt snygga, bland motsåndarna så vi får sätta ribban lite lägre – spelar vi fegt mot de fulaste?
LikeLike
Hej Anna!
Utan att förfalla till biologism tycker jag det är uppfriskande med flickor/kvinnor som närmar sig rockvärlden utan att härma männens poser.
Jag vet att en hel del av Anders personliga musikfavoriter är så långt man kan komma från den här sexualiserade musikuppfattningen.
Det riskerar att bli väldigt fyrkantigt om vi reducerar våra drivkrafter till “vilja ligga” och just i musiken är det nog fler om budet!
LikeLike
Eller – vi kanske är så omsorgsinriktade så vi spelar snällt mot de fulaste så får de i alla fall uppleva att de har tur i spel 🙂
LikeLike
Jag vill nog inte veta – om ni låter mig vinna… (berätta det inte för någon!)
P.S. Blir det några ragg på klubben?
LikeLike
Ne, tror inte det – 100 pers i trång källarlokal… mest karlar – det är nästan så att man saknar röklukten som en gång dolde allt annat…
LikeLike
Anna
Problemet är ju att frågan är evig.
När man stöttar de som känner sig utestängda så buttar man samtidigt ut dom som startade “klubben” från början. Den förlorar sin funktion.
Då måste dom som startade från början starta något nytt och sen är vi tillbaka på ruta ett igen.
Men då har det ju gått några år också har man glömt hur det var förut.
Allt går liksom igen. Vissa får skapa och andra känna avund.
LikeLike
Går det att tvätta bort den där aningen elitistiska stanken från teorin och göra den lite mer rumsren?
Jag kanske är en obotlig mes men vill gärna att alla ska känna sig hemma!
LikeLike
Mats
Jag skriver bara som det är. Det är inget elitistiskt i detta. Jag tror också att du missförstår mig.
Förresten så gäller detta idealt alla. Dvs att alla får möjligheten att skapa något inom en eller flera arenor samtidigt som man känner avund gentemot dem som skapar i andra arenor.
Minst en arena för alla!
Är det inte det som skolan skall fixa!
De senaste åren har vissa diskurser fokuserat på att vissa har skapat och hakat upp sig på detta istället för att fokusera på att själva skapa.
Dvs lite som att att riva ner och begränsa andras lust istället för att bygga nytt åt sig själv.
Var det därför som man slutade med teknik i grundskolan och lät ämnet slöjd stagnera till ett antikvariskt ämne. Inget nytt skall skapas! Skolan får inte medverka i segregerade processer. Alla skall lära sig samma sak med exakt samma lärstil.
Gör som fröken säger.
LikeLike
Jag gillar tanken på många arenor och individuella uttryck – samtidigt blir det lätt individualistiskt om det här “sprida genen”-perspektivet slår ut de andra.
Till sist blir det problematiskt om vi drar (jäm-)likhetstanken väldigt långt och jag ser stora faror med en ny normativitet som presenterar sig i frihetlig förklädnad.
LikeLike
Roligt att diskussionerna börjar bli så konstruktiva.
Jag hävdar med bestämdhet att om man ser betygssättning som maktutövning har man missat något oerhört viktigt. Det är förstås myndighetsutövning men när det är lika viktigt att inte svänga över åt endera hållet är det inte frågan om någon maktutövning. En lärare som använder det som ett maktmedel är fel ute.
LikeLike
Jag anser absolut att betygssättning är ett av uttrycken för lärares makt. Men makt behöver inte vara ett negativt ord. Att utöva makt är tvärtom ofta något positivt. Lärare har makt över talutrymmet – så att inte vissa hela tiden får ordet och andra inte – och en massa andra “makter” som fel nyttjade kan bli negativa.
Därför tror jag att vi gör det alldeles för lätt för oss om vi inte vågar tala om att det innebär makt att vara den som slutligen fastställer elevens betyg. Det är ju därför det är så viktigt att det sker på rätt grunder och av välutbildade lärare.
LikeLike
Jag vill göra en distinktion mellan att betyg öppnar upp för en möjlighet till maktmissbruk av lärare som missköter sig och inte ger makt åt läraren när h*n sätter betyg enligt någon annans riktlinjer.
Sen får lärare makt baserat på sin förmåga att hjälpa eleverna till att uppnå kunskapsmål som är viktiga för eleven.
LikeLike
Jag skulle vilja säga att betyg får makt, inte bara över eleverna utan också över läraren, som måste anpassa sin undervisning efter att betygs sätts. Det är ett sätt att kontrollera. Frågan om det är positivt eller negativt, det är ju en värderingsfråga.
LikeLike
Det känns som att betyg är bara ett sätt att visa vilken kunskap som uppnåtts. Möjligheten att använda kunskapen påverkar förstås kunskapens värde men vi vill ju att den ska anses värdefull. Kunskapsmålen har en oerhörd makt över både lärares och elevers arbetssituation men samtidigt är kunskapsmålen utvalda för att vara något som är eftersträvansvärt för eleverna då samhället bedömer dem som viktiga för framtiden.
LikeLike
Jo, det är mycket som får makt både i och utanför skolan. Inte minst kunskapsmålen.
LikeLike
Lärare är bara människor oavsett sin utbildning. Det ligger i sakens natur att lärare delvis använder betygen som verktyg för att styra andra människor till att uppfylla lärarens “syn på livet”.
LikeLike
Troligen är det nog så!
Om det inte sker medvetet, så omedvetet.
Jag tror ett sätt att minimera det hela är väl att inte ha en mission.
LikeLike
Mats!
Jag diskuterar gärna genusfrågor kopplade till förskola/skola. Jag är inte speciellt kunnig, mer än min egna erfaren och att jag är SO-lärare och har detta som ett arbetsområde i årskurs 8 eller 9. Däremot är jag ingen hejare på genusteorier och så. Men det är himla spännande.
LikeLike
hej Anonym (?)
Man behöver inte var en hejare på genusteorier – ibland komplicerar de diskussionen.
För mig var det ganska enkelt – de tio första åren på försökte jag anpassa mig till den dominerande kulturen utifrån idén om att män och kvinnor egentligen är väldigt lika. Det fungerade inte så bra för mig. Sedan började jag agera mer intuitivt – vem är jag, vad vill jag, vad behöver barnen…
Jag har skrivit löjligt många inlägg i frågan:
https://lumaol.wordpress.com/?s=Genuspedagogik
LikeLike
Pingback: Det misandriska skolsystemet « No size fits all
Jag behöver bara lägga till hur mycket jag tyckte om programmet. Det var väldigt spännande med dig Mats som motorn i något som blev väldigt intressant. Det är dags att det som du och Johan blev så tydligt överens om mot slutet lyftes fram, det behövs, även för tjejernas skull.
När det gäller betygen och proven ser jag det dock bara som ett symptom. Vi behöver istället verkligen fundera kring vilket innehåll vi vill ha i skolan. Det kan nog finnas några av de så kallade alldeles nödvändiga kunskaperna som borde lämna plats åt annat som är viktigare för framtiden.
LikeLike
tack Jan! Jag tror att både Johan och jag är ganska nöjda – direktsändning 6.15 är ett äventyr och jag är glad att jag hann dricka en kopp kaffe. Det hade kunnat sluta illa!
Jag tror också att vi kommer att tvingas skaka liv i innehållsfrågorna. Den här omgörningen av skolan har rundat detta område med stor skicklighet. Det finns vissa saker man inte pratar om:
LikeLike
Mats, du gjorde väldigt bra ifrån dig i programmet. Du sa många kloka saker, lät lugn och genomtänkt och lyckades dessutom få in flera av dina hjärtefrågor.
Imponerande! Du kanske borde tänka om, begrava dina reservationer och göra mig sällskap i politiken?
LikeLike
Fresterska!
Tack! Det tog några timmar innan jag vågade lyssna…
LikeLike
Jag hänger på med att fresta Mats med kunskapens äpple? Ett nytt område att förstå sig på medan du driver dina hjärtefrågor, Mums.
LikeLike
Kunskapens äpple? Jag säger som Thomas Wiehe:
“Jag sökte efter kärlek – de köpte mig en hund
jag sökte efter visdom – de skicka´ mig till Lund”
LikeLike
Pingback: Christermagister på hal is om pojkarnas betygsfråga! « Aktivarum