”Hallå, mansrörelsen,­ var är du?”

Lisa Bergman skriver på Fokus om tomrummet i debatten. Den plats som borde intas av män som inser att det finns en könsmaktsordning i delar av samhället, men som inte undviker att diskutera mäns problem.

Hittills har den feministiska diskursen och jämställdhetspolitiken i Sverige främst handlat om kvinnor, att jämföra med övriga Norden där båda könen mer har stått i centrum. I Sverige får man till exempel inte särbehandla på grund av kön, och därför skrotades kvoteringen av män på kvinnligt dominerade utbildningar. Eftersom jämställdhetens företrädare inte prioriterar manliga problem är det också svårt att säga något om efterfrågan på politiska förändringar. I valrörelsen, till exempel, var det knappast slagord om manlig ohälsa eller pojkars dåliga betyg som drog storpublik till torgmötet.

Lisa Bergman visar att det är möjligt att tycka synd om män utan att vara antifeminist. Nästa steg är att göra handling av insikten.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Genus, jämställdhet, Personligt, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till ”Hallå, mansrörelsen,­ var är du?”

  1. Ulf Andersson skriver:

    ”Lisa Bergman visar att det är möjligt att tycka synd om män
    utan att vara antifeminist. ”

    Nu gjorde du väl ändå självmål?

    Jag är antifeminist och jag tycker inte synd om män.
    Däremot jobbar jag med pappafrågor –
    som är en del av mansfrågorna.

    • Mats skriver:

      Hmmm – du jobbar med pappafrågor. De flesta som är engagerade i det här fältet trodde jag gjorde det utifrån erfarenheten att män behandlas illa av domstolar i vårdnadstvister. För mig räcker det bra som anledning till att ”tycka synd om män”.

      Sedan handlar det om att gör något av den här upplevelsen. En del fastnar i kvinnohat, andra väljer anti-feminsism – jag tror att det finns mer fredliga vägar mot målet: ett jämställt samhälle.

  2. Ulf Andersson skriver:

    ”De flesta som är engagerade i det här fältet trodde jag gjorde det utifrån erfarenheten att män behandlas illa av domstolar i vårdnadstvister.”

    Det stämmer. Å andra sidan är det inget som hindrar
    mig från att vara antifeminist i mitt arbete –
    då vi har åsiktsfrihet i Sverige, även om feministerna vill
    beskära den.

  3. Fin slutkläm Mats. Som uttalad feminist är det bäst jag tiger still i den här tråden. 🙂

  4. Anna skriver:

    Ja, den var snygg Mats! Själv definierar jag mig som mansälskande feminist. (Och jag tycker att det synd om männen även om jag är gladast att jag lever)

  5. Mats skriver:

    Tack Helena och Anna!
    Det måste vara möjligt att kravla sig upp ur de här tramsiga skyttegravarna.

    Ibland tror jag att en del ( på båda sidor) älskar striden mer än målet och då blir det en väldigt sorglig dans.

  6. Anders B Westin skriver:

    Det kausala problemet:

    Är det synd om män i nutid

    så blir det

    synd om kvinnor i framtid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s