Det ska bli spännande att se vad DEJA har åstadkommit. Anna Ekström var även ordförande i delegationen för jämställdhet i förskolan. Då osynliggjordes frågan om rekrytering av män till läraryrket av genusideologiska skäl och jämställdhetsarbetet har sedan dess haft ett starkt fokus på beteendemodifierande metoder. Jag är nyfiken på att se om hon och delegationen gör samma misstag igen.
Ur pressmeddelandet:
Pojkar och flickor får inte samma förutsättningar att lära sig och trivas i skolan. Flickor presterar bättre än pojkar i skolan, flickor mår sämre än pojkar, flickor utsätts oftare för trakasserier och både pojkar och flickor hindras av traditionella könsroller. Det är slutsatser som kommit fram när nu DEJA idag lämnar sitt slutbetänkandet Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan (SOU 2010:99). I DEJA:s slutbetänkande lämnas en rad förslag. Bland annat vill delegationen se en systematisk utvärdering av arbetssätt och metoder i skolan på motsvarande sätt som sker inom vården. I betänkandet går DEJA igenom tänkbara orsaker och förklaringar till att flickor sedan decennier presterar bättre än pojkar i skolan. Delegationen bedömer att många pojkar riskerar att mötas av negativa förväntningar och tidigt lära sig hantera skolmisslyckanden, något som kan ha sin grund dels i föreställningar om att pojkar ofta presterar sämre, dels i pojkarnas genomsnittligt senare biologiska mognad.
Ni hittar slutbetänkande här.
Manliga nätverket har möte
Jag bläddrar fram till sidan 181 och letar efter något om betydelsen av att motverka könsobalansen inom lärarkåren. Det kanske finns referenser till Norge som har valt en annan väg?
Nähä – Anna Ekström har gjort det igen.
Jag trodde att direktiven var ganska tydliga och utgick från att HSV:s rapport Man ska bli lärare skulle finnas med i litteraturlistan. Utredarna tycks inte ha tagit utbildningsministerns ord om att rekrytera män till läraryrket på allvar.
– Äsch, vi gör som vi brukar!
Fast nu ska jag läsa hela texten noga!
Uppdatering:
Jag läser om det norska exemplet:
Det tredje målet rör personalen som arbetar inom förskola och skola.
Målet är att öka andelen män. Även här finns det delmål.
1. Ett samarbete mellan staten och kommunerna ska initieras för att förbättra könsbalansen bland personalen i skolan och förskolan.
2. En informationsskrift ska tas fram till skolor och förskolor om rekrytering av män.
3. Förskolor som nått målet att ha 20 % män ska få ansöka om statliga medel för att bli demonstrationsförskolor.
4. Särskilda rekryteringsteam ska bildas lokalt för att arbeta för att rekrytera fler män till förskolan.
5. En utvärdering av jämställdhetsplanerna ska göras.
6. Särskilda statliga medel ska tillföras de tre högskolor som har störst andel manliga studenter som läser till förskollärare.
7. Kommunerna får öronmärkta pengar till lokalt arbete för jämställdhet i förskolan.
8. Ett pris ska delas ut till kommuner som är aktiva i att rekrytera män till förskolan.
I den svenska modellen framstår de här (väldigt framgångsrika) åtgärderna som ytterst udda och inga förslag i utredningen pekar i denna riktning. Behöver jag säga att det är en ideologisk fråga?
Det är alltså inte antifeminister som skapat begreppet och de som inte vill förknippas med staten är fria att ta avstånd från inriktningen eller utveckla nya definitioner.
Tysta tankar 