Jag har försökt driva frågan om jämn könsbalans i lärarkåren länge. Ibland har jag trampat över en osynlig gräns och kvinnliga kolleger har blivit ledsna och känt sig anklagade. Ett vanligt missförstånd är att manliga lärare skulle lösa alla problem eller att alla män skulle bli bra lärare.
Här är en kvinna som lyckas framföra ett svårsmält budskap på ett välformulerat och slagkraftigt sätt. Kanske är det mindre hotande än om en man skulle framför budskapet? Ali Carr-Chellman är värd att lyssna på!
Jag läser slutbetänkandet från DEJA och blir beklämd över att det juridiska och specialpedagogiska perspektivet är så dominerande. Evidensbaserade antimobbningsmetoder och en ständigt närvarande BEO ska skydda barnen från varandra.
Hallå, har vi tappat förståndet? Ungdomar mår dåligt i befintligt system, och vi funderar på att stötta dem så att de överlever, istället för att ändra systemet? Va? Vet vi inte att man lär sig mycket lite när man mår dåligt? Man förstår och kommer ihåg många gånger mer när man mår väl och känner sig till freds med sin vardag.
Den här sången skrev jag en gång och tänkte nog att vi borde prata mer om utsatthet : Den fula ankungen
Mjuk halvsalt chokladöverdragen dansk lakrits från Johan Bülow. Jag borde arbeta i reklambranschen.
Islandsk hygge
A: Blød lakrids overtrukket med mælkechokolade har i generationer været en del af ’hyggen’ på Island, hvor vi første gang stødte på den. Choc Coated Liquorice er noget så unikt som iransk og afghansk lakrids overtrukket med belgisk luksus mælkechokolade efter gammel islandsk opskrift. Må resten af verden opdage denne lakrids. Ingen gluten. Ingen E-numre. Naturligvis.
Skolan byggs om och i centrum för förändringsarbetet står lärarutbildningen. Jan Björklund har drivit en hård och skoningslöst kritisk linje mot den nuvarande utbildningen och förhoppningarna är stora på att den nya modellen 2011 ska vara av högre kvalitet.
HSV har granskat lärosätenas ansökningar och granskarna har tagit sitt uppdrag på stort allvar. De som gick in i den här processen trodde på retoriken om att utbildning inte längre var en del av region- och arbetsmarknadspolitik.
Därför är det med stor förvåning vi läser pressmeddelandet från HSV om att de som inte har fått sina ansökningar godkända ändå går vidare till “andra chansen” den 15/3. (Länk)
Efter underhandskontakter med utbildningsdepartementet (min kursivering) vill vi bidra till att lösa uppkomna problem genom att genomföra en extra bedömning under komprimerad tid.
Vad hände? Ändrade sig Jan Björklund? Och varför är han så tyst och låter Lars Haikola bära hundhuvudet i den här nesliga historien?
Lars Haikula bekräftar här mina värsta misstankar: Länk till Lärarnas nyheter
Beslutet om vem som får utbilda grundlärare var plågsamt för flera stora lärosäten. Länk
DN (Länk – eller har jag drömt det??) ifrågasätter HSV:s auktoritet när det gäller förmågan att fördela examensrättigheter. Som genom ett trollslag ges de lärosäten som inte fått tillstånd en extra möjlighet!
På Högskoleverket har vi full insikt i de konsekvenser som avslag om examenstillstånd kan medföra för ett lärosäte och för en region. Vi är också klara över att processen med den nya lärarutbildningen – från utredning, remissförfarande, proposition, riksdagsbeslut, ansökan om examenstillstånd till bedömning av examenstillstånd – bedrivits under stor tidspress. Efter underhandskontakter med utbildningsdepartementet vill vi bidra till att lösa uppkomna problem genom att genomföra en extra bedömning under komprimerad tid.
I en annat inlägg har vi diskuterat frågan om varför flickor mår dåligt i skolan. En vanlig förklaring är att de lider av att machopojkarna mobbar dem – men det finns också andra sätt att se problemet. Om det handlar om utseendefixering faller ett stort ansvar på pedagogerna. Jag möter många blivande lärare som är mycket måna om sitt yttre och jag anar att en del av dem har ett problematiskt förhållande till mat. Frågan är om de är lämpliga förebilder för barnen? Skulle könsblandade personalgrupper ge en bredare syn på utseendets betydelse?
DEJA vill utmana förtryckande könsroller och öka friheten för flickor att bli accepterade – även om de inte lever upp till normen av den perfekta kvinnan. Då måste vi vända blicken mot olika håll och pröva förklaringsmodeller. Kritiken mot heteronormativiteten har varit starkt inriktad på mansrollens baksidor (kritisk maskulinitetsforskning) och stora krav har ställts på att männen ska vara goda förebilder. Nu tar vi nästa steg och analyserar majoritetskulturen.
På sidan 55 sammanfattas målet för jämställdhetsarbetet:
Delegationens förslag:
Regeringen formulerar, utifrån det av riksdagen antagna jämställdhetspolitiska målet, följande övergripande jämställdhetsmål för skolan:
Jämställdhet i skolan råder när flickor och pojkar har samma makt och möjlighet att påverka skolan, det egna lärandet och den egna utvecklingen.
Delegationens bedömning: Jämställdhet i skolan lägger en grund för skolan att uppnå både sitt värdegrundsuppdrag och sitt kun- skapsuppdrag.
Lärandet och identitetsutvecklingen är nära sammanlänkade processer. Brist på jämställdhet får konsekvenser för flickors och pojkars möjlighet att lära och utveckla en identitet utan begränsningar eller förtryck baserat på föreställningar om kön.
Klokt och välformulerat. Nu lägger jag kritiken mot betänkandet åt sidan och fokuserar på att försöka konkretisera detta övergripande mål.
Det här med genus och skolpolitik är svårt och ibland känner jag mig ensam. Kanske håller jag på att förvandlas till en patetisk rättshaverist som skämmer ut sig själv och sin institution genom att inte förstå den statliga jämställdhetspolitikens grundantaganden. En nydisputerad genusvetare lär ha sagt:
– I mina kretsar är det en merit att ha blivit kritiserad av Mats Olsson.
I de mörka stunderna har bloggen varit nödvändig för min mentala hälsa och ibland har kommentarerna hjälpt mig att inte bli tokig.
Vid presentationen av betänkandet diskuterar Anna Ekström förhållandet att stora insatser görs för att övertala flickor att använda sina höga betyg för att välja manligt kodade utbildningar – men att få (om ens några) insatser görs för att förmå män att välja kvinnligt kodade utbildningar (som till exempel lärare).
Frågan är vad som hindrat utredarna att föreslå åtgärder inom detta område? Anna Ekström var ordförande i delegationen för jämställdhet i förskolan som i SOU 2006:75 kritiserade bland annat Norge och Skottland för att genomföra rekryteringsinsatser av män till förskolan (på ideologiskt felaktiga grunder). Har hon ändrat ståndpunkt? Varför syns inte det i betänkandet?
Ekström diskuterar också svårigheterna med att föreslå metoder som skulle kunna fungera riktat mot pojkar och flickor. I betänkandet är det här essentialistiska tänkandet inte framskrivet. Jag anar att det är kontroversiellt och förstår att det är lättare att vända förhoppningarna mot att vetenskapen ska presentera evidensbaserade metoder som löser frågan på ett könsneutralt sätt.
Det kommer inte att ske.
I utredningens väldsbild är pojkarna som grupp sena – inte annorlunda i förhållande till den könsneutrala (?) skolnormen. Om det enbart handlar om mognad och utvecklingstempo behöver vi inte blanda in forskningen. Vanlig stödundervisning går bra.
Eller menar Anna Ekström att det skulle finnas andra skillnader än inlärningshastigheten? Tänk om det skulle kunna finnas strukturer som gynnar flickorna? Håller bilden av den könsneutrala skolan på att spricka?
Tysta tankar 