http://twitter.com/#!/briankotts/status/27872954398281728
Brian Kotts sprider oförtröttligt guldkorn från den amerikanska pedagogiska debatten och är ensam en bra anledning att börja twittra.
Frågan om vilka regler som gäller för bloggande lärare är antagligen högaktuell i USA och Sverige. Jag hittar nog på egna regler. Det är lugnast så.
Länk till EDTECH
Pelle Billing drar igång Mansnätverket och idag lanseras hemsidan:
Jag hoppas att nätverket lyckas hålla en god ton och ser fram emot spännande diskussioner. Plattformen borde vara en bra utgångspunkt och jag tror att även feminister kan känna sig välkomna. Den hätska revanschismen bland en del antifeministiska debattörer är påfrestande. Nu börjar vi om.
Internationellt utbyte är viktigt för en högskola och under vintern har Peggy från Macao gästforskat på Lärarutbildningen i Malmö. I dag sammanfattade hon sin undersökning och bjöd på på många spännande jämförelser.
Våra fördomar om kinesiska förskolor och lärarutbildningar utmanades. En del diskussioner var skrämmande parallella. I båda länderna bekymrade sig pedagoger och lärarutbildare över att utrymmet för estetiska aktiviteter krymper. En avgörande skillnad är att i Kina går studenterna på lärarutbildningarna i undervisning mellan 8.30 och 17.00 varje dag. Det gör inte våra studenter.
Jag borde ha antecknat.
Inga människor tycker om att ha fel. För en del lärare är det en katastrof.
Nina Hemmingsson är underbar.
Jag hittar en intressant artikel i Huffington post med rubriken “Is silence really golden?“. John Merrow försöker skaka liv i bilden av skolan som en plats för samtal.
It’s often said that teachers “teach the way they were taught, not the way they were told to teach.” What if young people grow up to practice citizenship the way they are treated in schools, which are both hierarchical and authoritarian? Schools deliver an overtly knowledge-based curriculum, but the “hidden curriculum” prizes control and order over inquiry and learning. Stated simply, schools and teachers do not typically like to pose questions they don’t already know the answers to — and what kind of preparation is that for effective citizenship in a democracy?
På Malmö högskola ska vi snart få en ny rektor (eller gammal). Jag har inte full koll på den demokratiska processen. Vem utser? Vad är regeringens roll? Hur ser personalens inflytande ut?
Jag får läsa på!
Jag testar animator hos Photofunia och lovar att i framtiden inte plåga omvärlden med mina experiment.
Jag lovar så mycket. Just nu vore det bättre om jag vänjer mig vid de ojämna ljusförhållandena.
Den här låten hade jag glömt: Pugh Rogefeldt – Föräldralåten
See the light come in the morning….
Om man går in på de enskilda yttrandena från HSV är det slående vilken generositet den tillståndsgivande myndigheten har visat mot ett lärosätes ansökningar:
Det är tydligt att Stockholms universitet än så länge saknar en välfungerande och sammanhållande organisation för ämneslärarutbildningen. Bristerna i underlaget visar att det saknas ett enhetligt system för att säkra att utbildningen ger studenterna förutsättningar att nå examensmålen.
Är det verkligen ansvarsfullt att ge examensrättigheter till ett lärosäte med de här bristerna?
Kungens man
Idag kom besked om vem som får utbilda framtidens ämneslärare och gymnasielärare.
Bland förlorarna finns Örebro och Jönköping. Malmö får behålla de tunga delarna av sina utbildningar. Ur regionalpolitiska skäl är det naturligtvis ett svårt avbräck att vi inte får utbilda lärare med inriktning mot arabiska.
Frågan är om de nekade högskolorna kommer att få en andra chans? HSV:s auktoritet har visat sig vara skör i mötet med de politiska realiteterna.
Den mest spännande frågan är nog vart Lund och Kristianstad tog vägen? Förlängd betänketid? Högskolevärlden surrar av rykten om att HSV tänker särbehandla den här ansökan som ligger ligger universitetskanslern nära. Allt är möjligt nu för tiden.
Pelle Billing sammanfattar slaget mellan Hanne Kjöller och Maria Sveland.
Det riskerar att bli ganska komplicerat när parterna beskyller varandra för att tävla om offerrollen och jag väljer den trygga ringsideposition. Samtidigt känner jag igen Pelles beskrivning av den manliga skammen:
Offerfeminismen, som jag ser det, är helt enkelt ett sätt att kunna få fortsätta klaga i all oändlighet, oberoende av hur man själv väljer att leva sitt eget liv. Man sprider en bizarr ideologi att man som vuxen kvinna ska ha rätt att göra sina egna val, utan att hållas ansvarig för sina val. Det som glöms bort är att om man inte hålls ansvarig för sina val, så ser man inte heller hur stor makt man har över sitt eget liv. Därmed känner man sig maktlös och upplever att ens offerfeministiska ideologi är än mer korrekt.
Snacka om en ond cirkel.
Effekten av offerfeminismen är att kvinnor skolas in i ett hopplöshetstänkande (vad du än gör så sitter du fast), och män skolas in i ett skambeläggande (allt som är fel är i förlängningen ditt fel).
Malmö högskola söker en ny rektor och kandidater saknas inte.
Samtidigt markerar Lennart Olausson sin vilja att fortsätta.
Länk
Styrelsens ordförande Eva Östling Ollén tycks vilja driva högskolan mot en mer öppen och nätverkande position. Lennart är en ganska försiktig person och Sydsvenskan sammanfattar skickligt:
Nej, de egenskaper som kravprofilen späckats med läggs sällan Lennart Olausson till last. Han beskrivs nästan som kravprofilens raka motsats: en filosofisk person med en gedigen humanistisk akademisk bakgrund som har ett starkt engagemang främst för det interna arbetet.
Inte riktigt som den nätverkande visionär som styrelsen nu söker.
Fattar du inte vinken?
– Jag har förstått vinken. Men det finns olika analyser om var Malmö högskola befinner sig. Vi vet redan nu att årskullarna kommer att minska 2014–2015 och då måste vi ha en god rekrytering. Har vi inte god kvalitet då sitter vi på pottkanten och då spelar det ingen roll hur mycket man springer runt och nätverkar.
Jag menar att det är god journalistik i ett komplicerat ämne. I stället för att göra frågan till en personstrid måste vi tänka till om vad det är för typ av högskola vi vill ha. Vilket pris är vi beredda att betala för att bli en aktör på den postmoderna marknaden?
Jag har skrivit om det här tidigare. Länk
Nej – jag tänker inte ha någon omröstning här. Detta är en utpräglad styrelsefråga.
Men om ni frågar mig hejar jag på Lennart!
Tysta tankar 