SVT flyttar gränserna för public service. I kväll sänds Debatt med rubriken “Är Assange oskyldig?”
Bara för att man råkar ha en pinne måste man inte peta i varje myrstack. Någon borde ha sagt stopp.
Uppdatering 17.47
Nu är rubriken ändrad till “Vad är en våldtäkt?”
Jag går en högskolepedagogisk kurs och min hemläxa över julen är att formulera en personlig vision för mitt läraruppdrag. Eftersom jag är både lat och slug sneglar jag mot Malmö högskolas officiella visionsdokument (Länk) och njuter av den fantasifulla ansatsen.
Gränsöverskridande handlingskompetens
Ett övergripande syfte med utbildningen och forskningen vid Malmö högskola är att medarbetare och studenter ska utveckla sin handlingskompetens. Det innebär att de i sin framtida verksamhet omsätter kunskap till handling och handling till kunskap. Centralt för kunskapsbildningen är att forma en handlingskompetens som är gränsöverskridande och tar tillvara studenters och medarbetares skilda bakgrunder och erfarenheter. Undervisningen och forskningen skall utgå från denna mångfald och ta tillvara variationen i livserfarenheter liksom i kulturell och social erfarenhet. Vår verksamhet skall utgå från de unika förutsättningar var och en av våra studerande och medarbetare har för att bidra till att utveckla en handlingskompetens som baseras på erfarenhet, vetenskaplig kunskap och yrkesrelevans.
Teveserien Våra vänners liv är slut och jag saknar den redan. När något är riktigt bra har jag hört att dagens ungdomar säger så här:
– Epic!
Nu återstår bara att vänta på boxen och uppföljaren (???).
Pontus väljer dottern.
David väljer kärleken.
Mats väljer förskolan framför skeppsmäkleri.
Olle får barn, blir frisk och försonas med sin far. (tyvärr en aning sent)
Debatten i DN framstår som allt mer obegriplig. DN ändrar länken för att undvika ovälkomna blogglänkar. Gör man så?
Tidigare blogginlägg (en konstigt polariserad tråd med oväntat hårt tonfall – tänker jag naivt)
——————————————————
Helena Lindblad skriver klokt: Länk
Männen på film och i tv-serier är med få undantag antingen störda poliser eller mördare, våldtäktsmän och psykopater. Snart sagt varenda ruta svenskt spänning/drama fylls av dysfunktionella, empatibefriade, aggressiva, kriminella, enstöriga, sociopatiska, alkoholiserade eller helt enkelt bindgalna män.
Det gäller inte bara underhållningsgenren. Ta en titt på det svenska filmåret 2010 som började med ”Snabba cash” och slutade med ”Svinalängorna” så förstår ni vad jag menar. Samuel Frölers maktfullkomliga, narcissistiska dirigent i ”Till det som är vackert” toppar kräkligan trots sin finkulturella status. Jag har förhandstittat på ett par av SVT:s prestigeserier som är på gång, som till exempel ”Den fördömde” av Mikael Hjort och Hans Rosenfeldt, där Rolf Lassgård gör en kriminalpsykolog som inte bara är superarrogant utan dessutom sexmissbrukare. Snacka om störd manlighet.
Att i det här läget, som Maria Sveland (DN 13/12), ondgöra sig över en tv-serie som ”Våra vänners liv” fattar jag inte. Jag blir genuint glad över att för en gångs skull se fyra män i färgglada kläder som hellre lagar mat tillsammans och pratar ut om sina relationer än jagar gangstrar alternativt lustmördar kvinnor och barn. Att den dessutom på ett lättsamt sätt kastar om de klassiska könsrollsmönster som handlar om status i parförhållanden är genuint underhållande.
Dags att skaffa nya vänner?
Skolverket reagerar mot Hans Bergströms sätt att tolka PISA-undersökningen:
Felaktiga påståenden om PISA
I DN 2010-12-15 kommenterar Hans Bergström resultaten från PISA 2009. Eftersom artikeln innehåller flera felaktiga påståenden om Skolverkets rapportering och slutsatser finns det skäl att kommentera den. DN har dock nekat att ta in Skolverkets replik. Därför publiceras den på Skolverket.se. Det är viktigt att debatten om skolan baseras på så god kunskap och empiri som möjligt, och inte på föreställningar och missförstånd.
DN har en lång historia av att bedriva ideologiserad skolpolitik och ledarsidan var den givna basen för Jan Björklunds svartmålning under tiden fram till makttillträdet.
Två medieforskare har granskat bevakningen av Mona Sahlin och kommit fram till att den varit orättvis. Hon fick ingen chans. Länk
Metoden att räkna positiva och negativa artiklar tycks mig godtycklig. Grundantagandet är att pressen konstruerar en verklighet genom att vinkla artiklar – oftast i någon form av samordnade drevaktioner.
Vår analys visar att Mona Sahlin är en anomali: i politiken är mannen norm och den kvinnliga politikern Sahlin blir därför i allt vad hon gör och inte gör en icke-politiker.
(…)
Frågan som måste ställas, men som inte kan besvaras i vår undersökning, är om en kvinnlig politiker skall behöva vara som en man för att kunna nå statsministerposten.
Söndagen den 14 november, knappt två månader efter valnederlaget, meddelade Mona Sahlin sin avgång. Nu äntligen gör hon, enligt medierna, rätt och plötsligt har hon dessa ledaregenskaper: intuitiv intelligens, osviklig politisk kompass (SvD 15.11), ansvarsfullhet, analytisk förmåga och personlig närvaro (DN 15.11)
Över en natt har mediedramaturgin vänt. Balansen är återställd:
Mona Sahlin kan inte längre hota den manliga hegemonin.
Det finns ett självbekräftande drag i den här analysen och jag tror att medieforskarna överskattar mediernas dolda agendor. Mona Sahlin kan också ha varit fel person på fel plats vid fel tidpunkt.
Lennart Wretlind tipsar i senaste Klingan om Laurie Andersons senaste skiva. Det är storslagna berättelser och rummet utvidgas.
Laurie Anderson – The Beginning of Memory spotify
Jag minns något men kommer inte ihåg vad?
Lennart Wretlind presenterar årets album och plötsligt blir bilresan genom snömodden ett äventyr.
Jag tror att topplistan är i omvänd ordning men tackar för några omvälvande musikupplevelser.
1
QUINZE JOURS PASSÉS
MAMA ROSIN
BLACK ROBERT
GUTFEELING GF 020
2
AMPUN TEUING
ROBOT PERCUSSION
BEGINNER’S GUIDE TO ASIA
NASCENTE NSBOX060
3
HOW SHOULD I YOUR TRUE LOVE KNOW
KING, IAN
PANIC GRASS & FEVER FEW
FLEDG’LING FLED 3082
4
YA BNET EL HOUMA
NOURA
AFRICA 50 YEARS OF MUSIC
DISCOGRAPH 3218462
5
THE BEGINNING OF MEMORY
ANDERSON, LAURIE
HOMELAND
NONESUCH 524055-2
6
RUBY
TOURÉ, ALI FARKA & DIABATÉ, TOUMANI
ALI AND TOUMANI
WORLD CIRCUIT WCD 083
7
ASHIYIN RAIQIN
BALKE, JON & ALAOUI, AMINA
SIWAN
ECM ECM 2042
8
SHAKE A BONE
SON OF DAVE
SHAKE A BONE
KARTEL KCDL 023
9
XIVSE
DOGAN, AYNUR
REWEND
ARISTA 88697685902
10
ATTAHASA
TIBBETTS, STEVE
NATURAL CAUSES
ECM ECM 1951
11
KISS AND THRILLS
HINDI ZAHRA
HANDMADE
BLUE NOTE 5099945725005
12
AL VAIVÉN DE MI CARRETA
AFROCUBISM
AFROCUBISM
WORLD CIRCUIT WCD 085
Sydsvenskan delar i sitt söndagsmagasin ut “uppbyggliga julklappar” och jag är lite bekymrad över den här presenten:
Byt kön för en dag
Sångaren och låtskivaren tog det manliga kockegot till nya avklädda nivåer med “Mauros och Pluras kök” där han i nästan varje program blottade sin stinna buk samtidigt som han lagade mat. I höstens kändismys-program “Så mycket bättre” hängde hans T-shirtar och fladdrade på tre kvart över samma mage. Otänkbart om han vore kvinna.
Jag undrar vad som är problemet? Är det verkligen en jämställdhetsfråga eller är det skribentens estetiska sinne som draperas i ideologisk dräkt? Bör sångaren skämmas och i så fall varför? Jag hoppas att många kvinnor och män kan bli inspirerade av Pluras avslappnade hållning till sin kropp och ser fram emot fler program där folk är sig själva. Här någonstans borde jämställdheten börja.
Vad som är “otänkbart” säger nog mer om den som tänker än det tänkta.
I en annan tråd diskuteras antifeminism och jag tänker att det är svårt att vara emot någonting som man inte riktigt vet vad det är? Säg att detta inte är feminism.
Jag drabbas av stugoro och kör genom ett vintrigt Skåne för att se till vårt hus på Österlen. Det står kvar men snön ligger manshög längs väggarna. Jag lånar plastskidor av grannen och plumsar över fälten.
Min lille vän undrar vad det är som händer. Ska det vara så här?
Anna Larsson skriver en krönika som utvecklar revanschismen som princip för jämställdhetsarbete.
Nej jag tycker inte synd om killarna
Jag känner igen resonemanget och aktar mig numera väldigt noga för att hamna i den gamla striden om “vem det är mest synd om”.
Det handlar om skolans innehåll, organisation och kultur. Idag skapar den orättvisor och gynnar vissa grupper.
Innerst inne vet nog Anna Larsson det.
Jag arbetar inte med jämställdhet på högskolan för att det är synd om killarna som avbryter sina lärarstudier. Just nu handlar det om att försöka förstå varför det inte känner sig välkomna.
Vem leder vem?
Tysta tankar 