Jag är med i en bokklubb

Förlaget Bakhåll skickar varje månad ut ett paket till sina medlemmar. Ofta är det klassisk undergroundlitteratur och det är genomgående hög kvalitet på böckerna. Kafka och Dostejevskij möter Kerouac och Sture Dahlström.

I dagens paket  introduceras Arthur Cravan – Poeten med världens kortaste hår.

En bok om och av poeten och boxaren Arthur Cravan, dadaismens store pionjär. Flera år innan dadaismen fick sitt genombrott som konströrelse var Cravan igång med sin rabiata antikonsttidskrift Maintenant som han sålde från en grönsakskärra på Paris gator. 1916 gick han en match mot världsmästaren Jack Johnson. Han förlorade på knock i sjätte ronden. Samma år lämnade han Europa med båt över Atlanten. En tid umgicks han med dadaisterna i New York – Picabia, Duchamp, Man Ray. Han slog sig ner i Mexiko. Han gifte sig med författaren Mina Loy. 1918 försvann han spårlöst. Han sa till Mina att han bara skulle segla en sväng och gav sig ut mot horisonten i sin lilla segelbåt. Sedan den dagen är han försvunnen, ingen vet vad som hände med honom. Översättning och med förord av Stina och Olle Orrje. (Utkommen.)

I jul tänker jag inte läsa kurslitteratur.

Göran Levin talar ut om lärarlegitimationen

Länk till Skola och samhälle

Jag har haft Göran som chef. När det var oroligt i organisationen var det skönt att höra mannen med den sonora basrösten reda ut komplikationerna och vi brukade lämna de här mötena i trygg förvissning om att det fanns någon som hade kontroll.

Jag tror att det vore bättre om lärarlegitimation var något man kunde söka efter tio år av förtjänstfull lärargärning. Då skulle man kunna tala om status och karriär.

 

Egyptiska hajar

Min vän Mikael är i Egypten och jag läser med oro om hajar som tuggar på ryska och östeuropeiska turister. Jag är inte förvånad över att de brutit mot det lokala matningsförbudet.

Länk till DN, AB

När en Pojkaktiga orkester spelar brukar vi alltid avsluta konserten med den här låten:

Länk till Hajarna .wma

 

Dagens dos av matematikoptimism!

Vi avslutar kursen om entreprenöriellt lärande och samtalet ramlar in på matematikämnet. En kursdeltagare menar att just de lärarna är mer fokuserade vid bok , prov och betyg än andra och att det därför skulle vara svårare att arbeta tematiskt tillsammans med dem?

Jag redogör för svårigheterna att locka studenter till matematiklärarutbildning och vi muttrar maktlöst. Hur ska vi göra ämnet attraktivt?

Hans Rosling visar att matematik är ett sätt att göra världen begriplig.

Frågan är om det går att beskriva olika lärargrupper status på ett meningsfullt sätt?

Upphovsrätten är det nya svarta

Jag läser ett upprop som uppmanar staten att dela med sig av sina kulturskatter och nickar våldsamt (typ headbanging)

(Länk till Svd, Kristina Alexandersson)

Minnesinstitutionerna vill sprida materialet, men vågar inte. De är rädda att bryta mot upphovsrätten, till och med när de äger materialet eller det inte längre omfattas av upphovsrätten! Kommer någon att kräva ersättning för material man lagt ut på nätet? Ingen vet. Det här borde Upphovsrättsutredningen (2008-2011) ta upp. Bristen på besked skapar rädsla.

Några har brutit dödläget genom att publicera på sajter som har många besökare. Riksantikvarieämbetet använder Flickr, medan Nordiska museet och Regionarkivet i Västra Götaland har lagt ut tusentals bilder på Wikipedia. De är inspirerande undantag. De flesta andra vågar inte eller tycker att det är för krångligt. Lösningen är enkel: Gör det obligatoriskt för minnesinstitutionerna att nätpublicera en viss andel av sitt material varje år.

Om staten gör sitt för att skapa ett fylligare Creative Commonslicensierat material på nätet lovar jag att utbilda framtidens lärare inom fältet upphovsrätt.

Det lär jag väl bli tvungen att göra ändå…

Folksagorna och de tyska prepositionerna

Min hjärna överraskar mig med oväntade kunskaper. Den legendariske tyskläraren Hagman sa att vi måste kunna de här prepositionerna som ett rinnande vatten – även om någon väcker oss mitt i natten. Menade han allvar? Det får jag aldrig veta.

I Sydsvenskan läser jag om en symboltterapeut som använder folksagor för att nå fram till dementa personer:

Länk

Jag undrar om de här prepositionerna kommer att ha samma effekt på mig i framtiden?

Centerpartiets skamliga historia

Henrik Bredberg granskar en skrift som försöker rentvå ett 100-årsjubilerande centerpartiet från anklagelserna om samröre med nazismen under 30-talet. Han är inte nådig.

Länk till Sydsvenskan

Bortförklaringar. Förnekanden.

Inte ett beklagande. Att centerpartister tidigare kallat 1933 års program ”en skamfläck” låtsas ingen om nu när det firas jubileum.

Korsfeldt hävdar också att frågan om huruvida C är ett idéparti eller intresseparti är irrelevant. Märkligt. I själva verket kan Centerns ideologiska irrande ha bidragit till en mottaglighet för osmakliga strömningar. Åter: Var det en ren tillfällighet att flyktingmotståndet i Sjöbo leddes av centerpartister?

Det är synd om C-ledaren Maud Olofsson. En liberal sökare – eller en mästerhycklare? I jubileumsbokens förord skriver hon det självklara:

”Vi måste ha lärdom om vår historia för att förstå och kunna gå framtiden till mötes.”

Att bagatellisera och släta över är knappast att ta lärdom.

Jubileumsboken är ett haveri, intellektuellt och moraliskt.

Centern går inte till botten med sitt förflutna. Centern går bara till botten.

Det kanske ska till en oberoende liberal ledarredaktion för att sanningen ska fram?