Monthly Archives: November 2010

Den försiktiga forskningen?

Posted on by
Reply

Jag läser om en ny avhandling i ett ämne som ligger mig nära hjärtat och anar att jag överskattar mitt engagemang. När inte ens pressreleasen fångar mig – hur ska jag då orka ta mig igenom resten? (Länk)

Jämställdhetsarbetet i förskolan har till stora delar handlat om och handlar fortfarande om att behandla barnen mer lika. Det visar Charlotta Edström, Umeå universitet i sin doktorsavhandling om jämställdhet i förskolepolitik och praktik.

Läs själv!

Kanske borde jag vara glad över att någon intresserar sig – men jag är nog lite undrande över det här talet om medvetenhet.

Förskolepedagogerna som Charlotta Edström har intervjuat arbetar alla aktivt med jämställdhet. De menar att de nu är mer medvetna än tidigare och gör en distinktion mellan dåtid och nutid.
– De säger att de tidigare behandlade barnen könsstereotypt, men att de i dag arbetar mer medvetet även om de behöver jobba för att hålla uppe jämställdhetsarbetet och inte återfalla till gamla mönster.

Är det verkligen forskningens uppgift att upprätthålla de här hjältesagorna?

Jan Stenmark summerar

Jan Stenmark summerar

The Wire säsong 4 – SKOLPOLITISKT MÅSTE!

Posted on by
9

Alla som tror på detaljerad styrning och nationella prov som kvalitetsväg MÅSTE se the Wire säsong fyra.

Aldrig har ett utbildningspolitiskt system klätts av så grundligt och de nationella proven framstår som det största hindret för skolutveckling. Hur ska jag smyga in diskussionen om detta i den nya lärarutbildningens kursplaner?

Filmen om facebook

Posted on by
Reply

Jag ser filmen och fångas av berättelsen. Den obehaglige huvudpersonens revanschistiska resa mot framgång gör de två timmarna till en plågsam upplevelse och jag lämnar bion med dubbla känslor:

– Ja, det var en begåvad entreprenör som gjorde rätt sak vid rätt tid och utnyttjade sina vänner med stor framgång.

– Ja, det här är en djupt sorglig moralisk historia om mänsklig ensamhet och förnedring.

När Mark  i filmens slutscen sitter vid skärmen och med darrande underläpp skickar en förfrågan om vänskap till sin ungdomskärlek –  då bränner filmen till och vi som inte är miljardärer lutar oss tillbaka i trygg förvissning om att PENGAR ÄR INTE ALLT!

Varför var mansrörelsen så provocerande?

Posted on by
19

Niklas tipsar om ett inslag från 90-talet om så kallade mansgrupper som skulle upptäcka sina vilda sidor genom att banka på träd i skogen. Stina Dabrowski raljerade och kvinnorörelsen förfasade sig över de här oskyldiga påhitten.

Varför blev många så provocerade av Robert Blys bok om Järnhans?

För den som vill närma sig fenomenet från en annan vinkel rekomenderar jag Suzanne Badinters Manlighetens x och y

Den generösa twittraren

Posted on by
9

Jag försöker förklara för vänner och arbetskamrater hur fantastiskt användbart Twitter är – men det går dåligt. De tittar medlidsamt på mig och skakar undrande på huvudet.

Kristina Alexandersson är ett glittrande föredöme när det gäller att dela med sig och idag förklarar hon vad Twitter är – eller kan vara…

Länk

Följ Kristina på Twitter

Min vän Sven gör det igen

Posted on by
Reply

Ibland tycker jag att professor Persson  är väl försiktig i sitt sätt att skriva – men det finns en fördel med att kunna presentera kontroversiella resultat på ett sådan sätt att politiker lyssnar.

Den laddade frågan om tidigt skolstart och formaliserad undervisning belyser Sven i en forskningsöversikt som publiceras i en offentlig utredning. Det är stort!

– Jag har gått igenom både studier som följt barn och unga över lång tid och jämförande studier, svenska och internationella och det finns ingenting i den samlade forskningen som stöder tidig skolstart. Tvärtom pekar forskningen på att en tidig formaliserad undervisning har negativa konsekvenser på barns fortsatta lärande och prestationer i skolan.

Läs mer på Malmö högskolas hemsida (länk)

Pojkars känslor i nya böcker?

Posted on by
23

Jag läser i senaste numret av tidningen Förskolan om nya böcker som behandlar pojkars känslor och blir nyfiken. Rubriken antyder ett essentialistiskt perspektiv – skulle pojkar ha en särskild sorts känslor?

Förra veckan presenterade Christian Eidevald en ännu inte publicerad undersökning om hur genuspedagogiken materialiserade sig på 86  förskolor som  fått bidrag av delegationen för jämställdhet i förskolan. Han beskrev två dominerande tolkningar som är svåra att kombinera.

Den första utgår från antagandet att könsneutralitet är eftersträvansvärt och att allt som av tradition skulle kunna kodas i traditionella kategorier bör tas bort – åtminstone till dess att barnet har blivit tillräckligt vuxet att göra egna mogna val.

Den andra vägen försöker belöna fram könsbrytande aktiviteter. Masserande pojkar och skrikande flickor dokumenteras av ivriga pedagoger som stoltserar med dessa bevis på den egna kompetensen. Väggarna fylls med troféer och barnen lär sig antagligen till sist vad som förväntas av dem. Risken finns att de blir en smula misstänksamma inför all denna sociala ingenjörskonst och väljer att leva ett  komplicerat dubbelliv. Jag har svårt att inte dra paralleller till 70-talets fredsfostran och Sven Melanders berömda dialog med en motsträvig flicka.

Åter till tidningen Förskolans 9/2010 (ingen länk) bokpresentation om pojkars känslor. Boken heter Kalle som lucia och handlar (inte helt oväntat) om en pojke som motarbetas när han försöker bryta mot en traditionell könsroll. Den här problembeskrivningen upprepas idag så ofta att den tycks har blivit en officiell förklaringsmodell. Billy Elliot-syndromet griper omkring sig och Sveriges förskollärare definierar sitt pedagogiska uppdrag som att pojkarna måste räddas från den förhatliga mansrollen. Världens balettscener ropar efter dessa viga och disciplinerade gossar?

Utifrån det här perspektivet är det kanske bäst om manliga pedagoger inte klampar in och stör de ömtåliga processerna.

Frågor som inte längre är relevanta om IKT

Posted on by
3

Många IKT-entusiaster ha de senaste 20 åren försökt bevisa att datorer är viktiga redskap för framtidens lärande och forskningen har slagit knut på sig för att beskriva vinsterna. Under tiden har den viktigaste utvecklingen pågått bortom all form av planering och kontroll. Nu är det dags att sluta ställa meningslösa frågor om mål och metoder.

Jag hittar bloggen Elearnspace och en lista på frågor som inte längre är relevanta:

1. Is online learning more or less effective than learning in a classroom? Who cares. That question is irrelevant. Society answered the need to use technology through its broad adoption of the web/internet/online medium.

2. Does technology use vary by age? Nonsensical. It would only matter if people couldn’t learn new skills. They can. They do. And most software is easier to use today than it was ten years ago. Motivation, not age, is key.

3. How do learning styles influence learning online? I had a spike in blood pressure this last week when my 14 year old son came home from school and informed me he was a visual learner, but couldn’t learn audibly. They still use destructive classification structures like learning styles in schools? Educators too readily fall for an attractive model that can be easily implemented.

4. What role do blogs or microblogging [insert tool in question] play classroom or online learning? Any role you want. Answers to questions like this don’t exist in advance of exploration.

5. How can educators implement [whatever tool] into their teaching? Simple: do it. With technology, every teacher is a researcher. Find your own answers, don’t appropriate from other contexts.

6. Is connectivism a learning theory? Again, who cares. There is more evidence to support a connectivist view of learning than exists for other theories: nuerology, sociology, psychology, and philosophy support the “connectedness” aspects of knowledge and learning. Similarly, innovations, new ideas, and complex problem solving are driven by surfacing (and fostering desired) connections.

Det känns behagligt att på bästa tonårsvis kunna utbrista i ett befriat:

– Vem bryr sig!

Vem bryr sig?

Eller som ett känt skoföretag skulle sagt:

– Just do it!