Tipshörnan

Ibland önskar jag att IKT var lite mer mystiskt. Förr kunde jag sväva in i ett klassrum och blända studenterna med ett hemlighetsfullt ctrl-alt-delete-kommando och njuta av det förvånade utropen när datorn plötsligt fungerade igen.

Idag är det svårare att bygga upp en sådan position och dagens studenter blir inte alls lika imponerade över att jag lyckas förklara nya program. Ofta tittar de medlidsamt och säger:
– Jaha, var det bara så enkelt. Flytta på dig så kan jag själv.

Öpedagogen har samlat instruktionsfilmer på en blogg och det blir svårare att motivera en maktposition. Nu kan ju vem som helst lära sig själv!

http://instruktionsfilm.wordpress.com/

 
Så här till exempel:

Tipset kom som vanligt från Twitter och jag rekommenderar alla att följa öpedagogen

Lunds universitet och rektorns meriter

Jag försöker skriva något klokt om Per Erikssons sätt att beskriva sina meriter när han ansökte om professur och rektorstjänsten vid Lunds universitet. Sydsvenskan avslöjar halvsanningar och smålögner i en utmärkt artikelserie.

Länk

I de flesta världar skulle antagligen de flesta rycka på axlarna åt det här och tänka ungefär:
– Vad spelar det för roll om han var biträdande handledare eller huvudhandledare åt en doktorand?

Problemet är att i akademiens värld är meriter och ärlighet allt. Just nu leder rektor Eriksson en grupp som jagar fusk inom universitetet.

Jag lägger rivaliteten mellan Malmö och Lund åt sidan och bekymrar mig för hur allmänhetens syn på akademien påverkas av den här affären.

27 tweets och 154 facebookrekommendationer tyder på att frågan är het. Min gissning är att framgången i ESS-projektet har gjort rektorn osårbar. Men det kommer att bli spännande att se hur moralen inom organisationen påverkas när chefen visar ett rymligt samvete.

I dagens tidning förklarar sig rektorn (Länk)

För en gångs skull är artikelkommentarerna läsvärda.

Antipluggkulturen och den bristande motivationen

Två förklaringsmodeller finns till pojkarnas svaga skolprestationer.

DEJA och utbildningsministern fördjupar sig gärna i något som de kallar antipluggkultur. Denna  skulle förkomma bland framför allt pojkar i arbetarklassen. Problemet är att förklaring förlägger orsakerna utanför skolans murar – det riskerar att bli en mystifikation.

Ett annat sätt är fundera över skolans innehåll och de metoder som används.

I Stockholm presenteras en undersökning (DN) vars resultat  jag tror stödjer det andra förhållningssättet:

Exempelvis tycker 70 procent av flickorna i åttan i en viss skola att deras lärare är bra på att väcka deras intresse – samtidigt tycker bara 45 procent av pojkarna samma sak.

(…)

Jämställdhetsutvecklaren Maria Näsström, som varit en av dem som drivit projektet, konstaterar att den nya statistiken har varit det viktigaste instrumentet för att synliggöra att flickor och pojkar av olika skäl inte får en likvärdig utbildning.

– När man tittar på den samlade könsuppdelade statistiken från alla skolor i staden så syns inte de olika problemen utom på några få områden, som exempelvis pojkarnas sämre läsutveckling. När vi i stället bröt ner statistiken på varje skola så framträdde olika allvarliga problem relaterade till könen, säger Maria Näsström.

Jag har försökt beskriva pojkarnas svårigheter i förskola, skola och högskola länge men mött kompakt motstånd från jämställdhetsetablissemanget. Ibland tror jag att det handlar om mitt sätt att framföra budskapet och har försökt skriva om och linda in. Nu läser jag i vår största dagstidning:

Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) konstaterar att jämställdhet inte kan hanteras som en ”sidofråga” och att staden nu ska jobba vidare utifrån resultaten.

– Det är otroligt spännande statistik som vi nu måste göra tillgänglig. Det är ju fullkomligt självklart att flickor och pojkar ska ha lika möjligheter att klara skolan oavsett kön. Många människor tror att jämställdhet bara handlar om kvinnors makt men det finns även strukturer som missgynnar pojkar, säger hon.

Jag säger som Joseph Heller:
– Någonting har hänt

This slideshow requires JavaScript.

Somliga gör vad som helst för att slippa gå i skolan.

 

 

HBO kan utbildningspolitik!

Min bild av en bra lördagsmorgon innefattar numera The Wire. I det andra avsnittet av femte säsongen diskuterar nyhetsredaktionen på den stora Baltimoretidningen hur de ska bevaka krisen inom utbildningsväsendet. Den ansvarsfulle mellanredaktören föreslår en sammansatt analys av problemets sociala bakgrund, medan den mer upplageinriktade chefen bestämmer att vinklingen ska vara hårdbevakning av skolor med dåliga resultat.

Varför tillbringar inte regeringen mer tid framför teven? Det finns mycket att lära från amerikanska teveserier!

Särskilt intressant blir det om man jämför med den uppburna teveserien 9A vars dramaturgi genomsyrades av en romantisering av enskilda lärarinsatser.

Verkstadsmetaforen

Ibland lever vårt hus. Idag är en sådan dag. Studenterna arbetar med att bygga tittskåp, skriva haiku, göra rörelseformer, fotobildspel och preziberättelser.

Plötsligt händer det något och  studenterna utmanas på olika plan. Min grupp har stora problem att förstå frågor om upphovsrätt kring bilder:
– Men varför finns bilderna på Google om man inte får använda dem?

Och nu måste jag nog försvara Jan Björklund

Astrologi är inte min starka sida. På en blogg analyseras utbildningsministern pladdrande i P1 utifrån stjärnornas vandring och jag menar nog att kritiken är på gränsen till ofin. Så lågt skulle inte ens jag sjunka.

Länk till Sideriska siktet

Nån som minns den gamla sången:
– Vad är det för vädur vi fått?
Det är bara regn trist och grått…

Anna-Lena Löfgren – Vad är det för vädur vi fått

Är Christer Sveriges roligaste specialpedagog?

Björklund restaurerar geografiämnet:

Att kunna namnet på länder och huvudstäder i Europa, att kunna de största sjöarna i Sverige, att kunna namnen på de svenska landskapen, det är inte gammeldags, säger Jan Björklund. (SR)

Och Cristermagister kommenterar:

Om inte drillning av de svenska landskapen är omodernt, då undrar jag vad som är det…

Blindkartornas tid är ännu inte över.

(länk till namnkunnigt upprop i svd)

Jan Björklund replikerar

Skolverkets implementeringsfilm

Jag har tidigare bekymrat mig för att ordet skolutveckling håller på att få en ny innebörd nu när Lgr11 ska implementeras. Perspektivet är uppifrån och ner och lärarna reduceras till objekt för massiva utbildningsinsatser.

Idag ser vi Skolverkets Implementeringsfilm (Länk 11 minuter) och studenterna, som går sista terminen av sin lärarutbildning, är undrande över Niclas Westins framträdande.

Räkna gärna hur många gånger han använder ordet “tydlig” på en minut. Om du missar budskapet upprepas det i slutet av filmen. Jag får en känsla av att vi bara har sett början på denna tjatighet om påstådd tydlighet.

Johan Kants granskning av innehållet förtjänar däremot att läsas två gånger. (Länk)

Studenterna är också bekymrade över vad Allmänna råd egentligen betyder. De är alltså juridiskt bindande och läraren BÖR och KAN följa dem om hon inte lyckas bevisa att andra sätt är bättre.

När ska läraren bevisa det?

Är gränderna trängre?

Är gränderna trängre?

Om Skolverkets övriga material håller samma klass är bloggvintern räddad.