Det börjar sjunka in
Reply
Jag kommer hem från ett möte med det manliga nätverket på lärarutbildningen och försöker smälta intrycken. Kanske är jag alltför otålig för långsiktiga nätverksbygge – jag är nog mer en projektmänniska som vill ha snabba resultat.
I veckan har jag träffat representanter för projektet Spelar roll som arbetar för att undersöka attityder bland fotbollsspelare i AIK och förstå varför dessa män inte söker till Karolinska institutets kvinnodominerade kurser.
Utgångspunkterna är kritisk maskulinitetsforskning och jag funderar över vilka konsekvenser ett sådant förhållningssätt får för jämställdhetsarbetet.
Vi diskuterar manlighet som begrepp och funderar över vilka förväntningar som möter manliga pedagoger. Vilken frihet har de att utforska sina känsliga sidor? hur lätt är det att stereotypiseras?
I Svenskan skriver Anders Mildner om en oskyldig form av maskulinitetsskapande – brödbak. Länk
Om ett ständigt tjat om mjölsorter, brödtekniker och egenhändigt malda kaffebönor kan ge dem den identitet de känner att de behöver, tja, vad är då problemet? Trots allt har den bärande mediebilden av en hemmaman hittills varit en reklamkampanj från 1978, där tyngdlyftaren ”Hoa Hoa” höll upp ett barn framför kameran. På behörigt avstånd från ett kök.
Sydsvenskans granskning av turerna kring Per Eriksson fortsätter:
Ordet för dagen är “jäv” och rektorn vid LTH förklarar att i ett litet land är det omöjligt att undvika nära kontakter. 1
Det mest spännande är nog annars riksmedias ointresse för händelserna. Kanske är det alltför komplicerade frågor att sätta sig in i? Jag förstår att det är svårt att göra något eget av affären – men frågor kring universitetens autonomi borde vara en angelägenhet för fler än lokalsidans begränsade spridning.
Jag misstänker att de narcissistiska stora tidningarna hellre låter bli att skriva än ser sig slagna på fingrarna av en lokaltidning?
I kommentarsfälten försöker en del personer misstänkliggöra reportrarnas bevekelsegrunder. Just nu är jag stolt över min tidning och hoppas på fler liknande granskningar av makten.
Majken Humle skriver om ett centralt problem inom den lärarutbildning som startar 2011 . SOS
För att få examensrätt krävs bland annat att lärosäten anordnar utbildning av praktikhandledarna på skolorna men för examensrätt krävs inte att lärarutbildare ska ha grundläggande kunskap om skolan och dess undervisning. Det definieras inte som ett problem att lärarutbildare i allt större omfattning kommer att helt kan sakna kännedom om skolan och dess verksamhet.
Jag är rädd att Majkens dramatiska beskrivning är obehagligt sann, och är förvånad över att det politiska etablissemanget över blockgränserna rusar in i den här förändringen utan att blinka.
Den handlar om att själva hjärtat, med både höger och vänster kammare, fortfarande inte är på plats. Än kvarstår problemet – som nu är det motsatta 1960talets seminarieutbildning. Den akademiska frälsningsläran kommer att skapa andra och lika allvarliga brister som det kyrkliga och frikyrkliga idealet på sin tid. Om femtio år ter sig bristen på praktikbaserad kunskap och säkrad professionsanknytning lika komisk och ohållbar som 1960talets grävande i seminarieträdgården.
Det är över nu. Inga fler avsnitt av The Wire. Fem säsonger konsumerade i allt hetsigare tempo och nu ropar kroppen efter mer. Parallellhandlingarna i skol- och tidningsmiljö bröt ner de sista resterna av motstånd. Bedövande intressanta karaktär, lysande kameraarbete, fantastiskt manus och en samhällsanalys som tillfredställer mina allra mest konspiratoriska sidor.
Nu vill jag åk till Baltimore och festa med poliserna på Kavanaugh´s. Hur blev jag så beroende?
Populärvetenskapliga självhjälpsböcker är en genre med ganska svajig status. Därför blir jag förvånad när Magnus Utvik i morgonteve lyfter fram Marta Cullberg Westons bok Avund och konkurrens som dessutom vågar jämföra manliga och kvinnliga mönster.
Hur är det med genuskorrektheten på SVT egentligen! Har vi inte kommit överens om att det inte finns några skillnader? Genom att prata om dessa konstruerar vi bilden av två olika kön och förstärker därmed könsmaktsordningen.
Jag lutar mig tillbaka och försöker förstå hur min egen avundsjuka ser ut och hur den påverkar mig. Går det att göra något konstruktivt av den där ilskan? Vågar jag lyfta upp känslan i ljuset?
Jag gillar rekryteringsfilmerna från Linköpings universitet. Sådana skulle jag också vilja göra.
Vi träffas den 17/11 kl 17.15-19 i E239 på Orkanen Nordenskjöldsgatan 8 i Malmö. Alla är välkomna.
Nätverk är till sin natur oberäkneliga. Jag hoppas vi blir många. Alla är välkomna.
Sydsvenskans granskning av rektorstillsättningen vid Lunds universitet går in på sin tredje dag och dramaturgin skruvas upp. Idag avslöjas jävsförhållandena bland de personer som valde Per Eriksson och det är ingen vacker bild som tonar fram.
Däremot är det utmärkt journalistik.
Samtidigt söker Malmö högskola en ny rektor och jag anar att styrelsen följer debatten om Lund med stort intresse. Vad är det för person man söker? Hur viktiga är de vetenskapliga meriterna i en värld där det mesta handlar om kontaktnät och förmåga att ragga pengar?
IT-entreprenören Dan Olofsson skriver i kommentaren till rektorns förklaring:
När man läser kommentarer mm kring Per Eriksson finns det anledning att kommentera en aspekt på ledartillsättning som historiskt varit en belastning för den offentliga sektorn.
Låt mig först för att undvika missförstånd säga att det självklart är viktigt att man lämnar riktiga uppgifter samt att gedigen fackkompetens inkl formella meriter och god förmåga att leda forskning är viktigt för en professor.
Själv har jag levt i näringslivet och byggt upp företag med att antal tusen anställda och därmed skapat mig viss erfarenhet av ledarskap. När vi talar om ledarskap för ett stort antal människor är det många aspekter som är viktiga. Låt mig nämna några: Förmåga att entusiasmera, utveckla och målstyra medarbetare, förmåga att lyssna samtidigt som beslut också tas, förmåga att se möjligeter för verksamheten, förmåga att lösa problem etc. Ja, många faktorer kan nämnas, vilket gör ledartillsättning svårt och frågan ska nalkas med ödmjukhet. Jag har sett detta i näringslivet, i idrotten och i politiken. Här har man empiriskt lärt sig att det inte är de formella meriterna som är det viktigaste för ledare.
När man så kommer till offentliga sektorn så finns det en tradition med överdrivet fokus på formalia utan egentlig betydelse för att leda en stor organisation. I spetsen tycks den akademiska världen gå, där diverse vältaliga formalister, sannolikt utan egen erfarenhet av att framgångsrikt leda en stor organisation, får stort utrymme. De blandar ihop formalia vid facktillsättning med ledartillsättning.
Per Eriksson har närmare 40 års erfarenhet av forskning, utbildning, ledarskap och forskningsfinansiering. Ändå för man på denna sida resonemang om att han inte borde vara rektor för han har inte passerat en kontrollstation med 10 veckors pedagogisk utbildning.
För en utomstående betraktare drar detta tyvärr något av löjets skimmer över den akademiska världen. Det sagda hindrar inte att jag tycker att en rektor för Lunds Universitet bör ha god tidigare erfarenhet såväl av forskning och högre utbildning som hur intäkter kan tillföras universitet. Även om andra kan bedöma det bättre än jag, så har styrelsen för universitetet med Allan Larsson i spetsen så långt jag kan bedöma gjort en god utvärdering och ett gott val.
Dan Olofsson
Malmö
Från min position är det rimliga argument – men om jag som adjunkt skulle säga samma sak? Då är jag rädd att bli avfärdad som anti-akademisk eller i värsta fall mot forskning (och tro mig – det vill man inte vara).