För tio år sedan gjorde jag två filmer om hur förskolor jobbar med språkutveckling och tidig läs- och skrivlek. Därför gör det extra ont att läsa Fjelkners försök att monopolisera frågan åt sina medlemmar – de så kallade “riktiga lågstadielärarna”.
Jag läser den senaste utredningen från DEJA och häpnar över det upprörda tonfallet i Gun-Marie Frånbergs text Att bli medveten och förändra sitt förhållningssätt – Jämställdhetsarbete i skolanLänk
Jag kastar mig över avsnittet om lärarutbildningarnas insatser:
En fråga som måste ställas är hur länge lärarutbildningarna ska fortsätta ignorera det kunskapsbehov som blivande och verksamma lärare har i dessa frågor. Enligt en utbildningsledare inom en av landets lärarutbildningar som uttalade sig om nödvändigheten av att skapa specifika kurser i exempelvis värdegrund för våra blivande lärare blev svaret: Värdegrunden ska gå studenterna obemärkt förbi!
Jag vet inte om detta märkliga citat räcker som underlag för de vidlyftiga slutsatserna?
I en av Vetenskapsrådet finansierad studie som jag genomfört framkom att studenterna inte kände till om de hade lärt sig vad värdegrund var för något. Den undervisning som de förväntades ha tagit del av gick dem alltså obemärkt förbi.
Kanske skulle Vetenskapsrådet granska meningsbyggnaden i den beställda studien? Kände de intervjuade inte till om de hade lärt sig något? Kanske förstod de inte frågan? En möjlighet är att de anade en fälla? Jag värjer mig mot den insinuanta och självbelåtna undertexten.
Sedan följer en presentation av huvuddragen i den kommande lärarutbildningen som avslutas med ett bekymrat utrop:
Här hade ett genusperspektiv varit på sin plats!
Jag gillar engagerade forskare men tycker nog att den här texten ligger mer åt det parodiska hållet.
Det finns delar av rapporten jag inte läst, men jag tolkar det som att författaren betraktar den poststrukturalistiska teoribildningen som överlägsen de liberalfeministiska och radikalfeministiska inriktningarna. (a a , s.65)
Metta Fjelkner och LR fortsätter sina attacker mot landets förskollärare. På morgonnyheterna presenteras förslaget om tidigare skolstart och förskoleklassen blir då ett första obligatoriskt skolår. Ibland önskar jag att ordförande Fjelkner tog ut foten ur munnen och inser att förskollärare har lärarexamen. (GP)
Zoran sprider myter om förskollärare som lär ut bokstäver på fel sätt. Fram med de gamla skrivböckerna igen. Uppifrån och ner, uppifrån och ner.
Samtidigt ligger retoriken väl i linje med utbildningsministerns kunskapssyn och alliansen mellan LR och Fp är skrämmande stark.
Förslaget strider mot internationell forskning och Sven Perssons sammanställning ger goda argument för att inte delta i tramset. Länk till SOU
Annekteringen av barndomen fortsätter och de grumliga fackliga motiven (att skapa arbetstillfällen för medlemmarna) blir allt mer obehagliga. Vem står upp för leken idag?
Rättelse: Citatet i rubriken kommer från Nyhetsmorgon och är redaktionens tolkning av texten: “Men viktigast är att barnen och eleverna tidigt får möta fler riktiga lågstadielärare som vet hur man lär ut och hjälper eleverna rätt”
Jag undrar om Fjelkner vet att det är ganska länge sedan det utbildades “lågstadielärare” i Sverige. “Riktiga lågstadielärare” vet jag inte ens vad det är.
Det obegripliga iPhonespelet Angry birds har under några månader dominerat familjen. Grisar stjäl ägg och spelaren skjuter fåglar som förstör grisarnas hus. Det är ett svårt beroendeframkallande spel som med sitt långsamma tempo och små framsteg är perfekt avpassat för den stressade nutidsmänniskan.
Samtidigt är det svårt att inte se paralleller till den palestinska konflikten och skrattet fastnar i halsen när jag ser den israeliska filmen.
Jag läser en text i Huffington post som beskriver baksidan av vår fixering vid den skrivna texten. Kanske är blinda och dyslektiker bättre lyssnare. (Länk)
A group of Danish academics say we are passing through the other side of what they wonderfully call theGutenberg Parenthesis, leaving the structured, serial, permanent, authored, controlled era of text and returning, perhaps, to what came before the press: a time when communication and content cross, when process dominates product, when knowledge is distributed by people passing it around, when we remix it along the way, when we are more oral and aural.
Som lärareutbildare sorterar vi studenter utifrån deras färdigheter inom läsande och skrivande. Kanske är det dags att i högre grad fokusera på lyssnandets och samtalets konst?
…är jag en aning trött. Det känns lite som om jag mött Mona Sahlin i tio olika skepnader. Vänliga och lite överseende röster som försöker förklara komplicerade saker på ett sådant sätt att de framstår som självklara och naturliga. Ibland anar jag ett nedlåtande tonfall, men de flesta utstrålar seriositet och engagemang.
Filmernas bildspråk är påfrestande i sin entonighet. De intervjuade talar antagligen till någon vid sidan om kameran och efter ett tag drabbas jag av känslan att de talar förbi mig rent fysiskt (och psykiskt).
Kanske skulle det ha varit mer övertygande om de hade vänt blicken direkt mot kameran. Då hade jag känt mig mer hemma i reklamens värld.
“Det finns inte en stavelse, inte ett kommatecken i de här kursplanerna som inte är vägda på guldvåg!”
Så säger min kollega Per Eliasson om de nya kursplanerna i en presentationsfilm från Skolverket. Det känns ganska tryggt. Jag är nyfiken på om han säger så även efter regeringens bearbetning av förslagen. Länk
Nu kastar jag mig ut i havet av informationsmaterial från Skolverket. Länk
I ett svar till folketinget skriver hälsoministern Bertel Haarder från borgerliga Venstre att sjukhusen i första hand ska se till anställda med slöja ersätts av annan personal om patienten så kräver. Om det inte går att ordna har patienten rätt att bli förflyttad med ambulans till ett annat sjukhus, skriver tidningen Politiken.
61% av de 568 läsare som har reagerat på artikeln säger sig ha blivit “glada”.
Tysta tankar 