Den svåraste övningen är att ta en hopbunden grupp genom en knut….
Monthly Archives: September 2010
Tillit – går det att träna?
Druvfingersvamp (?????) och teambuilding
Efter en vecka av bild, musik, drama och teambuilding i skogen börjar studenterna undra. Men böckerna då?
Kanske riskerar vi att skapa orimliga förväntningar på varierande undervisningsformer- men jag tror att de har fått en bra start på sina högskolestudier.
Och jag hittade druvfingersvamp (tror jag) i skogen!
– Hade jag ingen aning om…
Vuxna vet inte särskilt mycket om barns lekar och bilden av den idylliska barndomen hindrar oss från att se vad som händer bakom kulisserna. I dagens Sydsvenska presenteras en bok om barns maktlekar och samtidigt hålls en konferens i ämnet som ordnas av ALMAEuropa.
Några vanliga maktlekar:
- Nadish eller slavlek. En person utses till kung eller härskare och får bestämma vad de andra ska göra. Den som inte lyder blir slagen. Det är nästan alltid samma personer som är härskare respektive slavar.
- Svimningsleken, strypleken eller blackout. Lekar som går ut på att få en deltagare att svimma genom att strypa luftintaget.
- Ryckleken. En deltagare slänger fram en arm framför någon som passerar. Om den som passerar rycker till får han eller hon ett slag på överarmen.
- Gul bil eller boxdelivery. Om man ser en gul bil får man slå sin kompis på armen. Den som slår först slipper bli slagen.
Folkpartiets kanonförslag
Sydsvenskan bjuder på den generösa rubriken “FP vill lära unga att läsa böcker” och blåser därigenom liv i den periodvis avsomnade kanondebatten. Två skräckinjagande topplistor (barnens och lärarnas) presenteras över vilka böcker som skulle kunna ingå och jag värjer mig mot den här formen av ultrapopulism. Inte heller den samlade litteraturvetareliten torde erbjuda ett trovärdigt alternativ
Om vi ska återupprätta läraryrkets status måste det vara en rättighet att efter 4,5 års högskolestudier ha mandat att avgöra vilka böcker det är som barnen behöver för att uppnå målen i ämnet svenska. Det handlar om professionalitet och yrkesstolthet.
Och att möta barnen där de är.
En medgångssupporters bekännelse
Skolans värdegrund ställer krav på oss. “Allas lika värde” är en väldigt storslagen paroll och de flesta av oss försöker bryta ner det till en vardaglig nivå och mer gripbara regler som till exempel: “Var en god kamrat”.
Idag tänkte jag skriva om mitt förhållande till Malmö FF. Efter några år av lidande ligger vi äntligen högst i tabellen och mitt fotbollsintresse vaknar. Jag inser att jag hör till den föraktliga skaran medgångssupportrar som gärna vill vara med i de framgångsrika stunderna, men inte har tillräcklig uthållighet när motgångarna kommer.
Den 15/9 möter MFF Helsinborg i en tidig seriefinal och vi har biljetter.

Som jag ser det...
Skolfronts valdebatt – nickedockornas paradis
Jag har svårt att lyssna på partiledarna. De nickar salvelsefullt åt sina kamrater i de olika blocken.
Programledaren kämpar för att hitta olikheter mellan och inom blocken
Nick.
Nick, nick.
Nick, nick, nick…
Smart som en råka?
Vi diskuterar ofta kunskap och olika definitioner av intelligens eller kompetens. Vad vill vi att barn ska kunna och vad är skolans uppgift?
Ibland blir det väldigt ideologiskt och vi glömmer bort att det till sist är kunskaper som ska användas i något sammanhang. Den evolutionära aspekten (Hej, hej Anders) är att säkra artens överlevnad och då kanske vi måste fundera över vad det är för egenskaper vi tror är möjliga att utveckla.
I Sydsvenskan diskuteras forskning om råkors intelligens och jag blir inspirerad av de här teorierna.
Fem saker som råkor gör och som visar att de är smarta:
1. Använder hjälpmedel. En råka kommer inte åt mat som flyter på vatten nere i en behållare. Då fyller råkan på med stenar så att vattennivån stiger och den kommer åt maten. Råkan väljer stora stenar så att arbetet går fort.
2. Tillverkar verktyg. De böjer till exempel till en ståltråd så att den kan användas för att fiska upp mat.
3. Luras om det behövs. Om någon ser var de ska gömma mat så låtsas de bara att de gömmer maten där. Och väljer sedan ett annat ställe.
4. Samarbetar. De drar – samtidigt – i ett snöre för att komma åt en belöning. Sedan delar de på belöningen. (Det gör inte schimpanser efter att ha hjälpts åt att komma åt maten, den som får tag på maten behåller den.)
5. Tröstar varandra. Råkor lever i livslånga par och om någon av dem bråkar med en annan råka så kommer deras partner efteråt och ger tröst.
Särskilt punkt fyra tror jag är en stor utmaning i skolans värld.
Docent Månsson
Jag missade Annika Månssons docentföreläsning (jag har faktiskt lektioner ibland!), men förstod av docentnämndens ordförandes beskrivning att det gick bra och att de nu överlämnar åt rektor att fatta beslutet. (Länk för den som verkligen är intresserad av de formella turerna kring utnämningen)
Vi andra gläds med Annika och hoppas att hennes (och Ann-Christine Vallberg Roths) viktiga forskning om individuella utvecklingsplaner i förskolan får många läsare!
Individuella utvecklingsplaner för yngre barn i ett kritiskt ämnesdidaktiskt perspektiv
Kön och genus – genus och kön
De flesta barn föds med ett definierat biologiskt kön. Sedan börjar kampen om den sociala konstruktion vi kallar genus. Populärt uttryckt handlar det om att “göra” kön eller att konstruera en identitet som är begriplig för oss själva och omvärlden.
Idag finns det ingen enkel väg och starka krafter slåss om tolkningsföreträdet. Å ena sidan deklarerar genusvetarna betydelsen av att förklara krig mot de förtryckande könsrollerna som tvingar in oss i stereotypier. De kämpar för rätten att slippa göra kön.
Å andra sidan finns de som menar att barnets väg mot vuxenlivet innehåller en rad experiment med positioner och då ingår rätten att få göra kön som en del av de förhandlingar som vi konstruerar oss genom.
I dagens Sydsvenska möter vi en förälder som avgjort hör till den första kategorin. Barnet Vide ska uppfostras könsneutralt och nu söker mamman likasinnade för att starta en förskola utan könsroller. (Länk till artikel)
Genusvetaren Kristina Hultberg är milt avvaktande (Länk). Det finns hopp för genuspedagogiken.







