Attackdykaren dyker upp igen

Jag har tidigare kritiserat Malmös starke man för att försöka styra skolans arbete med klumpiga metoder:

Länk

Debatten i kommentarsfältet kom delvis att handla mer om personen Reepalu och hans arbete i SKL än den principiella frågan om “rektors rätt att leda arbetet”.

Ilmar Reepalu får idag hård kritik för sina utspel om betygsättning av lärare. Fack, forskare och rektorer sågar förslaget brutalt. (länk).

På ledarplats tar  man chansen (länk) och utbrister förnumstigt:

“Enögdhet för inte skoldebatten framåt.”

Kanske är det en liten tröst att han han på Ladbrokes är spelad som fjärdefavorit när det gäller vem som tar över efter Mona Sahlin?

Länk

Till sist fastnade jag också

Oräkneliga äro de som rekommenderat “The wire”. Efter tio avsnitt börjar jag ana vad är som griper tag. Jag kan inte riktigt sätta ord på det men inser att svenska polisserier har mycket att lära.

En recension av Widerbergs “mannen på talet” sa ungefär så här: “den första svenska filmen där biljakterna inte ser ut som fickparkeringar”.

The Wire har flyttat kartan för polisserier – och jag har tre osedda säsonger kvar!

Den gamle attackdykaren går på djupet

Jag står och fumlar med röstsedlar och röstkort. Det vore skönt att få det gjort innan vansinnet bryter ut på allvar. Samtidigt vill jag inte  gärna ångra mig på valdagen.

Ilmar Reepalu har gjort mycket för Malmö och högskolan. Han har bestämda åsikter om det mesta och är ofta mycket kunnig i breda frågor. Dock inte skolan. Socialdemokraternas starke man har inte gett upp hoppet om att kontrollera skolan med hjälp av elevenkäter:

Länk

Det här förslaget har jag skrivit om tidigare och  jag har inte ändrat ståndpunkt. (Länk) Kommunalrådet har inte förstått att det är rektor som ansvarar för undervisningen och därför också bör välja utvärderingsmetoder och lönesättningsmodeller utifrån den verksamheten.

Till min förvåning håller jag i stort sett med Björklund som i samma tidning kraftfullt och vältaligt kritiserar Reepalu.  Man ska inte rösta i förtid.

Länk

Det regnar in i Turning Torso

Sydnytt rapporterar om översvämning och stängda tvättstugor – men vinkällaren fungerar.

Jag funderar över Fredrik Gerttens underbara film Sossen, arkitekten och det skruvade huset som skildrar mötet mellan stjärnarkitekten Calatrava och de skånska byggarna. När de undrar över konstruktionen och vill ha besked om mått och dimensioner börjar Calatrava prata om konst och säger med bekymrad röst:
– Nu tycker jag det blev dålig stämning här…

Se filmen! (Och nu undrar väl någon om detta inlägg verkligen har med skolan att göra….)

Min begränsade visualiseringsförmåga

This slideshow requires JavaScript.

Jag borde ha insett att den här dagen skulle komma. Plötsligt fylls högskolan av nya studenter. I ljusgården slåss fack, kår och andra organisationer om uppmärksamheten. Rektor hälsar välkomna i den stora salen. Informatören Torbjörn Bodin ordnar kön till gratisfalafeln. På baksidan lunchträngs vi på de nya solvarma betongblocken längs kajen.

Jag drar mig tillbaka och studerar kurslitteraturen och funderar över min roll som kursledare. Två vägar är möjliga. Den enklaste är att låtsas som om vi har full kontroll och att studenterna tryggt kan luta sig tillbaka och njuta av sin studietid.  Antagligen är det ärligare att förbereda studenterna på att de just har börjat en krävande utbildning som inte erbjuder några enkla svar och att förvirring är ett naturligt tillstånd i skolans värld.

Kursen heter Att bli lärare och frågan är:
– Hur blir man det?

“Visa mig var du bor…

…och jag ska säga vilket parti du röstar på!”

Den här svajiga tesen illustreras i en artikelserie i Sydsvenskan. Länk Även om vi riskerar att halka ner i determinism finns det all anledning att stanna upp och fundera över den segregerade staden Malmö. Hur påverkas våra politiska sympatier av bostadsmiljö, utbildningsnivå, inkomst och andra hårda faktorer som går att beskriva med hjälp av statistik?

Snart ska våra studenter undersöka barns uppväxtvillkor och fundera över skolans funktion i olika miljöer. Jag önskar att de griper sig an uppgiften som både journalister och vetenskapsmän. Dessutom hoppas jag att de lär sig att skilja mellan äpplen och päron i statistikens värld.