Intagningsprov till kommunal förskola i New York

För oss som demonstrerade mot USA:s krig i Vietnam kommer det alltid finnas ett lite grumligt stänk av anti-amerikanism i botten av vår världsbild. Samtidigt är vi uppfödda med amerikansk kultur och jag skulle nog beskriva mig som ohjälpligt kluven i förhållande till det stora landet i väst.

Jag håller på att ramla av solstolen när jag lyssnar på ett reportage i Studio Ett om situationen för barnfamiljer i New York. De privata skolorna är svindyra, men det finns en genväg för ambitiösa föräldrar som vill sina barns bästa. De privata företagen förbereder fyraåringar inför antagningsproven till de bästa kommunala förskolorna skär guld och debiterar uppåt 1000:- i timmen. Medelklassföräldrarna skyr inga medel när det gäller att se till de egna barnens intressen.

Suck.

I Sverige tror vi att staten skapar rättvisa genom att uppmuntra friskolor.

Länk till Studio Ett

Livet är ett stort prov?

Livet är ett stort prov?

Var får du allt ifrån?

Att hålla på med bloggeri innebär en form av lättsinnigt arbete. Vad ska jag skriva om? Vad vill folk läsa? Måste jag ha ett budskap eller i alla fall en poäng? Varför skulle någon vettig människa vara intresserad av mina tankar?

Lars Ekborgs utskällning av Beppe Wolgers sätter allt på sin spets. Vad är det här med kreativitet egentligen?

Beppe Wolgers – Ridåöverhalningen

– Dra ner byxorna och visa talangen!

Kanske blir svärtan en aning mer uthärdlig när man vet att det är Beppe själv som skrivit texten?

Om att bli sedd

Vi diskuterar mål och skolprestationer, metoder och ansvarsfördelning. Det känns tryggt att beskriva uppdraget och inför terminsstarten tror jag att en hel del kolleger kommer att försöka prata sig samman inför mötet med eleverna om vad de ska uppnå. Här kommer inte knusslas med tydlighet och kravnivåer.

Bakom den här blanka fasaden av rationalitet finns en annan verklighet. Rädda barn och lärare som vill bli sedda en kort sekund utan att känna skräck.

Olle Adolphson beskriver det minsta djurets vardag med hjälp av Beppe Wolgers text:
Olle Adolphson – Okända Djur

Det minsta djur som funnits var så litet,
så magert och så tunt och ruskigt slitet.
Det var en fnill, som som var så svår att finna,
att en bacill kunde be den försvinna.
Han var så liten att hans huvud värkte,
men glad ändå om någon honom märkte

Någon har haft roligt med Photoshop:

Jag undrar över vem som spelar det väldigt ostyriga pianot?

Inspirerad åker jag till kyrkan i Ravlunda och letar reda på Olle Adolphsons gravsten omgiven av lavendel.

“…den mest komplicerade karaktären i modern teve”

Anna Hellsten (länk) är ungefär lika fascinerad av Man men som jag. Skillnaden är att hon har tillgång till de nya avsnitten från fjärde säsongen och jag sitter i en sommarstuga med boxen.

Teasern inför säsong fyra.

Männen kämpar på och är väl som män är mest – även om reklambyråmiljön i New York förstärker en del traditionella manliga mönster. Visst är det en provkarta på intressanta karaktärer, men seriens verkliga huvudperson är Don Drapers ständigt bedragna frustrerade hemmafru.

Själv blir jag alltmer fascinerad av January Jones frustrerade figur Betty (bilden). Vid fjärde säsongens start är hon mer martyrbenägen än någonsin, och så frostig mot sina barn att man bokstavligen ryser. Hennes nya svärmor klagar: ”Those children are terrified of her. She’s a silly woman”. Dum är hon inte, men svårgripbar: närmast omöjlig att ta till sitt hjärta hur genuint synd det än är om henne. Vad gäller skaparen Matt Weiner kan jag inte bestämma mig för om han bara hatar välsituerade och lågstimulerade hemmafruar eller faktiskt skrivit den mest komplicerade karaktären i modern tv.

Mer biologi – sju former av jungfrufödsel?

Jag vandrar på den röde grevens ägor och njuter av de välskötta skogarna. När jag är som längst från civilisationen stannar en bil på grusvägen och en bekymrad skogsförvaltare går ut och tittar på en förvånansvärt ljus och gles granskog.

Han skakar på huvudet och berättar för oss fåkunniga:
– Det är hårt för träden nu. Antagligen är det sköldlössen som har förökat sig i värmen och de gamla granarna är kraftigt försvagade. De är knappt 50 år gamla och vi hade inte tänkt avverka dem nu!

Jag går hem och googlar sköldlöss som är en fara jag inte reflekterat över tidigare. Jag inser att det är en stor insektsfamilj med en bred repetoar av fortbildningsknep:

Sköldlösshonorna bevarar i motsats till de flesta halvvingar sin larvform som könsmogna. Adulta hanar har vingar, men äter aldrig och dör inom en eller två dagar. Fortplantningssystemt varierar stort mellan arterna i gruppen och omfattar båda hermafroditer och sju former av partenogenes (jungfrufödelse).

Vägen till jämställdhet är lång inom djurens värld.

Vad är det som saknas i bilden?

Anna Hellsten rekommenderar en text av Heather Havrilesky inför den fjärde säsongen av Mad men. Länk

This is the genius of “Mad Men,” its dramatic reenactment of the disconnect between the dream of dashing heroes and their beautiful wives, living in style among adorable, adoring children, and the much messier reality of struggling to play a predetermined role without an organic relationship to your surroundings or to yourself. We’re drawn to “Mad Men” week after week because each and every episode asks us, What’s missing from this pretty picture?

Svaret är ingen överraskning och frågeställningen har inte åldrats märkbart sedan slutet på 50-talet.

What’s missing on both a personal and a broader scale is empathy, of course — embodied most gruesomely in the lawn mower accident last season, but also wrapped up in the sharp edicts Don and Betty issue to their children, in the distracted insults Don aims at Peggy, in the self-involved funk of Joan’s doctor fiancé, in the cruelty that springs from Pete’s existential desperation. While “Mad Men’s” detractors often decry the empty sheen of it all, claiming that it has no soul, clearly that’s the point. The American dream itself is a carefully packaged, soulless affair.

Slutorden är nattsvarta:

In show creator Matthew Weiner’s telling, the birth of the advertising age coincides directly with the birth of our discontent as a nation — and what got lost in the hustle was our souls.

Vad är det som saknas?

Vad är det som saknas?

När målen skymmer sikten

De flesta tycks trivas väldigt bra med målstyrning. Tydliga och utvärderingsbara mål ger riktning åt arbetet och känslan av att det finns en gemensam plan är delvis berusande. Vi vet vart vi är på väg och vi vet när vi är framme. Alla är glada.

Ändå har jag ofta en smygande misstanke om att de här målen är en kuliss och att det verkligt spännande händer bakom dem.

Idag är jag mållös.

För några få dollar mer

Jag har en vemodig stund och då duger bara Ennio Morricone.

La Resa Dei Conti (Paying Off Scores)

Den storslagna och ödesmättade musiken blåser upp känslorna. Snart reser jag mig upp och  vandrar mot solnedgången. Jag är i kontakt med min inre Clint. Nu ska jag bara leta reda på en  snygg poncho och röja upp i en skolvärld fylld av ekonomiska orättvisor.

Den svenska modellen – nu tyvärr på export

England är på väg att införa friskolor efter svenskt mönster. Nu oroar sig många för ökade klassklyftor.

Länk till the Guardian

Plans to create hundreds of Swedish-style free schools in England will prove a costly experiment and risk increasing racial and social segregation as middle-class parents pull their children out of comprehensives, according to a major study.

The research by a leading academic also warned that the flagship Tory policy to transform the country’s schools would bring little or no improvement in pupils’ results but would lead to a “significant increase” in public spending.

Skuggutbildningsminister  Balls talar om “social apartheid”. Det är starka ord i ett land med stora erfarenheter av kolonialism och klassklyftor.

Inte oväntat tror en talesman förutbildningministeriet att allt kommer att bli jättebra och hänvisar till USA och framgångarna i Sverige:

“President Obama supports free schools in America because they have benefited the least well off the most and the evidence from Sweden shows that they raise standards for all.”

Allt var bättre förr!

Allt var bättre förr!

Gåtan Finland

Utbildning som strid

Utbildning som strid

De flesta skoldebattörer tvingas förr eller senare ta ställning till fenomenet Finland. Många inspireras av lärarnas höga status och elevernas goda prestationer – andra förfäras av traditionellt arbetssätt och statisk organisation.

Merete Mazzarella referera en internationell studie i dagens Sydsvenska (ingen länk än) och de finska  barnen beskrivs som lärda men likgiltiga när det gäller frågor som rör samhälle och politik. Hon ställer allvarliga frågor :

Hur ska ett sådant resultat förstås? Är det för att ungdomarna inte tror att de har möjlighet att påveka samhällsutvecklingen? Är det för att det finländska samhället som sådant ter sig så ospännande? Är det just därför att samhällskunskap är något som lärs ut i skolorna som det har blivit ett skolämne bland många andra, något abstrakt att vara duktig på så länge man kan betygsättas men samtidigt något osexigt som omöjligt kan intressera en personligen?

En annan paradox tycks vara att unga miljömedvetna människor samtidigt vet väldigt lite om naturen. När jag som handledare fick lärarstudenter som inte kunde skilja mellan gran och björk, men visste allt om försurning och fotosyntes – då blev jag bekymrad.

Jag får nog leta reda på den här icke namngivna studien!