Min lille vän (83) funderar på att börja twittra

Vi lyssnar på Filosofiska rummet om Blaise Pascal som kallas “den förste twittraren”.

Länk

Anders Mildner talar om viktent av att kunna sitta stilla i ett rum och Charlotte Emt funderar över vårt behov av bekräftelse utifrån 1600-talsfilosofens tankar. Han verkade strö oneliners omkring sig och det är osannolikt att han behöll dem för sig själv under sin livstid. Om han levt idag tror jag också att han haft många följare på Twitter.

“Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte känner”

Min lille vän funderar på att börja twittra. 140 tecken – begränsning befriar.

Min lille vän och potentiella följare

Min lille vän och potentiella följare

Fler bilder på min lille vän

Om staten skötte skolan…

…tror många att det skulle bli mer rättvist. Frågan är om det dessutom skulle vara en effektiv förvaltningsform med utrymme för brukarinflytande?

Familjen går och väntar på ett körkortsstillstånd från Transportstyrelsen som tog över denna hantering den 1/1 2010. Nu har vi väntat i fyra månader och jag hör historier om andra som väntat ännu längre.

Men rättvist är det – lika dåligt för alla.

Lärarutbildningen och de “digitala infödingarna”

Kristina Alexandersson föreslår att vi ska sluta använda begreppet “digitala infödingar”.

Länk

Jag tror hon har en viktig poäng. Genom att beskriva digitalt kompetenta ungdomar som infödingar exotiserar vi dem – och skapar samtidigt en ursäkt för den egna inkompetensen.
– Det är ju lätt för dem, de är ju födda med datorer…

Vi som inte är infödingar tilldelar oss rollen av “turister” och det blir problematiskt om turisterna ska värdera “infödingarnas” prestationer utifrån våra värderingar. Jag tror att det skulle kunna kallas “etnocentrism” eller i värsta fall “kolonialism”.

Till hösten planerar Lärarutbildningen en massiv fortbildningsinsats för att höja lärarnas digitala kompetens. Då duger inga ursäkter. Den nya lärarutbildningen skulle i Frankes utredning både  “genomsyras och pläglas” av IKT-perspektivet. Kanske är den aningen klumpiga meningen det klokaste i hela utredningen?

Onödigt roligt svenskalärarpris

Jag läser Sydsvenskans nätupplaga och språkpolisen i mig får sitt lystmäte

I måndags fick Ann-Marie du Plessis ett brev från Peter Englund innehållande ett pris för sina insatser som svenskalärare och 50 000 kronor.

Jag gratulerar Ann-Marie och beklagar att ett förargligt språkfel förstör den intressanta artikel.

Svenskaämnet är värt att försvara…

Länk till en förhoppningsvis rättad text

Uppdatering: Wopps! SAOL godkänner även svenskalärare för vardagligt bruk. Jag känner mig gammal.

Kan vi lita på Peter Englund?

Kan vi lita på Peter Englund?

Only in Lund?

Sydsvenskan fortsätter att gräva i de lundensiska akademikernas påhittade meriter.

1, 2, 3

Ett försök att förklara det lättsinniga förhållandet är att skylla på konkurrensen.

Sanningen är att det finns få arbetsplatser med så hård konkurrens. Anställningstryggheten är för många forskare minimal, status- och meritjakten institutionaliserad. Du må vara världsledande expert i ditt ämne. Men säkrar du inte pengar till dina projekt sitter du löst.

I en sådan situation är jämförandet och pengasökandet vardag. Och med rätt resumé är framtiden tryggad. Med svaga meriter väntar ett vikariat som kemilärare i Sjöbo.

Rektor Per Ericsson och Vetenskapsrådets generaldirektör Per Omling verkar måttligt bekymrade. Ur mitt lärarperspektiv är detta en aning omskakande. När vi försöker förklara vikten av vetenskaplighet för nya studenterna är det just hederligheten och vikten av korrekta referenser som ställs i centrum.

Rektor förklarar:
– Jag brukar skoja om att drivkraften inom näringslivet är girighet och drivkraften inom akademin är fåfänga.

Högskolelagens formuleringar om “vetenskapligt kompetenta personer” kanske borde byggas ut med någon form av moralisk dimension?

Hur kan jag skriva om detta utan att förstärka den historiska rivaliteten mellan Malmö och Lund? Eller framstå som akademikerfientlig?

Det går nog inte.

Vi som vill upp?

Vi som vill upp?

Inramningens betydelse

Vi blir inte bra i fullständig frihet. Varje aktivitet behöver ett sammanhang och människan mår bäst i någon form av begränsning.

Men om ramen är vacker, stranden lång, horisonten oändlig och vänskapen god – då är det lättare att stå ut med förlusten av frihet. Om den nu har funnits i en avlägsen paradisisk barndom.

Jag behöver fundera vidare över det här med inramningens betydelse. Vi konstruerar en ny lärarutbildning med hög grad av styrning och jag borde lära mig att tycka om det – i överlevnadssyfte.

Johnny Cash – Paradise (för de sentimentala själarna)

Miles Davis – Birds Of Paradise (för de sökande själarna)

Jag har varit på läger

Ibland tycker jag väldigt mycket om mitt jobb. Tyvärr sammanfaller dessa tillfällena ofta med att jag har gjort någonting ovanligt praktiskt utanför huset.

Dagens äventyr i skogarna norr om Frostavallen är en sådan händelse som får mig att fundera över vad en lärarutbildning egentligen är. På högskolan är rollerna tydliga och utrymmet för förändringar begränsat. Det mesta är ganska förutsägbart: kursplan, undervisning, examination – ibland med försök till annorlunda arbetsformer, men till sist vet de flesta vad det går ut på och vem som behärskar konsten att läsa av lärarnas förväntningar.

I skogen träder andra mönster och individer fram. Vi borde åka på läger oftare – med alla studenter. Det är nyttigt att gå lite lagom vilse tillsammans.

Kanske är detta ett typiskt exempel på “bristande högskolemässighet”?

Rekordhögt antal manliga sökande till förskollärarprogrammet!

Friluftslinjen har nästan 50% manliga sökande och total är 19,5% av de 400 sökande till förskollärarprogrammet män.

Ni tror väl inte att detta händer i Sverige? Här har Delegationen för jämställdhet i förskolan slagit fast att pedagogens kön inte är betydelsefullt och att enstaka män riskerar att förstärka könsstereotypier. Därför har rekryteringsarbetet ställts in och de få män som börjar på utbildningen riskerar snabbt att marginaliseras.

Nej, siffrorna kommer från förskollärarutbildningen vid Drottning Maudes minne i Trondheim. I Norge bedrivs sedan länge ett väldigt spännande arbete för att bryta traditionella könsmönster vid yrkesval och de nätverk som finns för utbildade manliga förskollärare spelar en aktiv roll i rekryterings- och inskolningsarbetet.

Länk till Norge!

Good enough

Den spännande studentbloggen Sökaren skriver om ett bedömningssystem där studenten uppmanas att försöka vara lagom bra och pricka in en trea på den femgradiga skalan.

Länk

Det skulle jag vilja pröva. Många duktiga studenter skulle behöva träna på att inte vara alltför angelägna om att upplylla lärarens förväntningar in i minsta detalj.

Tre är lagom

Tre är lagom

Bären varandras bördor

Alla vet att läraryrket ofta är ett ensamt yrke där du ibland måste våga ta snabba beslut utan att rådfråga kolleger.

Jag tror inte att lika många förstår betydelsen av att kunna ge och ta emot hjälp från kolleger och vikten av att vårda relationerna inom ett arbetslag.

Här bär rektorn från Blekinge en lärarutbildare från Malmö över klammerbäckens mynning. Det tycker jag är väldigt vackert!

Tack Bertil! (Ann-Sofie tog bilden!)