Vi bor ganska när Monumentet över Earl Grey som uppfördes 1838. Jag är fascinerad över ett folk som uppför ett minnsemärke över mannen som smaksatte the med med citrusoljan bergamott. Så gott är det inte.
Samtidigt måste man beundra de här människornas påhittighet när det gäller att förgylla vardagen och deras uppfattning om vad en “flash mob” egentligen är tycker jag är befriande oglamourös.
Min vän Mikael har sprungit längs Hadrianus mur (länk till Mikaels blogg), men jag valde en lugnare variant och gick till Great North Museum (länk) och inhämtade nödvändig information om muren som är 72 miles och löper från kust till kust i norra England.
Bild: Mikael Björk
Det är ett märkligt lågt byggnadsverk och det är svårt att förstå dess strategiska värde. Det började byggas 122 efter Kristus och det finns olika teorier om varför det uppfördes. En möjlighet är att befälhavaren upptäckte att soldaterna hade tråkigt och att bristen på meningsfulla arbetsuppgifter skapade disciplinära svårigheter. Jag tänker på skolans värld och undrar om det inte fanns blindkartor på den tiden? Då hade soldaterna kunnat fylla i sådana istället och sluppit bygga en meningslös, men vacker, mur.
En annan tolkning är att det egentligen var gudarna som ville ha muren och den ende som förstod gudarnas vilja var kejsaren. Då var liksom den diskussionen över innan den börjat. Behöver jag dra en parallell till utbildningsministern och Sigbrit Franke? Låt oss bygga en ny lärarutbildning!
Idag har jag ätit orientalisk lunchbuffé. Det kostade 6 pund och var väldigt gott och mycket. Måltiden fördunklades en aning av det hotfulla anslaget
Jag funderar över om det finns något liknande i Sverige? På Café Annorlunda vid Stenshuvud står det i och för sig att man inte får stoppa ner kakor i väskan…
Det är varmt i Newcastle och jag fotograferar en affisch med ett bekant namn.
Neil Tennant, Mark Knopfler och Eric Burdon har jag inte hittat några spår av än.
Jag är fortfarande på gott humör efter konsthallsbesöket och på vägen hem hittar jag lite användbara prylar.
Förstora!
Just nu befinner jag mig i en antiintellektuell fas och behöver inte ta ställning till teoriers om olika utvecklingszoners betydelse. Dessutom använde aldrig Vygotskij begreppet “scaffolding”. Läs mer.
Det verkar spännande att konstruera byggnadsställningar. Snart ska jag undervisa på engelska och då kommer jag att behöva varje tänkbar stödstruktur.
Jag är installerad i Newcastle och hunnit gå en promenad ner mot floden. På andra sidan tronar det det mäktiga konserthuset.
Vi vandrar upp mot S.t James park och puben The Strawberry som är Newcastlefansens träffpunkt.
Länk på egen risk. Fotbollssäsongen är över. Ölsäsongen har bara börjat och jag prövar (heter det “provar”?) Wylam. (Länk till bryggeriet).
Jag funderar över det osannolika i att en svensk fotbollspub skulle heta “Jordgubben”. Sådana namn är reserverade för förskoleavdelningar. Den engelska manligheten följer inte enkla kategoriseringar.
I morgon ska vi leta efter en pub med ännu mesigare namn. Det lär finnas ett ställe som heter “Vitsippan” som har väldigt god öl…
Ungefär så säger Arne Melberg i Filosofiska rummet om “Montaigne – en tidig bloggare” (Länk)
När jag läste litteraturvetenskap 1974 var Melberg en del av de unga farliga intellektuella som hotade den gamla litteraturhistoriska traditionen med nya franska och filosofiska perspektiv. Hans texter om Lars Ahlin var snåriga och vi brottades med att förstå dekonstruktionen av författarrollen som gjorde läsningen dubbelbottnad. Våra lärare talade föraktfullt om “kejsarens nya kläder” och jag förstod nog inte riktigt vad de bråkade om.
Nu påstår Melberg något som vid första anblick verkar banalt “De som klagar på bloggen som form är inte bloggare” – men när jag funderar vidare kanske inte är så enkelt. De som fördömer bloggenren gör det ofta från ett formalistiskt utifrånperspektiv. En texts värde kan inte enbart bedömas utifrån läsarens aspekt och det finns ingen given kvalitet i själva texten som går att värdera utifrån neutrala kriterier. Det är graden av autenticitet som gör bloggformen spännande och traditionen av att skriva självreflekterande har djupa rötter i 1500-talets Italien.
Det är svårt att tänka sig en blogg utan avsändare eller med “allvetande” berättarröst. Även anonyma bloggar bärs upp av det som vi lite mystiskt kallar “en röst”.
Montaigne lever
Jag försöker översätta till en annan genre. De som förfasar sig över bloggarnas privata karaktär bär sig åt ungefär som en tonåring som tror sig veta vad sex är utifrån de kunskaper som går att inhämta via porr. Ur detta perspektiv verkar det vara en ganska meningslös och ibland till och med motbjudande syssla. Min poäng är:
– Det är roligare att vara med än att se på!
Jag är i staden och det känns ovant. Konsthallen är en lagom utflykt och just nu visas en spännande utställning i den alltid vackra lokalen.
Från hemsidan
PASCALE MARTHINE TAYOU
22 maj – 22 augusti 2010
Pascale Marthine Tayou (*1967, Kamerun) arbetar med skulpturer och storskaliga installationer både i det offentliga rummet och på konstinstitutioner. Hans verk är gjorda av återvunnet material, såsom trä, plast, metall, pappersbitar och glas. Tayou använder även målningar och filmer för att skapa sina komplexa installationer.
Det låter inte så upphetsande men för barnen och oss andra är det en utställning som väcker leklust och en starkt vilja att pilla. Personalen kämpar förgäves och jag tror konstnären skulle nicka uppmuntrande mot oss som smygkänner på stammar och krittavlor.
Det afrikanska blandas med moderna uttryck. Jag vill gå dit igen med barn och studenter.
Så här tänker jag mig konsten på Moderna museet på sextitalet.
Missa inte Spanarna (Länk)!
Kanske går det att se Hallbergs spaning (han är sist i programmet) som ett inlägg i debatten om statens förmåga att garantera kvalitet – annars kan man bara njuta av formuleringskonsten och se paralleller till annan pompös aktivitet i samhället. Roligare än så här blir det inte i min radio.
Jag läser Karin Thunbergs intervju med Victoria och Daniel i Svd.
(Länk)
Könsroller och jämställdhet är ett givet tema:
Daniel: Jag har vuxit upp i en familj med total jämställdhet, det där att pappor ska bestämma känner jag inte alls igen. För mig är det inget problem att gå ett, två eller tio steg bakom Victoria – och ändå ha kvar min självkänsla. Så är det bara. Och se på drottningen, vilket fantastiskt arbete hon gjort i alla år genom att stötta kungen.
Men att hon som kvinna stöttar en man uppfattas bevisligen som mindre anmärkningsvärt…
Daniel Westling avbryter:
–Vår generation resonerar inte så. Jag med min bakgrund känner många näringslivsmän för vilka det inte räcker att vara fantastiska män och prestera på jobbet. De måste också ta ansvar hemma, annars funkar det inte.
En del menar att det kungliga bröllopet förstärker könsroller och feodala livsmönster.
Så behöver det inte alls bli! Jag tror att Victoria och Daniel planerar en överraskning.
Tysta tankar 