I dag åker Mikael och jag hem från Newcastle. Vi kommer nog att sakna helt olika saker. Min kropp behöver inte fler köpcentrum och Fenwick, Grainge, Hendon och alla de andra shoppingställena är lika tröttande här som hemma. Men det är ofta vackra byggnader och en del släpper även in dagsljus!
Per Myrberg – Fritiof i Arkadien
Anders Mildner ställer två besvärliga frågor. (länk)
1) Vad hade hänt om vi klarat av att förändra siffrorna? Med samhället, med oss?
2) Vad kan vi göra för att förändra?
Det känns inte som om han tänker nöja sig med de vanliga cyniska svaren.
The Paul Butterfield Blues Band – You Can Run But You Can’t Hide
Solomon Burke – You Can Run But You Can’t Hide
Läs mer : länk
Det är uppochnervända världen. Här i England pratar politikerna om Sverige som ett antibyråkratiskt föredöme och just i dagarna skickar utbildningsdepartementet brev till skolledare vid framgångsrika skolor och uppmuntrar dem att bilda “akademier”. Då slipper de detaljerade kursplaner, metodinstruktioner, timplaner och inspektioner och får i stället flyga fritt. Det blir liksom en belöning för att de visat sig framgångsrika eller “outstanding”.
Inspirationen kommer delvis från de svenska friskolorna och lärarutbildare jag pratar med är bekymrade över att privata krafter ska kapa åt sig godbitarna och lämna kvar övriga skolorna i den deprimerande detaljkontrollens misär i någon form av karikerad byråkrati.
I Sverige tycks många fortfarande tro att det är genom kontroll och styrning som rättvisa och likvärdighet ska uppnås. England är på väg åt andra hållet – men samtidigt romantiserar den nya regeringen privata alternativ och demoniserar den kommunala nivån.
Jan Thavenius beskriver det från en annan vinkel: Länk
Mer engelsk utbildningspolitik:
Förstora bilden!
Staden delas av floden Tyne. På den södra sidan i Gateshead ligger Konsthallen The Baltic (med Sune Nordgren som f.d. chef) och det nya konserthuset. Jag räknar till sex broar av skiftande storlek och ålder. Kanske är broar ett av civilisationens viktigaste framsteg – vi måste kunna nå varandra för att utvecklas och en bro är en vacker symbol för denna vilja.
I bakgrunden skymtar Millenium bridge som är ett äventyr i sig.
Jag har haft workshops med lärarstudenter från Nortumbria university och gjort historier tillsammans med dem. Under mottot “begränsning befriar” har de fått i uppgift att:
1) Välja en bild av sig själv (eller ta en ny med webkameran)
2) Manipulera den två gånger med hjälp av http://photofunia.com. Det finns massor av färdiga bakgrunder och mallar.
3) Dessa två bilder är start- och slutpunkt för berättelsen. Använd 100 ord för att binda samman dem.
4) Registrera en blogg och publicera din historia där.
5) Länka till http://limitationliberation.wordpress.com/
6) Kommentera dina kamraters berättelser.
Jag trodde det skulle bli tekniska problem, men de flesta studenter registrerar bloggar och laddar upp filer med lätt hand. Betydligt svårare var det att välja en bild av sig själv. Trots att de hade tillgång till webkamera valde de flesta att hämta bilder på Facebook och nu vet jag hur ett typiskt bildarkiv ser ut för en 20-årig Newcastleflicka. Det är väldigt mänga puss- och krambilder. Inte så många rena porträtt.
Förhoppningsvis har de lärt sig något. Jag har funderat mycket över hur man balanserar allvar och lek. Det finns en uppenbar risk i att det tekniska tar över, samtidigt som jag gillar tanken på att berättelsen växer ur de manipulerade bilderna. Det blir mindre pretentiös så och allt är på låtsas. En annan gång vill jag jobba mer med berättarstruktur och reception. Nu ligger fokus på produktion under två timmar.
Prova gärna tekniken och länka hit om du blir nöjd med din berättelse. Särskilt kul skulle det vara om någon ville göra det här med barn. En stor fördel med metoden är att inga program behöver installeras – all sker på nätet. Jag tror inte på datorutbildning där skolorna behöver köpa ny utrustning eller program.
Beth håller ihop hela International Conference week och lägger ner ett stort arbete på att få det hela att fungera. Veckan innan jag skulle komma presenterade jag mitt upplägg och skickade ett smakprov med en diskret fråga om hon kände igen någon av personerna på bilden. Idag berättade Beth att hon hade varit väldigt undrande över varför jag skickat ett bröllopsfoto på mig själv. Samtidigt var hon en aning bekymrad över den manhaftiga bruden – men vi svenskar är ju så frigjorda…
Jag inser att Daniel och Victoria inte är jättekända i England. Än.
Jag och min nya fru?
Jag är i ett England som pendlar mellan att hylla sina hjältar från det som kallas Undret i Dunkerque och försöken att skapa en värdig tillvaro för de krigskadade soldaterna från Afghanistan och Irak. Idag är det 70 år sedan lokalbefolkningen gav sig av med sina små båtar för att undsätta de 300.000 soldaterna från den belgiska kusten och minnet av den gemensamma ansträngningen vårdas ömt. Kanske var det sista gången i historien som vanligt folk verkligen kunde hjälpa till i ett krig. Idag verkar det mesta ske på en annan nivå.
Kanske är det också nödvändigt att ta stöd från historien för att skapa en romantik kring de nya invaliderna och på så sätt legitimera de pågående krigsinsatserna. Den engelska flaggan dyker upp på oväntade ställen och stämningen vibrerar av patriotism. En av ministrarna talar i parlamentet och slår med eftertryck fast:
– Jag är säker på att alla här inne till varje pris vill trygga våra skadade krighjältars framtid och ekonomi!
Från församlingen hörs ett samfällt:
– Oh, yes!
Denna form av retorik och ljudlig acklamation upplever man sällan i svensk riksdag.
I Newcastle finns två universitet och 80 000 studenter. Jag gillar kårhuset och funderar över det politiska engagemanget. Det måste jag undersöka.
I Sverige är intresset sällan stort för att delta i fackliga aktiviteter. Tyvärr tycks lärarstudenter var de minst villiga att engagera sig i kårarbetet. Det är särskilt oroväckande eftersom lärare enligt läroplanen ska lära barn demokratins grunder. Kanske lever många enligt principen:
– What’s In It For Me
Tidningen The Guardian är ett av undantagen i den ganska nedslående engelska tidningsvärlden. Listan över världens bästa teveserier sätter igång mig och jag funderar över hur en liknande sammanställning skulle se ut i Sverige.
Vad saknar du?
1. The Sopranos
2. Brideshead Revisited
3. Our Friends in the North
4. Mad Men
5. A Very Peculiar Practice
6. Talking Heads
7. The Singing Detective
8. Oranges Are Not the Only Fruit
9. State of Play
10. Boys From the Blackstuff
11. The West Wing
12. Twin Peaks
13. Queer as Folk
14. The Wire
15. Six Feet Under
16. How Do You Want Me?
17. Smiley’s People
18. House of Cards
19. Prime Suspect
20. Bodies
21. Tinker, Tailor, Soldier, Spy
22. Buffy the Vampire Slayer
23. Cracker
24. Pennies From Heaven
25. Battlestar Galactica
26. Coronation Street
27. The Jewel in the Crown
28. The Monocled Mutineer
29. Clocking Off
30. Inspector Morse
31. This Life
32. Band of Brothers
33. Hill Street Blues
34. The Prisoner
35. St Elsewhere
36. The L Word
37. The Shield
38. Brookside
39. 24
40. The Twilight Zone
41. Pride and Prejudice
42. Red Riding
43. Oz
44. The Street
45. The X-Files
46. Bleak House
47. The Sweeney
48. EastEnders
49. Shameless
50. Grange Hill
Jag är också med på bilden!
Jag börjar känna mig hemma i den här staden som på många sätt påminner om Malmö. De flotta köptemplen i centrum samsas med slitna rester av tung industri. Människorna är vänliga, men har alldeles för lite kläder på sig. Vi passerar en kö till tonårsdiskoteket och jag rodnar över att så många flickor har så höga klackar och så korta kjolar en så kall kväll. Kanske är det skoluniformerna som skapar den här ganska aggressiva formen av extrovert sexualitet. Men jag kan också tolka signalerna helt fel.
Jag slår mig till ro framför teven och njuter av direktsändningen från Chelsea flower show.
Stödstrukturerna monteras ned
Jag försöker förstå vad budgetnedskärningen på 6 000 000 000 pund inom den offentliga sektorn innebär för det engelska utbildningsväsendet. Våra värdar här i Newcastle förklarar att hela det stora IKT-projektet stryks rakt av och det lönar sig inte att gnälla om goda resultat eller kompensatoriska åtgärder. Den tiden är förbi.
Gamla metoder kommer till heders igen
Samtidigt går rykten om att centralstyrningen ska bli mindre och att skolor med “outstanding results” i inspektionerna ska befrias från de kommunala bojorna och bli privata enligt svensk modell. De har liksom bevisat sitt ansvarstagande och släpps nu fria. Man skulle också kunna spekulera i varför och hur de har arbetet upp den här kvaliteten?
Men Mikael och jag har det bra! Läs mer på hans blogg!
Tysta tankar 